Jaktkamraten

”Lämna honom ifred!” vädjade hans jaktkamrat.

Jag slutade äta, och blev mindre och mindre, min kropp förtvinade. Min röst tystnade och hördes enbart som svar på andras talan.

”Lämna honom ifred!”

”Fred”, svarade jag. ”Fre-ed, fre-ed, fre-ed …”

Inga kommentarer:

Bloggen omarbetas.