Den fantastiske Mr Fox


”Kom och lek med mig”, föreslog Lille prinsen. ”Jag är så ledsen…”
”Jag kan inte leka med dig”, sa räven. ”Jag är inte tam”

Vad innebär att vara ’tam’?

”Det är en konst som är nästan bortglömd” sa räven. ”Det betyder ’att fästa sig vid någon’…"
”Än så länge är du bara en liten pojke för mig, lik hundratusentals andra små pojkar. Och jag behöver dig inte. Och du behöver inte mig heller. För dig är jag ingenting annat än en räv lik hundratusentals andra rävar. Men om du tämjer mig, så kommer vi att behöva varandra ..."

"Tämj mig, är du snäll", sa räven till Lille prinsen.

Lille prinsen av Antoine de Saint-Exupéry



En helt annan räv – Fantastic Mr Fox.
Roald Dahl skrev boken. Filmen, som har premiär i Sverige våren 2010, gjordes förstås av Fox.

Män som aldrig älskat en kvinna


Det finns män som aldrig älskat en kvinna. Som aldrig älskat en man heller, inte ens sig själv.
Det finns kvinnor som aldrig älskat.

Hur kan en författare gestalta känslor han själv aldrig haft? Genom att läsa vad andra skrivit? En författare som aldrig älskat - kan han skriva om kärlek? Eller blir det om kärleksbristen? Och hat.

Läsaren tolkar utifrån sina erfarenheter. Tar den som kan älska för givet att alla kan älska? Känner inte igen hatet – förstår sig inte på hat.

Män som inte kan älska en kvinna kan ställa till problem för andra människor, för de har svårt att känna medkänsla och skuld.

Ord är bra – de står för något. Men det den ene kallar kontrollbehov och rastlöshet, kallar en annan frihetslängtan och rotlöshet.
uttryck – referens – mening (Ogdens triangel, semantiska triangeln)

"Helvetet, det är där ingen längre vet vad andras ord och bilder står för. Eller där någon börjar ljuga."

Undrar om inte någon som börjar ljuga har det största helvetet själv. Självvalt.

Om jag var ung och kaxig skulle jag säga ...



Men jag är gammal och förståndig. Vill inte hata hatet. Den som förstår hatar inte. "... there´s a hole where your soul should be ... "
"you´re losing control of it, and it´s really distasteful ..." Människor som inte kan härbärgera sitt eget hat! "Don´t go waisting your emotions" Den som inte kan älska känner heller inte svartsjuka. Mamma Mia! Spara på hatet och slösa med kärlek. Jag tar ett glädjepiller istället. Ja, jag menar bara att se en filmsnutt. Le åt GRODfötterna (prinsämnen?), lilla sjöjungfrun på stenen och minnas en grekisk ö för länge sen och de allra vackraste gröna ögon ...



... och så gungar jag i min gungstol och drömmer om havet. Vattnets färg fick mig att tänka på fru Scotch. Imorgon tror jag att jag ska mata duvorna. Eller i övermorgon. Håhåjaja.
"När jag blir gammal ska jag
klä mig i purpur

och hatt i rött
som inte matchar
och inte klär mig.

Och jag skall använda
folkpensionen till brännvin ..."
Jag läser dikten högt men blir avbruten och nedtagen till jorden direkt.
"Du kommer aldrig att klä dig i purpur! Ska du med till gymmet, mamma? Det är ett avancerat danspass om en kvart."
"Okej!"

Paradox














Jag lämnar spår på platsen som inte finns

Ingen lämnar spår på platsen som inte finns.
Vem är jag?

Berättar på ett oanständigt sätt

Imorgon är det 1 september. Datum utan årtal.

"En början, en mitt och ett slut, är det mest anständiga sättet att berätta en historia. Men jag har problem med den metoden."

