Bara inbillning

Inläggen märkta "Författarskolan" läses med fördel kronologiskt, med start 1 september då Sanna började Författarskolan.

Jag får för mig att han vill mig något. Men det är förstås inbillning, en man som sätter sig och läser en bok mitt emot är ju inget konstigt på ett bibliotek.”Vill du mig något?” skulle jag kunna fråga, men gör det inte för jag känner honom inte. Jag vet att vi har en gemensam bekant, jag har sett dem prata ibland. Faktiskt såg jag att de pratade med varandra alldeles nyss.

Vid bordet intill blir en plats ledig. Jag brukar sitta i den stolen (under den finns en lucka i golvet där jag kan få ström till datorn). Jag flyttar mig. Nu reser sig mannen med boken också. Tänker han sätta sig vid mitt bord? Nej, det är ingen mer plats ledig. Han står stilla bredvid mig en stund. Lite för nära. Han måste vilja mig något. Nej, nu går han sakta bort mot anslagstavlan. Står där en stund. Jag tror att han ska lämna biblioteket men nu kommer han tillbaka och sätter sig igen på sin plats vid bordet intill.

Om han ville mig något skulle han förstås fråga.

”Jag har sett dig här många gånger – vad gör du?” skulle han kunna säga. Men varför skulle han fråga det? Jag sitter ju här ofta och skriver ett par timmar och ingen har frågat mig någonting. Jag kanske till och med är osynlig. Ingen vet något om mig, det är det som är så skönt. Helt anonym, och ändå ha människor runt sig. Jag tycker mycket om den här byggnaden. Den kommer för alltid vara förknippad med mitt skrivande.

Tänk om han frågar.

”Jag tycker om att sitta här och skriva”, skulle jag svara. ”Vad gör du?”

”Jag tycker om att sitta här och läsa”, kanske han skulle svara. Just idag, när han pratat med vår gemensamme bekant ville han sitta här och läsa. Och det slumpar sig att han hamnar mitt emot mig som inbillar mig att det inte är en slump, när jag sitter här i stolen och inget säger.

Same shit everyday? Skissar på en utväg ...

Flow

Det luktar kaffe? Bäst jag hämtar mig en kopp. Det ska bli gott. Det var en stund sen jag satte på kaffebryggaren.
Nehej? Den är avstängd. Men varm. Och på diskbänken står koppen.
Jaså, jag har visst nyss druckit mitt kaffe.
Flow. Eller senilitet.


(Eller berusning? Nej, det är inte möjligt mitt på blanka dagen. Eller? Det vet jag väl att jag inte druckit något vin idag. Såvida jag inte glömt det också. Bäst att se efter på diskbänken. Nej, där stod ingen tomflaska, det borde det gjort om jag druckit vin. Såvida jag inte glömt att jag gått ut med tomflaskan till sopåtervinningen. Nej, det är inte möjligt, jag har ju morgonrocken på mig fortfarande. Såvida jag inte glömde att jag hade morgonrocken på mig och gick ut ... Nej, flow var det. FLOW.)

Du kan få en mugg kaffe av mig. Jag har gott om kaffe idag ...
Hasse & Tage

Rädd, räddare, räddast

"Rädd att dö, rädd att leva", skrev han.
"Rädd att dö för att jag älskar att leva!" svarade hon.

Tror de hette Hugo och Solange.

Kärlek och vishet

Att tro att kärlek alltid besegrar hat är dumt.
Att tro att hat besegrar hat är dummare.
Att tro att lögner besegrar sanning är dummast.

I en blå värld finns inte blåhet. En lögn existerar inte utan sanning. Det hänger ihop. Kärlek och hat också. Ambivalens.
Bara filosoferar. En filosof är bättre på att ställa frågor än att finna svar.
Filosofi betyder kärlek till vishet. Kan man ha en filosofi om man inte tror på kärlek?
Filosof är den som älskar vishet. Den som inte älskar ...

"Jag fattar ingenting! Det är bäst jag förklarar för dig!
eller "Jag fattar ingenting – det är bäst jag blir författare!"
Den som fattar före andra blir författare?

