Det var något sensuellt med att låta solen värma huden, med ljuset, dofterna och ljudet av vågorna, med den lena sanden. Jag kan verkligen konsten att njuta tänkte Sanna, inte enbart självironiskt, när hon stack ned tårna i sanden. Hon läste Drömmar om kärlek vid havet. Hon mindes vad bibliotekarien på bokbussen sagt.
”Jaså, är du på det stadiet fortfarande – att du måste läsa böcker från pärm till pärm? Det har jag passerat för längesen, det har jag inte tid med.”
När han sa det hade Sanna omedelbart bestämt sig för att hon också passerat det stadiet. Nu slog hon bestämt igen boken utan att läsa färdigt och tog en annan ur högen. En ny bok skriven av en av hennes favoritförfattare, en vetenskapsjournalist. Längst ned i baksidestexten stod det:
”Bokens utmanande påstående kan sammanfattas i de sex ord som utgör bokens motto och återfinns på sidan 7.”
Men varför skriver han inte orden här på baksidan då, undrade Sanna och bläddrade nyfiket till sidan sju, där hon på en för övrigt vit sida hittade de sex orden som var bokens motto. Det var en konstnär som var citerad:
”Jag målar för att få knulla”.
Det var rakt på sak. Ärligt. Osentimentalt. Stämmer med en biologs syn på saken. Inga omskrivningar att det skulle handla om förälskelse. Fast författaren själv formulerade det:
”Gör man sig omak får man en maka”.
Han förklarade mycket av människans verksamhet med det, speciellt det kulturella. Sanna började läsa förordet.
”Välkommen till en bok om vin, kvinnor och sång. Ja, det vill säga kanske mest en bok om hur man får till det.”
Då vet man varför författaren skriver –för att öka chansen till sex. Men varför skriver kvinnor? Det stod inte ”gör man sig omak får man en make”.
Det verkar inte som om någon känner till drivkraften till kvinnors kreativitet.
Hon skulle vilja skriva till författaren. Fast då kanske han tror att hon skriver för att få till det? Det fick vara.
Sanna antecknade i sin röda läsdagbok. Författare: Tor Nörretranders. Titel: Den generösa människan.