Fyrväktaren Jeanette Winterson

Tesselering. Berättelsens mosaik. Tesserae är bitarna som ska fogas samman. Hon prövar att lägga dem på olika platser. Hon lägger de ljusskimrande tillsammans, och de mörka på annat håll, som olika teman. Det är mörkare än hon först trodde. Ibland låter hon bitarna överlappa varandra. Det har ingen början och inget slut, hon måste bestämma sig. Från vilket håll ska mosaiken betraktas?

Skönlitteraturen kan gestalta hur en människa vinner erfarenhet. Ska berättelsen läsas från början eller slutet? Kronologiskt som en loggbok. "Livet levs framlänges men förstås baklänges." Eller kan man till och med läsa lite här och där, och själv fundera ut mönstret? Läsaren kan själv välja. Berättelsen som en blogg. Berättaren kan backa och ändra i berättelsen. Det som suddas blir kvar som spår i cyberrymden. Författaren lämnar spår på platsen som inte finns.

En början, en mitt och ett slut. Det mest anständiga sättet att berätta en historia. Har berättelsen börjat för länge sen eller börjar den imorgon? Utan årtal. Berättelsen börjar 1 september ...

Transparens



"Om du vill lära känna det osynliga
iakttag med öppen blick det synliga."

Genom att lägga märke till hans handlingar – vad han säger och gör – lär hon sig något om hans personlighet. Och genom vad han inte säger och gör. Allt går inte att sätta ord på.

Rapid duellerar

Fristående fortsättning på Herr Rapid, fröken Pritt och fru Scotch.

"Håll dig borta från fröken Pritt!"
Han kastar av sig hatten med en gest som visar att han är på dåligt humör. Riktigt dåligt. Åh nej! Det är Bad Pritt!
"Jag har inte gjort något." Rapid är kränkt och försöker smita men hindras av Bad Pritt som skruvat upp sig ännu ett varv.
"Jag hade ädla avsikter", försvarar sig Rapid, likt en Don Quijote som läst för många riddarromaner.
Om han ändå kunde hålla tyst. Men att hålla tyst är inte Rapids starka sida. Man borde tejpa igen munnen på honom, tänker fru Scotch men säger det inte, för är det något hon lärt sig är det att välja sina ord när hon har med Rapid att göra. Han är lättkränkt och med sitt häftiga humör använder han gärna sitt vapen. Rapid drar snabbt och är träffsäker men kan han klara av Bad Pritt?
"Stick!" väser Rapid.
Bad Pritt tar uppmaningen som en förolämpning och står som fastlimmad.
"Stand Up!" Bad Pritt låter hotfull.
"Stick! Annars nitar jag dig!" pressar Rapid fram.
Ett handgrepp, sikta, ett lätt tryck, klick och träffen är ett faktum. Hård, kall metall.
Hjälp! Det här fixar inte fru Scotch. Här behövs bandage och det är bråttom.
"Salvekvick!"

Fru Scotch vaknar. Det var bara en mardröm. Så går det när man ser otäcka filmer innan man somnar. Ingen duell med limpistol och häftpistol, men det förekom en vattenpistol. Falsk som vatten.

Pseudonymen fru Scotch

Ibland är fru Scotch olycklig över sitt efternamn. Det är förstås en pseudonym. Hon har starka skäl att ha en sådan.

scotch betyder
1. kväva, kuva, göra slut på (ett rykte)
2. såra (utan att döda), oskadliggöra

Såra är det sista hon vill. Hon vill laga. Utan att märkas. Det ser hon som sin uppgift i livet. Förresten är hennes namn det vackraste i världen för somliga – de som gillar whisky. I själva verket har hon ett mycket vackrare namn, lika vackert som Silver eller Pew ...

Silver




Hon fick namnet Silver för att hon redan vid födseln var hälften ädel metall och hälften pirat. Silver är en föräldralös flicka som tas om hand av den blinde fyrvaktaren på Cape Wrath. Han har ett namn som låter som en suck, Pew. Take a pew är en familjär uppmaning, "slå dig ner". (Pew betyder egentligen kyrkbänk.) Pew berättar historier om längtan och rotlöshet. Om ljus och mörker. Han lär Silver att sköta ljuset och att berätta.