Mångbegåvad

"Du verkar vara en person med många begåvningar, som ... "
Han gjorde en paus för att söka ord.
"... som det aldrig blev något av", fyllde hon snabbt i.
De skrattade tillsammans.

Efteråt hade hon tänkt på det hundra gånger. Men då skrattade hon inte.

Sophisticated Lady

Duke Ellington

sofistikerad, högt kultiverad och förfinad;
(om föremål eller företeelse) högt utvecklad och komplicerad.
Nationalencyklopedin

Egnalos

En tuva starrgräs blev du, Solange för all din längtans skull. "


Boken började med en diktstrof av Karin Boye; Vart går all längtan som når ingenting?


Solange ville dansa. Hon kunde inte hålla takten. Hon passade inte på sitt jobb. Hon lämpade sig inte. Men även den som inte lämpar sig måste ha mat och kläder. Solange var den som älskade. Hon läste poesi på toaletten. Hugo läste bara tidningen. Hon ville värma hans hjärta av sten. Solange öppnade fönster. Hugo stängde. Hon ville leva, inte bara överleva.


”Det handlar om de klassiska frågorna om jagets identitet, viljans frihet och våra möjligheter att förstå varandra”, sa Nationalencyklopedin. ”Ett möte mellan stark känsla och kylig rationalism. Det är alltid den senare som segrar. ”


Varför valde hon inte ett annat jobb och en annan man?

”Kyrklund menade att hon inte hade ett fritt val, utan det var förutbestämt”, svarade Nationalencyklopedin.


Narkissos blev en vit blomma vid silverkällan i skogen. Bergnymfen Echo sörjde. Hennes kropp hade förtvinat, hennes röst hördes, men hon kunde bara upprepa vad andra sa. Solange blev en tuva starrgräs vid ett kärr i en skog. (Men först när hennes barn blivit vuxen. Det var efter mötet med författaren hon gick under.) De letade efter henne. Sen gick de hem och sörjde inte mer.


Jag skrev ett nytt slut, ett tillägg. Hon klev upp ur det sumpiga kärret och såg skogen med nya ögon. Metamorfos. Jag vände på hennes namn ...


Solange (1951) av Willy Kyrklund

Kuttra7 är mer än 6

Fem myror är fler än fyra elefanter


Enkel matematik

Kuttra7 + 6 > 6

Kuttra7 + 6 är mycket mer än 6

6 = 6

Somliga kan bara räkna till 6
Andra drömmer om kärlek.

Ayn Rand

Det kom ett mejl ...

Hej,

har du läst något om författaren Ayn Rand? Hon verkar ha haft drag av narcissism ... hon hade väldigt hög uppfattning om sig själv och jämförde sig med stora filosofer som Aristoteles och Thomas Aquinos. Hennes böcker innehåller starka, nästintill perfekta hjältar som får kämpa mot alla svagsinta idioter som står i vägen för dem. Hon var känslig för kritik vilket ofta ledde till vredesutbrott. Hon försökte kontrollera sin omgivning - ett exempel är när hennes förlag anordnade en överraskningsfest för henne, och hon blev arg och anklagade dem för att försöka "kontrollera hennes miljö" ("control her context").

Enligt hennes egen filosofi, som hon sade sig leva efter, var romantiska och sexuella förhållanden ett rationellt utbyte mellan jämlika parter, och det var irrationellt att vilja ha något man inte kunde få. Om någon inte ville ha en, skulle man helt enkelt acceptera det och gå vidare. Själv hade hon ett öppet förhållande med den mycket yngre Nathaniel Branden, med både Rands mans och Nathaniels frus vetskap, men när det senare kom fram att Nathaniel hade ett förhållande med en tredje, yngre kvinna, blev Rand ursinnig, tvingade Nathaniel att be om ursäkt offentligt, och såg till att stänga instituten som Nathaniel byggt upp för att sprida Rands filosofi.


Ayn Rand (1905-1982) amerikansk filosof och författare. Hon förknippas främst med sin egen filosofiska skola objektivismen som försvarade frihet, individualism, rationell egoism, kapitalism och en objektiv moral.

