Ensamhetens absurda hjältar

Horace Engdahl berättar i förordet till Camus Fallet i utgåva 2007 att han och hans kamrater som tjugoåringar diskuterade Camus, särskilt det absurdas trilogi; Främlingen, Caligula och Myten om Sisyfos. De var alla ensamhetens hjältar som rullade stenar uppför sluttningar och föraktade känslor. I Fallet däremot, fanns ingen att beundra eller identifiera sig med. Att de unga intellektuella skulle kunna bli som huvudpersonen, den åldrande Jean-Baptiste Clamence, var för hemskt att ens tänka på. "Medan Pesten och Främlingen förförde med manligt kärv solidaritet och lockelsen att vara oförstådd, konfronterade oss Fallet med de obehagliga dragen hos vår tids fria andar. Ett halvsekel efter Albert Camus död framstår den boken som hans verkliga testamente."