"Berätta en historia, Pew.
Vilken sorts historia, barn?
En historia med ett lyckligt slut.
Det finns inget sådant i hela världen.
Ett lyckligt slut?
Ett slut."

Varje gång Silver gjorde strandfynd bad Pew henne att berätta om dem. Flaskposten hon fann var svårtydd, men ett av orden såg hon. KÄRLEK.
Det är ingen kärlekshistoria. Kärleken finns alldeles utanför och letar efter ett sätt att bryta sig in.
Fyrväktaren av Jeanette Winterson

Boktabletter


"Jag har inte tid att läsa böcker", sa apotekaren. "Jag önskar de fanns i tablettform."
Jag gjorde en medicinburk där det stod Boktabletter på etiketten.

Romaner 2 ggr dagligen ...

Tröst

Boktabletter i mitt apotek:


"Det var en gång ett litet knytt som bodde
alldeles ensam i ett ensamt hus.
Han var nog långt mer ensam än han trodde ..."

Men en dag hittar Knyttet en flaskpost från Skruttan ...
Vem ska trösta knyttet? av Tove Jansson

Om man är fattig, trögtänkt och impopulär – finns det någon hjälp?
Jadå! Filosofi mot själens lidande.
Dosering vid behov för respektive indikation.
Innehållsdeklaration: 6 kapitel.

Till tröst när
Man är impopulär
Man inte har tillräckligt med pengar
Man drabbas av motgångar
Man känner sig otillräcklig
Man har fått sitt hjärta krossat
Man råkar i svårigheter
Filosofins tröst av Alain de Botton

(Usch! Jag tycker mitt exemplar börjar bli slitet här och var, särskilt kapitlet om Sokrates. Dags att leta upp något annat uppåttjack som inte är lika beroendeframkallande – kåserier kanske?)

Ensamhetens absurda hjältar

Horace Engdahl berättar i förordet till Camus Fallet i utgåva 2007 att han och hans kamrater som tjugoåringar diskuterade Camus, särskilt det absurdas trilogi; Främlingen, Caligula och Myten om Sisyfos. De var alla ensamhetens hjältar som rullade stenar uppför sluttningar och föraktade känslor. I Fallet däremot, fanns ingen att beundra eller identifiera sig med. Att de unga intellektuella skulle kunna bli som huvudpersonen, den åldrande Jean-Baptiste Clamence, var för hemskt att ens tänka på. "Medan Pesten och Främlingen förförde med manligt kärv solidaritet och lockelsen att vara oförstådd, konfronterade oss Fallet med de obehagliga dragen hos vår tids fria andar. Ett halvsekel efter Albert Camus död framstår den boken som hans verkliga testamente."

Fattaru?


Förr blev författare kändisar,
nu blir kändisar författare.

Den åldrande Narkissos


"Att åldras är utmanande för alla människor, men för den narcissistiska personligheten kan det kännas ödeläggande."
Johan Cullberg
Han kan ta till olika desperata ageranden och bryta eller ingå relationer på ett destruktivt sätt.

Still standing



Rapids reflektion

Vacker som en ädelsten –
färgstark och genomskinlig.
Och lika hård.

Humle och Dumle


Humle och Dumle varken ser eller hör. De kan inte ha det muntert. Nuförtiden är de mest pappershållare. Pappersvändare får inte ofta tillfälle att säga Hands up! Bara Page up! Inte undra på att mungiporna hänger. Förr i tiden var pager tränade i att bära vapen och jaga samt i musik, och hade som uppgift att uppfylla stormannens behov. Det är inte alls så att de bara går hans ärenden! Nejdå, han är deras vän. Han kan lita på dem.
De har det tryggt, Humle och Dumle, på sina platser på en av de övre hyllorna. De ser och hör tillräckligt när kaptenen gläntar på skafferidörren.