Wikipedia

Center Stage



The way you make me feel

Fly me to the moon

Poets often use many words
To say a simple thing
But it takes thought and time and rhyme
To make a poem sing

With music and words I'll be playin'
For you, I have written a song
To be sure that you know what I'm sayin'
I'll translate as I go along


In other words ...
Bart Howard

En trumpetare och en mörk bokskog


Gatorna är så tysta och tomma som gator bara kan vara en stilla söndagförmiddag i en småstad. Plötsligt svänger en buss runt hörnet och närmar sig henne. Det är en militärbuss. De unga värnpliktiga kastar sig mot fönstren. Det känns som om bussen ska välta över henne. Hon blir inte rädd, men det är obehagligt med alla ansikten som ser på henne.
"Jag är ju bara fjorton!" Hon är nästan gråtfärdig. Bara fjorton år och inte ens kysst.

Autobahn. Orkesterresa. Radetzkymarch. Orkestermedlemmarna sjunger i stämmor i bussen, för instrumenten ligger nedpackade. Hon är femton och med i vuxenorkestern, som hon kallar det. Femton år och okysst.

"Kom och sätt dig här hos mig!" säger Han. Han! Trumpetaren som hon aldrig pratat med, fast de är två av ett fåtal tonåringar i orkestern.

Hon lyder tyst. Han pratar. Hon har inga ord. Hon försöker lyssna, men har svårt att höra. Han säger något om synkoper, att det är det som får det att svänga. Hon som älskar symfoniorkestrar blir intresserad av storbandsjazz. Hon är bara tyst. Efter en stund lägger han sin hand på hennes knä. Bussen stannar. De går ur och han tar hennes hand. Man ska visst titta på Europas största flygplats. De går runt hand i hand. Flygplan? Inte behöver hon det för att flyga! Hon glider runt på de där små skära molnen.

Om ett par timmar kommer det att vara mörkt på en stig i en bokskog och hon är fortfarande femton – men inte längre okysst.

Blue Moon Ella Fitzgerald
Now I'm no longer alone
Without a dream in my heart
Without a love of my own

En spelevink och massor av synkoper


Bara en kyss på en stig i en mörk bokskog. Sen gick hon vidare och träffade Spelevinken som lärde henne massor om ... synkoper. Det som får det att svänga. Han spelade saxofon. Storbandsjazz.

In the Mood Glenn Miller

Saxofon var inte hennes favoritinstrument. Det finns andra hon gillar mer. Hon kommer för alltid att minnas Spelevinken när hon hör In the Mood och kan inte låta bli att sjunga den fras han sjöng. Med synkoper.
Läs inte det finstilta! Kanske du också börjar sjunga med;

"Köp e´pissepotta, köp e´pissepotta"

Jag ville jag vore ...

... och rörde en hjärtlös till tårar
... och skänkte kraft till nya dårar
Viba Femba sjunger.
Staffan Lindberg skrev texten.

Kuttrasju sju dagar i veckan

"Och där låg hon redan naken i tamburn", skrålade jag glatt och höjde rödvinsglaset och skålade med mig själv, men kom av mig när jag sänkte blicken.
Hur skulle jag kunna fresta med det här? Vad hade jag ställt till med? Humöret sjönk, det här kunde inte matlagningsvinet på något sätt kompensera. Det såg inte aptitligt ut. Och snart skulle han komma hem från jobbet. Jag hällde upp den bruna linssoppan i en vit fransk soppskål på fot, en sån där med små lejonhuvud eller vad det är, som två knoppar på sidorna.

"Vad ska du plantera i den där?" frågade han vänligt när han kom in i köket, gav mig en puss på kinden och slängde en blick på den stora skålen med sitt bruna innehåll.

Sen fick han förstås trösta mig.
"Jag vill också bli författare", snyftade jag.
"Jaadå", sa han och strök mig lugnande över håret. "Det kan du bli. Och rik!"
Det tände han minsann på! Pengar! Men inte min matlagningskonst.
"Jag ville jag vore en ... en bit lök! En lök ibland andra i ett kök. Få göra sånt som lökar gör."

Vi hade varit på bio kvällen innan och sett Julie & Julia. Julie ville bli författare, men hade inte fått något publicerat. Hon startade ett projekt; att laga sig igenom alla rätterna i en kokbok av Julia Child. Under ett år lagade hon över 500 franska rätter, samtidigt som hon bloggade om det. Matlagningen var både till glädje och besvär för Julies man. Sen blev det en bok av bloggen. Och en film.