Herr Rapid, fröken Pritt och fru Scotch



"När jag var ung och bodde i ... utomlands, var jag blyg – det kan man inte tro om mig – det tog tre månader innan jag vågade prata med någon", sa herr Rapid till fru Scotch.
Fånga dagen var numer hans motto. Tiden började rinna ut, men än låg han inte i någon låda, han var av modellen Stand Up. Gift eller ogift spelade ingen roll, när man är herr. Man har sin frihet.


Idag hade herr Rapid fått syn på lilla fröken Pritt och meddetsamma försökt få en träff. Han erbjöd häftigt sina tjänster. Hon verkade oanvänd, fast hon inte alls var ny, och hon signalerade on&off. Fånga dagen, tänkte herr Rapid och slog till direkt. Klick!


"Glue it!" sa fröken Pritt när hon nobbade. Hon var inte en sån flicka. Visserligen hade hon kommit till genom ett misstag, men blivit mycket lyckad. Inte behövde hon de gratis tjänster Rapid erbjöd, varken reklamtjänster eller andra, och inte var han så häftig i hennes tycke heller. Hon klarade sig på egen hand. Med on&off menades bara att hon ännu inte hittat någon som fäste sig vid henne. Hon sökte en riktig fästman i sin egen ålder, någon som hon kunde lita på, som Casco.


Jag trodde han var mer rakryggad än så, tänkte fru Scotch, men nu när han vänt mig ryggen ser jag att ryggraden sitter utanpå. Då är man förstås väldigt känslig, fastän brutal. Undrar hur han hade det med mamma och pappa Stapler när han var en liten klammer? Fru Scotch tyckte det viktigaste var förmågan att fästa sig vid andra. Hon förväntade sig mer av honom, trodde han var annorlunda än andra. Han gav sken av att stå för sina handlingar. Men herr Rapid är nu som han är, det kan ingen ändra på om han inte själv vill, tänkte fru Scotch, medan hon med högburet huvud drog vidare i sakta mak. Det gäller att inte förhasta sig, tyckte fru Scotch, som själv ville stå för vad hon gjorde och inte ville skada, men ibland fastnar man i något som blir fel hur försiktig man än är. Än var det inte för sent, Rapid var ändå av modellen Stand Up.

Inspirerad av Bodil Malmstens familjen Tejp.

Åh, ni fantastiska författare!

UNDER KONSTRUKTION

Åh, ni fantastiska män!
Författare som blivit faderlösa innan puberteten.

Nobelpristagare i litteratur:
Albert Camus (1913-1960) var ett år när pappan dog. Mormor slog honom. Donjuanism. Manschauvinist. Övervägde självmord efter Nobelpriset 1957. Dog i bilolycka när han var 46 år. Om han levt längre ...?
Jean-Paul Sartre (1905-1980) var ett år när pappan dog. Amfetamin, hade ett harem, bodde med sin mamma under många år i sitt vuxna liv (bodde aldrig tillsammans med någon annan kvinna)
Elias Canetti (1905-1994) var sju år när pappan dog. Förhållandet med Iris Murdoch (1919-1999) ...
Harry Martinson (1904-1978) var sex år när pappan dog, mamman emigrerade till Amerika ett år senare och han utackorderades som fosterbarn i socknen. Självmord vid 74 års ålder. Kritikkänslighet.
André Gide (1869-1951) Pappan dog 1980 Nobelpris 1947 Homosexuell

"Denna längtan och ödslighet efter modern följde honom hela hans liv. Hade han kommit för tidigt till världen, var han ofullgången, vad höll honom så bunden vid modersfamnen? / –––/ Han förblev en mistel som icke kunde växa utan att bäras upp av ett träd; han blev en klängväxt som måste söka ett stöd."
Tjänstekvinnans son
August Strindberg