"Du får hitta på ett eget projekt", sa han när han tröstat mig färdigt och vi låg där och kramade varandra. "Du ska nog inte laga mat ... Min lilla duva."
Han retar mig med att kalla mig så ibland, han tycker att jag kuttrar när jag är på det humöret. När vi talar lite förtroligt, om ni förstår vad jag menar.
"Skriv om något du tycker om att göra!"
Då såg jag på honom och skrattade så att det kluckade. Det måste varit vinet, för linssoppan hade jag inte smakat, medan han däremot ätit två rejäla tallrikar.
"Det här kommer att bli ett roligt år!" kurrade jag. "Men jobbigt!"

Sen sträckte jag mig efter min laptop, jag har den alltid vid sängen, och skrev rubriken på min nya blogg:

Kuttrasju 7 dagar i veckan

(På G! Men lugn, sånt här kan inte forceras fram.
Kommer jag att lyckas kuttra sju dagar i veckan?
Kuttra7, inte 6!
Först måste jag göra research.)

Mestadels fläckfri

"Du är så konstig mamma, du tycker man ska byta tröja bara för att man har en fläck här ... " Han såg ned på sin tröja och pekade – gjorde en bråkdels sekunds paus – fortsatte att peka tills han började skratta; " ... och en här, och en här, och en här, och en ... "

Truth fear no questions

Det är lättare att genomskåda ett felaktigt svar
än en felaktigt ställd fråga.

Minns inte vem som sagt det, ska leta.


I keep six honest serving-men
(They taught me all I knew);
Their names are What and Why and When
And How and Where and Who.
I send them over land and sea,
I send them east and west;
But after they have worked for me,
I give them all a rest.

Från The Elephant's Child Rudyard Kipling

Vad? Varför? När? Hur? Var? Vem?

Fields of Gold


Eva Cassidy Fields of Gold Fields of barley ...
Kornfält har en alldeles speciell guldfärg innan kornet är moget.

Skatten på Guldkullen

När jag var liten ville jag gömma en skatt. Var? På Guldkullen förstås! Det var en liten ås i närheten. (När jag var barn var det förstås en hög ås, konstigt att erosionen kan gå så fort.) På den högsta punkten på den trädbevuxna åsen fanns en stor sten. Bredvid den stora stenen högst upp på Guldkullen – det var en lämplig plats för min skatt! Jag började gräva, men tog inte många spadtag förrän ... jag stötte på en skatt som någon annan grävt ned.

Gömma sin egen skatt, och finna en annans.

Förljugenhetens filosofi

Bara han inte säger det! Han har sagt det förr. Nu hade jag funnit tröst. Jag bär den med mig i fickan.

"För att komma tillrätta med den glädje pengar faktiskt ger, måste man vända bristen till en tillgång eller införa så kallad poetisk valuta."

Hur skulle jag försörja mig? Det var inte bara det ...

"Det är inte sant! När du miste jobbet körde alltså din fru över dig med åkgräsklipparen, tömde alla bankkonton och stack med ungarna! Vad ska du ta dig till?"

Han sa det!
"Se det som en möjlighet", sa han.
Han kommer att tycka att jag hånflinar. Foteniklämjajamän. Försöker dölja mitt leende.

"En förödande motgång anses förbluffande ofta som något positivt."

Vi kanske skulle ta och byta? Men det säger jag inte. Han har haft sitt fina jobb i 20 år. Hög lön. Sommarstuga ... Synd att jag inte är någon poet, för jag har växlat in allt jag ägde till poetisk valuta. Poetisk inflation.

Jag lämnar honom för sista gången. Jag flinade inte åt honom. Det var för att jag har tröst i fickan. Sätter mig på en parkbänk, plockar upp den ur fickan och vecklar ut det skrynkliga pappret. Förljugenhetens filosofi.

"Och vad som än händer – du får aldrig, aldrig bli bitter ..."

Jag viker ihop det skrynkliga pappret igen och stoppar ned det i fickan. Än en gång har tidningsurklippet med seriestrippen av Berglins gett mig ett gott skratt. Särskilt sista rutan.

"Ha! Bitterhet är en fin känsla!"
Trösten i fickan var seriestrippen
Förljugenhetens filosofi av Berglins.
Det kursiverade är citat därifrån.

Ordbro från en jordbo

Två jordbor och en ordbro. Dialog.

Litet ord från jordbo. Ordbroembryo.

Allusionaversion


Allusionaversion är inget jag lider av.
Är bara lite allitterär. Det är allt.

Allusion, begrepp när man i ett konstnärligt verk syftar på någonting annat, utanför verket, antingen i ett annat konstnärligt verk eller på någotfysiskt, riktigt fenomen. Allusion som ett retoriskt begrepp innebär att man anspelar, eller syftar, (alluderar) på t ex händelser, personer och litteratur.

Allitteration, även kallat stavrim, bokstavsrim eller uddrim, är en vanlig rimtyp i äldre eller muntliga sammanhang. Rimmet består i att efterföljande (och vanligen betonade) ord påbörjas med samma bokstäver, eller i vissa fall enligt ett substitutmönster. Vokaler rimmar på så sätt oftast på alla andra vokaler.

Wikipedia

Fy för förvillande författare

"Du skriver väl inte så att du förvillar läsaren?" undrade Inge.
"Risken finns", sa Sanna.
Eller sa han förvirrar? Hon hade bara en läsare – han.

Om läsaren inte förstår är det författarens fel, inte läsarens.

Meta är mitt mellannamn

Intertextualitet hur texter hänger ihop med varandra. Länkar mellan texter.
Hypertextualitet hur dokument är kopplade till varandra. Länkar till andra webbsidor.
Metatextualitet ...

Pappret har två dimensioner – jag skriver i flera.
På platsen som inte finns.
Metaskriver.
Bakom. Mellan. Under.

Hur undviker du etiska dilemman?

Biskopen, författaren som skrev självbiografiskt, brukade låta anhöriga läsa före någon annan. "Man vet inte vad de kommer att reagera på, det kan vara något helt annat än det jag själv trott jag skulle behöva ändra eller stryka."
Om man erbjuder dem att läsa och de vägrar? Om de läser under två år och sedan plötsligt vägrar? Kanhända anhöriga aldrig gör så.

Solange

”Namnet är konnoterat”, sa Inge. ”Jag tycker inte att du ska döpa din huvudperson till Solange.”

”Om de som känner till Willy Kyrklunds roman kommer att tänka på hans Solange är det precis vad jag vill”, sa Sanna. ”Jag har sökt på internet, det finns visst en otäck film också, men den hoppas jag att ingen sett …”

Hon såg på Inge och avbröt sig.

"OK, jag byter namn."

Sanna associerade namnet Solange framförallt till längtan, men också solitär, solist, solo och sol.

Duschdraperiaversion


Usch för duschdraperier. För första gången i mitt liv var jag tvungen att ha ett. Min motvilja handlade mer om att det var oestetiskt, än att det var ohygieniskt. Det skulle förstöra det snygga badrummet. Letade efter ett neutralt, men hittade bara hiskeligt mönstrade. Uppsökte fina möbelaffären, där jag knappt hade råd att titta på designmöblerna, och där fann jag mitt livs första duschdraperi. Tre gånger så dyrt som de hiskeliga. Det fick det vara värt när man ska se det flera gånger om dagen.
Har ärvt duschdraperiaversionen från min mamma. Trodde jag. Nu undrar jag när jag duschar bakom mitt snygga duschdraperi. Minns inte ens en hel filmscen, bara en bild. Hellre än att se filmen läser jag. Om modersbindning. Kvinnohat. Narcissism. Alfred Hitchcocks Psycho från 1960.


Djungelordspråk

"Bättre stampa sig själv på foten än att trampa andra på tårna."
zkop

Ett vrål i ordspråksdjungeln.

Tusen kärleksfulla lögner

Varje likhet med verkligheten är en slump.
Varje slump är en likhet med verkligheten.
Varje olikhet med verkligheten är inte en slump.
I overkligheten är slumpen verkligheten.
I verkligheten är varje likhet en slump.
slumpgeneratorn genererar verklighet
Likgiltigheten är verklig.