"Om en av hans föraktade, onda självbilder är misteln, som suger sin kraft från modersträdet, kommer han senare att karaktärisera många av kvinnorna i sina pjäser som vampyrer – som lever genom att suga sin kraft ur männen. Den uppladdning som pojken bestods var för liten. Hans bristkänsla från de tidigaste åren, liksom moderns tidiga död, låste hans känslomässiga utveckling i väsentliga aspekter. Så sker ofta med barn som får uppleva att en förälder dör före eller under pubertetsåren utan att några möjligheter erbjuds att bearbeta traumat. Strindberg kom aldrig att frigöra sig från sitt frustrerade modersbehov. Det levde kvar i honom och komplicerade alla hans kvinnorelationer med arkaisk kraft. För Strindberg blir erkännandet av svaghet och beroende liktydigt med att ge upp manligheten, att symboliskt kastreras. Detta är en grundproblematik under hela hans liv fram till Infernokrisen.

Den livsfarliga längtan efter modersbröstet – mistelidentiteten – blev till en inre förföljare som han allt starkare kom att projicera på kvinnorna i sin omgivning: det var de som ville kompensera sin underlägsenhet genom att stjäla hans kraft. Med föraktet och avståndstagandet kunde han återvinna sin känsla av manlig styrka. Men kärleken dödades."
Skaparkriser Strindbergs Inferno och Dagermans
Johan Cullberg

Kärleken dödades ... Narkissos ... aldrig frigjort sig från sin mamma

Hur hade andra författare det med sina föräldrar under uppväxten?
August Strindberg (1849-1912) var 13 år när mamman dog. Pappan var sträng.
Stig Dagerman (1923-1954) Växte upp hos farföräldar. Lämnades av mamman när han var sex veckor, träffade henne först när han var vuxen. Flyttade några år efter skolstart till pappan som hade alkholproblem. Självmord.
George Orwell (Eric Blair) Efter ett års ålder träffade han inte sin far förrän han var nio.
Honoré de Balzac (1799-1850)
Gustave Flaubert (1821-1880) som bodde hos mamman som vuxen - hur var det med kvinnan han älskat? Madame Bovary
Oscar Wilde (1854-1900) The Picture of Dorian Gray 1890
Edgar Allan Poe (1809-1849)
Joseph Conrad (1857-1924)
John Cheever (1912-1982)
(Jack Kerouac bodde hos mamman)
Hermann Hesse (1877-1962) Nobelpris 1946
(... universalgeniet Leonardo da Vinci 1452-1519) (renässansman, polymath ...)
Charlie Chaplin

"Checklista"
Mor och son. (Hyllar sin mamma?)
"Hela min sensibilitet bygger på mina besynnerliga känslor för min mor", skrev en tjugotvåårig Camus i ett anteckningshäfte.

Problem med relationer till kvinnor ... (Försöker avskaffa dem ur sitt liv som Strindberg gjorde, promiskuitet, bisexualitet eller homosexualitet)
Känner inte svartsjuka – förutom när han verkligen blir lämnad av sin partner (rädslan för att bli övergiven ... hellre vara den som överger)
Självmord, depression, alkoholism eller annat drogberoende
Ville inte ha barn?
Högpresterande

Män som var fantastiska. Också.

"There are heroes in the seaweed

There are children in the morning

They are leaning out for love

And they will lean that way forever"

Leonard Cohen (f. 1934 Nio år när hans pappa dog, alkohol, depressioner, munkliv ... Jag älskar den här fantastiska sångtexten sen jag läste den första gången i januari 2009, skulle inte förstått den förr.)

He couldn´t feel

Utmärkande egenskaper för en narcissistisk personlighet:

Ytligt sett kan de fungera mycket väl.