Lita aldrig på en man


"Ord, ord, ord", sjöng Sanna på redovisningen. Det lät som do, do, do.

”Vi kanske kan boka dig till Bokens dag?” sa läraren. ”Verbalt brutal – det var bra! Lite kabaréaktigt, eftersom du talade den raden. Det är en lyckad vers, den som slutar så, både med rim och humor.”

”Min första sångtext någonsin. Och första gången jag rimmat.” Sanna berättade inte att det också var första gången hon sjöng solo.


Text: Sanna Melodi: Lita aldrig på en man av Peter LeMarc


Ord, ord, ord, ord, ord,

som talar om kärlek och du säger att du vet

Mer än alla andra,

om livet, om skönhet och romanens hemlighet

Det är bara som du säger, en lek med verklighet

Att luras utan lögner är din specialitet


Här kan allting hända i romanens fiktion

Gnistor kan tända själars inspiration

I min illusion vill du va´ huvudperson

Men det är faktiskt min roman


Säger du är fri

och menar vad du säger, det är allvar i din blick.

I din fantasi!

Hör bara till din image, är ditt vanligaste trick

Du vet hur du ska göra, du har många sätt

Att känslorna beröra och du läser mig rätt


Här kan allting hända …


Du vill va´ sagans prins

Min hjälte, guru och gud, alla roller som finns

Du, välj själv är du snäll

Om det ska bli seriöst eller mitt livs novell

Väntar på svar, ska responsen bli sval?

Ett mejl med ditt val, du är verbalt brutal!


Här kan allting hända i romanens fiktion

Gnistor kan tända själars inspiration

I min illusion vill jag va´ huvudperson

Stick iväg från min roman!

Kom in i min roman

Jag är fri i min roman

En sak är säker, en sak är sann

En sak är säker, en sak är sann, lita aldrig på en man …”, sjöng Svante Thuresson och Peter LeMarc. En jazzig låt, Sanna blev glad av den.


”Lyssna på den här låten! Kram!” hade väninnan skrivit på ett litet kort som följde med CD:n hon skickat med posten. Vad menade hon? Sanna höjde volymen för att höra texten.


Om du ser en man

Med ögon som en pojke och en sorgsen blick

Fly ifall du kan

Det är bara ett av hans allra vanligaste trick …


Varför handlade alla låtar om kärlek? Det var inte sant, det fanns till exempel politiska sånger. Hon hade lekt med tanken att texterna handlade om arbetslivet. Arga killen som sjöng Fuck you! It don´t mean shit now var en favorit. Det var på gymmet hon hörde en massa. Enough is enough fick henne att orka otroligt mycket mer än hon trodde hon kunde, sparkarna blev höga, riktigt svettigt, en hel vattenflaska kunde gå åt vissa pass, och efter det kom Freedom, freedom …


”Jag skulle inte klara att sparka mer än till knähöjd”, hade sekreteraren sagt när den nya yngre tjejen på kontoret tiggt Sanna om att följa med på ett träningspass med boxning och sparkar.

”Åjo, till rumphöjd klarar jag allt”, sa Sanna.

”Jag kan nog gissa vilka du vill sparka i rumpan”, skrattade sekreteraren.


Sanna ville inte sparka någon i rumpan. Boxning och sparkar var inte hennes grej. Hon ville bara dansa och ha roligt. Girls just want to have fun.


"Så lyd ett gott råd syster, om du vill dig själv väl, skona ditt hjärta, var rädd om din själ, för en sak är säker en sak är sann ..."

Idérevision i Thebe AB

"Du är på fel nivå", sa X. Han pratade om frustrationen med att ligga tio år före i sitt tänkande.

"Det kan vara smart att spela dum ibland", var rådet från Forskningschefen.
"Hur dum måste jag låtsas vara för att platsa i det här företaget?" skrev hon i ärenderaden utan att förvänta sig svar.

Burkmänniskor och molnmänniskor

"Det finns burkmänniskor och det finns molnmänniskor", sa Nya chefen och ritade för en gångs skull på whiteboarden.















"Jag är en burkmänniska, jag vill sortera allt i burkar", sa Nya chefen. "Du och X är molnmänniskor."