  • bristande empati
  • reagerar på kritik med raseri, skam, förödmjukelse
  • krav på att själva vara eller framstå som perfekta
  • svårt att tillstå brister eller att ha begått något fel
  • kräver ständig uppmärksamhet och beundran (går med håven)
  • sexualliv mer inriktat på prestation och förförelse än ömsesidig gemenskap
"I couldn't feel, so I learned to touch."
Leonard Cohen

  • förmåga att dölja vrede och raseri bakom en mask av vänlighet
  • känner lätt förakt för andra, särskilt om de uppfattas som svagare
  • har svårt att uppleva sorg, längtan och skuld
"I couldn´t feel ..."
  • svänger mellan omnipotens och låg självkänsla
  • rastlöshet
  • oförmögna att vara beroende av andra
"Att knyta sig till andra var helt enkelt förenat med livsfara."

"I've seen your flag on the marble arc

Love is not a victory march

It's a cold and it's a broken Hallelujah"

Leonard Cohen


”Dock kan överraskande nog även förmågan till kärleksfullhet, när den tränger fram med obeveklig kraft, väcka oro och ångest. När en människa fylls av en stark kärleksfull rörelse kan hon erfara en rädsla för att den skulle kunna försvaga och slutligen förslava henne om hon låter sig uppfyllas av den.”
Den tunna hinnan Ludvig Igra

”But all I've ever learned from love was how to shoot someone who outdrew you”

Hallelujah Leonard Cohen

(Allt jag nånsin lärt av kärlek var hur man skjuter någon som drar snabbare. Ungefär. Kärlek? Skjuta någon låter mer som hat. Kärlek ställd i hatets tjänst. Istället för tvärtom. Kärlek – hat. Den tunna hinnan.)

”Vi kan alltid, om vi gräver tillräckligt djupt i vårt inre, känna igen oss i den andre. De gånger vi inte gör det är det något som fattas i vår egen självförståelse. Vi måste börja med oss själva men får inte sluta där.”

Den tunna hinnan mellan omsorg och grymhet

Ludvig Igra

Man in the Mirror

I'm starting with the man in the mirror

I'm asking him to change his ways

And no message could have been any clearer

If you wanna make the world a better place

Take a look at yourself, and then make a change


I've been a victim of a selfish kind of love …”

Garrett & Ballard


Mannen i spegeln var ett offer för en slags självisk kärlek – mammans.

Kärlek? Han kallade det en slags kärlek.

Michael Jackson sjöng sången. Den fantastiske artisten med mycket tragik i sitt liv. Utpräglad narcissistisk problematik.

Skydda sin sköra jämvikt


"Något som är karaktäristiskt för människor med en narcissistisk problematik är samvetsfunktionens stora men hemliga flexibilitet. Detta medför en lätthet att ta till dubbel bokföring. Den medvetna och bekända moralen, som kan vara nog så hög, står i kontrast till det privata handlandet utan någon inre konfrontation."
Johan Cullberg

"En inre moral utvecklas aldrig, utan det blir snarare fråga om rädsla för straff eller att komma i dålig dager."
Bo Sigrell

"Trots en etik som på ett medvetet plan hyllar sanning och respekt för andra människor, drivs individen i sitt intima relaterande av helt andra världen. I det fördolda hyllas förställning, nedvärdering och exploaterande. Att inte bli avslöjad är viktigare än sökande efter sanning."
Ludvig Igra

"Helvetet, det är där ingen längre vet vad andras ord och bilder står för. Eller där någon börjar ljuga", sa han som ofta motsade sig själv.
De själsliga såren hade aldrig läkt, men han intalade sig själv – och andra – att han vänt det till sin fördel. Han koncentrerade hela sin uppmärksamhet på att behålla sin sköra jämvikt. "Att knyta sig till andra människor var helt enkelt förenat med livsfara."

Rädd för skammen. Rädd för att känna sig förödmjukad, kränkt och avvisad. Den narcissistiske personens stora problem. Fasar för att bli beroende, ja för att någon annan ska ha något gott att tillföra honom. Han måste vara självförsörjande. Istället för att riskera att bli övergiven, blir han den som överger. Kontrollbehov. Behålla sin självbild. Formulera en livsfilosofi som kan beundras. Ljuga för att skydda sig när man känner att man är i livsfara. Till och med ljuga för sig själv för att slippa känna skam. Skydda sin sköra jämvikt.