Man umgås mest med sig själv

"Man umgås mest med sig själv. Det gäller att göra sig intressant", sa professorn till den sorgsne spelevinken.
Den sorgsne spelevinken gjorde sig så intressant att han blev en eremit. En sällskapssjuk eremit.

Gamling

Läs med rim!

Vem har vållat vecken
på den gamles panna?
Det är tiden som så tungt
lagt sin hand på honom.

Tre punkter ...

Mitt favoritskiljetecken ... En författare bör vara försiktig med användningen av det ... Det är jag! Men för en gångs skull vill jag slösa med det ...
...
...
...
Tre punkter ... Tänk själv ...
Vad det betyder?
Jag sa just det – tänk själv!

Mahoutens knep

På Sri Lanka är elefanter värdefulla. De används för att utföra tunga arbeten. Varje elefant har sin elefantförare, en mahout. Mahouterna använder sig av speciella kommandoord för att styra elefanterna. För att inte kunna avskedas hittar mahouten på några egna kommandon när han lär upp elefanten. Skulle ägaren avskeda mahouten blir elefanten värdelös.
Jag kan se dem i Sverige också, mahouter, människor som försöker göra sig oumbärliga. För vem vill inte vara behövd?
Tänk om det är så att datorvärldens mahouter inte vill göra programmen alltför användarvänliga – för dem är det bättre med en del krångligheter så att användarna inte klarar sig utan mahouter.

Välja mening

Att ha eller att vara


”Den som har mest när han dör vann”, sa X, Sannas hemlige mentor.

”Den som har mest insikter när han dör vann”, sa Sanna. ”Fast idag verkar det mer som snyggast lik vann. Det är bara att välja.”

”En del ser mer till hur många som kommer på begravningen”, fortsatte hon. ”Som ett mått på att man betytt något. Vad har man för glädje av det när man är död? Ser till prestationerna. Det gäller att springa fort, dra in mycket pengar, bli känd.”

”Oj, oj, oj, Ego Boy!” sa X. ”Sprang tills han dog och fick en fin begravning. På en travbana. Duktig pålle.”

”Som om det gällde att bli applåderad och beundrad av så många som möjligt och det ska åstadkommas genom att prestera maximalt.”


”Hör här!” sa Sanna. ”Vi är här på jorden för att larva omkring. Låt inte någon intala dig något annat.

”Vad är det du läser?” undrade X.

”Kurt Vonneguts bok En man utan land.”

”Men det står på engelska också”, sa X . ”We are here on earth to fart around. Don´t let anybody tell you any different. Det är felöversatt. Vi är här på jorden för att fisa runt.”

”Men X, meningen med livet … Kan väl vara något annat? Som att göra sina känslor vackra till exempel.”

”Äsch, du som är naturvetare är väl inte finkänslig. Det finns de som menar att vi är här för att upprätthålla metanhalten i atmosfären. Liksom idisslande kossor. Enligt Gaiateorin är meningen med oss människor att tjänstgöra som värmestugor för bakterier som producerar metan. Det är viktigt för jordens syrereglering.”

”Det är vackrare att tänka att människor är gjorda av stjärnstoff. Vi är barn av stjärndamm.”

”Ja, det passar väl din prinsessvärld bättre. Du vill leva i ett sagorike.”

”Titta! Vonnegut har ritat några streck som en söt liten stjärna här och där i boken och vid sin namnteckning också.”

”Den teckningen föreställer hans anus.”




För långa ben?

"De här byxorna är för korta" sa jag.
"Ja, du har för långa ben!" sa expediten.
"Det är byxorna som är för korta."
"Det var ju det jag sa – du har för långa ben!"

Expediten drar för draperiet och går. Jag känner mig plötsligt ensam. Inte i provrummet, utan i världen. I provrummet har jag sällskap, hon sitter på den lilla pallen. Söker hennes blick och ser att hon förstår, fast hon själv har riktigt korta ben. Det är stor skillnad på "för långa ben" och "för korta byxor". Vi ler mot varandra. Hon förstod, fast hon är liten och det är många år kvar till hennes ben är färdigvuxna.