Skam är hemskt. Men tänk om skammen inte är hans egen?
Skuld är något annat ... men den har han svårt att känna - om han alls känner den.

"Helvetet är andra människor."
Sartre

"I don´t really need people."
John Fowles

Vattnet älskar att spegla sig i hans ögon

”Kommer barnet att leva till ålderns höst?” frågade modern.

”Ja, blott icke sig själv han får skåda”, fick hon till svar. "Provided that he never knows himself."

Vattennymfen Liriope hade fött en son efter att ha våldtagits av flodguden Cephissos. Barnet växte upp utan far. Mor och son. Han var mycket avvisande mot andra. Det var viktigt för honom att stöta bort andra människor. Han uppvaktades av både män och kvinnor.

I en av berättelserna uppvaktas han bara av män, men avvisar alla. AMEINIAS ger inte upp, men när Narkissos skickar honom ett svärd, tar han sitt liv.

I den mest kända berättelsen är det bergnymfen Echo som är den som är förälskad i honom. Hon kan inte föra sin egen talan, endast upprepa de sista orden i vad andra säger.

"Is anyone here?" ropar han, vilse i skogen.

"Here!", svarar Echo.

"Come!" ropar han.

"Come!"

"Why do you avoid me?"

"You avoid me!"

”Let us come together here!” ropar Narkissos till sina jaktkamrater.

”Come together here”, svarar Echo och rusar fram för att omfamna honom.

”I will die before you ever lie with me!” skriker Narkissos. (Precis som modern förmodligen ropat i förtvivlan vid våldtäkten.)

”Lie with me”, svarar Echo och blir utom sig av skam, gömmer sig i skogen där hon tynar bort tills enbart rösten återstår.

Gudarna straffar Narkissos. Han som avvisat alla som älskat honom, ska själv falla offer för olycklig kärlek. En dag kommer han till en källa så klar som silver och i vattnet får han syn på en vacker ung man och grips av kärlek. Han sträcker sina armar mot bilden i vattnet. Till slut förstår han att det är sin spegelbild han ser. Han stannar vid källan och sörjer tills han dör. Echo stannar kvar och sörjer med honom när hon ser hur han lider. Man fann aldrig hans kropp, istället en blomma med vita kronblad som vuxit upp vid källan. Echo lever för alltid kvar, fastän hon inte syns, och ropar någon till henne kan hon inte låta bli att svara.

Kanske var det han sökte i källan att känna igen sig själv i en annans ögon. Det är så barnet upptäcker sig själv som en separat och unik individ – genom att mamman speglar det. Har mamman misslyckats med att spegla barnet, måste han för alltid fortsätta att söka sig själv.


"There are children in the morning

They are leaning out for love

And they will lean that way forever

While Suzanne holds the mirror”

Leonard Cohen

Normalfallet


"Nobody realizes that some people expend tremendous energy merely to be normal."
Camus


"Tragiken för en människa dominerad av en narcissistiskt organiserad personlighet är att nästan hela hennes strävan går ut på att söka bekräftelse för sitt ständigt hotade inre bygge. Dess bräcklighet avslöjar sig genom det ständiga och samtidigt omättbara behovet av sådan bekräftelse. ... varje möte med andra som kräver en förändring och omvandling av självbilden, ses inte som en möjlighet till växt och personlighetsutveckling utan uppfattas som ett dödligt hot som till varje pris måste avvärjas."
På liv och död
Om destruktivitet och livsvilja
Ludvig Igra

"Att knyta sig till andra människor var helt enkelt förenat med livsfara."
"Han koncentrerade hela sin uppmärksamhet på att behålla sin sköra jämvikt."

Boken om den otrogne förläggaren

Inläggen om Sjeherazade och Sjahriar läses lämpligen med början här och sedan nedåt i bloggen. (Länkar hit och dit läser man som man vill.)