Jag skulle inspirera

Jag skulle inspirera René, det var på order av min chef, men det verkade som om jag mer irriterade än inspirerade honom. Det var i Belgien efter kriget och jag var beredd med kameran, när han kom på att han ville ha med frun på fotografiet. Okej för det då, tänkte jag. René och Georgette stod alldeles stilla. Men sen ville han att hunden också skulle vara med. Och sen en ful tavla som han målat. Det var en bild på en pipa. Men där satte jag stopp.

”Ta bort den där pipan”, sa jag, fast på engelska.

René, som redan var irriterad för att jag inte talade franska, retade upp sig ännu mer.

”This is not a pipe!” nästan skrek han samtidigt som han skrev det stort och tydligt på franska direkt på sin tavla:

Ceci n´est pas une pipe.

Jag fick min vilja igenom i alla fall och på fotografiet finns inte tavlan med. Det kom senare att inspirera en musiker till en sångtext, inte själva fotot utan det jag skrev på det ...

Det här är inte en novell, det är början på en.

Narkissos älskar inte sig själv

Narkissos älskar inte sig själv. Det är spegelbilden av sig själv han vill nå där vid källan. Narkissos vill ha beundran för sin image, sin självbild. Inte äkta uppskattning. Hans största fasa är att fästa sig vid någon. Han älskar inte någon, inte ens sig själv, han skyddar sig mot psykisk smärta, mot skam. Han känner inte medkänsla eller skuld.

Det här är inte Narkissos – det är en bild av Narkissos.

Med Tor Nörretranders ord:
Omak ger maka.
Omak ger image som ger maka.
Omak ger image som ger gage som ger maka.

Från boken med utgångspunkt från Darwin.
Det är svårt att förstå hur en påfågelhanne kan överleva när han springer runt med en så tung och iögonafallande stjärt. Det naturliga urvalet och det sexuella urvalet. Att förföra. Man kan luras med fjäderprakt. Luras utan lögner. Förförarskolan.

Bokens motto återfinns på sidan 7

Det var något sensuellt med att låta solen värma huden, med ljuset, dofterna och ljudet av vågorna, med den lena sanden. Jag kan verkligen konsten att njuta tänkte Sanna, inte enbart självironiskt, när hon stack ned tårna i sanden. Hon läste Drömmar om kärlek vid havet. Hon mindes vad bibliotekarien på bokbussen sagt.


”Jaså, är du på det stadiet fortfarande – att du måste läsa böcker från pärm till pärm? Det har jag passerat för längesen, det har jag inte tid med.”


När han sa det hade Sanna omedelbart bestämt sig för att hon också passerat det stadiet. Nu slog hon bestämt igen boken utan att läsa färdigt och tog en annan ur högen. En ny bok skriven av en av hennes favoritförfattare, en vetenskapsjournalist. Längst ned i baksidestexten stod det:


”Bokens utmanande påstående kan sammanfattas i de sex ord som utgör bokens motto och återfinns på sidan 7.”


Men varför skriver han inte orden här på baksidan då, undrade Sanna och bläddrade nyfiket till sidan sju, där hon på en för övrigt vit sida hittade de sex orden som var bokens motto. Det var en konstnär som var citerad:


”Jag målar för att få knulla”.


Det var rakt på sak. Ärligt. Osentimentalt. Stämmer med en biologs syn på saken. Inga omskrivningar att det skulle handla om förälskelse. Fast författaren själv formulerade det:


”Gör man sig omak får man en maka”.


Han förklarade mycket av människans verksamhet med det, speciellt det kulturella. Sanna började läsa förordet.


”Välkommen till en bok om vin, kvinnor och sång. Ja, det vill säga kanske mest en bok om hur man får till det.”


Då vet man varför författaren skriver –för att öka chansen till sex. Men varför skriver kvinnor? Det stod inte ”gör man sig omak får man en make”.

Det verkar inte som om någon känner till drivkraften till kvinnors kreativitet.

Hon skulle vilja skriva till författaren. Fast då kanske han tror att hon skriver för att få till det? Det fick vara.

Sanna antecknade i sin röda läsdagbok. Författare: Tor Nörretranders. Titel: Den generösa människan.


Bloggen omarbetas.