”Käraste hälsningar”, hade författarinnan skrivit till honom på första sidan i den bok han lånat mig strax innan semestern.

Det snöade i Köpenhamn. Bokens huvudperson var en förläggare. Han ska just godkänna en bok för tryckning när en författarinna, som han haft ett förhållande med, påstår att det är hennes berättelse. Hon hade berättat för en författare framför en brasa i Helsingör, i förtroende, men han skrev en bok om hennes upplevelser. Författarinnan lämnade förläggaren i bryderi. Var det verkligen hennes historia? Skulle han godkänna boken för publicering? Förlaget skulle vinna på att utge boken – det var författarens bästa bok och förväntades sälja bra. Och hade hon verkligen aids? Den här kvällen skulle förläggaren skriva ett tal till en konferens. Ämnet var etik. Vad får man skriva i konstens namn? Medan han filade på formuleringar kom han att fundera över sitt eget liv. Frun och barn i Danmark och otroheten som han höll i utlandet. Författarinnan och den andra kvinnan som han inte vågat ringa på hos – trots att de kanske hade ett barn tillsammans. Vad var falskt och vad var sant? Så länge han såg författarinnans fotspår i snön påmindes han om henne. Det snöade fortfarande i Köpenhamn.

"Fotspår i snö försvinner fort", sa han när jag lämnade tillbaka boken innan semestern. Han sa inte varför han tyckte att jag skulle läsa boken om den otrogne förläggaren som hans väninna skrivit. Jag kom att tänka på att Echo ropade "come!" till Narkissos som svar när Narkissos ropat "come!". Män är fega, de vågar inte leva utan kvinna, stod det i boken. Varför är en man som säger sig vilja ha "frihet" inte singel?

"Fastän mycket arbete återstår tror jag att det kommer att bli en stark och annorlunda roman", sa han om mitt manuskript som han läst utan annan paus än för en kopp kaffe. "Vi fortsätter som förut."

Efter semestern, och ett rykte senare, förändrades allt. En förutsättning för min roman var att han läste och godkände. Han ville inte fortsätta samarbetet och vägrade till och med prata med mig. Jag hamnade i ett etiskt dilemma.

"Om jag lägger ned romanen och drar ett streck över de senaste två åren – känns det bra för dig då?" frågade jag.

Fotspår snöar fort igen.

Kom! (2008) Dansk bok av Janne Teller

Bo Balderson & Gösta Gustaf-Janson

Vad läste jag (förutom Selma Lagerlöf) när jag var ung? Kommer på två favoritförfattare. Googlar.

Bo Balderson (med ett s) Hans sista bok utgavs 1990 på Bonniers. Första boken 1968. Pseudonym.

Gösta Gustaf-Janson (med ett s) Hans sista bok utgavs 1990 på Bonniers. Levde 1902-1993. Djursholm. Driven humorist som var intresserad av politik och psykologi.

Aha!

Sägs det att Bo Balderson lever? Jaså, lika mycket eller lika lite som förut? Det är ju en pseudonym. Om författaren (eller författarna) bakom lever är en annan sak. Luras utan lögner.

Snickarvisdom

”Hon byggde sin egen kajak”, sa en god vän. ”Hon hade aldrig byggt något förr och sen paddlade hon med den i havsbandet.”

En kvinna värd att beundra förstod hon, men varför berättade han det? Hon ville inte bygga någon kajak. Inte paddla en heller.

”Du borde skaffa dig ett projekt!” sa den härlige doktorn. ”Jag har flera projekt själv.” Han berättade först om dem och sen om en finsk författare som hade en massa projekt. ”Gå nu till biblioteket och låna hans bok!”

Kul att gå från doktorn till biblioteket istället för apoteket, med en boktitel på ett recept istället för ett läkemedel. Den finske författaren var galen i att snickra hus. Även doktorns råd var att hon skulle bygga något. Hon ville inte snickra.

”Du borde skaffa dig en gubbe som kan snickra!” sa snickaren.

Bloggen omarbetas.