Kärlek, hat och ambivalens

Omtanke.
Att bry sig, menade Rollo May, "är ett tillstånd som rymmer erkännandet av en annan, en medmänniska som en själv, av självets identifikation med den andres smärta eller glädje, av skuld, medömkan och medvetandet om att vi alla står på den gemensamma allmänmänskliga grund som utgör allas vårt ursprung".
Rollo May Kärlek och vilja

Kärlek och hat hänger ihop.

"Förmågan att till fullo känna omsorg om den älskade personen (vilket ligger till grund för en autentisk, mänsklig djuprelation) förutsätter en integration av kärlek och hat, dvs förmågan att uthärda ambivalens."
Otto Kernberg Kärleksrelationer

Om paret. Kernberg betonar betydelsen av att libido och aggression, kärlek och hat integreras, med kärleken som dominerande kraft över hatet.

Ludvig Igra uppfattar narcissism som en renodlat destruktiv själslig yttring. Hans slutord i Den tunna hinnan mellan omsorg och grymhet:

"Dock kan överraskande nog även förmågan till kärleksfullhet, när den tränger fram med obeveklig kraft, väcka oro och ångest. När en människa fylls av en stark kärleksfull rörelse kan hon erfara en rädsla för att den skulle kunna försvaga och slutligen förslava henne om hon låter sig uppfyllas av den."

"Vi måste utveckla vår förmåga att i den andre även se en aspekt av oss själva. Igenkännandet är en av våra viktigaste förmågor, men det krävs en stor ärlighet för att kunna se att den andres mest motbjudande egenskaper också är en möjlighet inom oss själva. Vi kan alltid, om vi gräver tillräckligt djupt i vårt inre, känna igen oss i den andre. De gånger vi inte gör det är det något som fattas i vår egen självförståelse. Vi måste börja med oss själva men får inte sluta där."

Själen ryser för tomrummet


"Man vill bli älskad,
i brist därpå beundrad,
i brist därpå fruktad,
i brist därpå avskydd och föraktad.
Man vill ingiva människorna någon slags känsla.
Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst."
Hjalmar Söderberg Dr Glas

Narcissism. Fast narcissisten vill inte bli älskad utan beundrad!
Tomrummet som måste fyllas.

Hur du luras utan att ljuga

Minnesanteckningar

En framställning kan vara alltigenom bedräglig, fast den inte innehåller ett enda osant ord – bara bedräglig på ett mera försiktigare och mer raffinerat sätt.

Ensidigt urval av fakta, synpunkter eller av jämförelesobjekt Det vanligaste och viktigaste sättet att luras utan att ljuga.

Missvisande proportioner Proportionsförvrängningar är ett försåtligare och svåråtkomligare sätt att luras.

Insinuationer och sammanhangssuggestioner

Missvisande referens

Emotion och information
Uttryck kan få en ny saklig referens i samband med att de övergår från att vara värdefria till att bli värdeladdade. Förhållandet mellan språkets informativa och emotionella sida. Rena känslouttryck är varken sanna eller falska. De beskriver ingenting utan signalerar en affekt.

Skönlitteratur eller åtminstone stor del av den vill på en gång vara fri fabulering och skänka kunskap om verkligheten.

"Ändra på namnen, så kommer sagan att handla om dig."

Att luras utan att ljuga (1980)
Erik Ryding prof i praktisk filosofi, Lund

Att författa skönlitteratur är att luras utan att ljuga.

En farlig förbindelse


Helst skulle det vara unga oskulder, de kvinnor som fick ingå i Sartres "familj". Ofta rekryterades de bland Beauvoirs studenter, som partner till den ena eller andra eller båda. Sartre och Beauvoir berättade alla detaljer för varandra. Breven bevarades.
De unga kvinnorna förfördes, erövrades och förkastades om de blev ointressanta eller besvärliga. En av kvinnorna tog senare livet av sig och en annan fick missbrukproblem.

En farlig förbindelse 2009 (A Dangerous Liaison 2008)
Carole Seymour Jones


"Ett annat betydande narcissistiskt symtom är den bristande förmågan till svartsjuka, vilket ofta indikerar en oförmåga att tillräckligt engagera sig i en annan person och således göra otrohet irrelevant."
"Paradoxalt nog kan emellertid svartsjukan dyka upp när otroheten är ett faktum."
Otto Kernberg

Får man skriva om narcissism?


Det verkar som om det är väldigt laddat att prata och skriva om narcissism. Beror det på att ordet används som något slags skällsord i vardagsspråket? Vet inte. Det är i vart fall inte så jag ser på narcissism. I det jag skriver rör jag mig på en skala; i ena änden den normala narcissismen och i andra den problematiska. Mycket tragik och mycket att vinna med kunskap. Det handlar om oss alla. Jag är mest intresserad av den utåt sett välfungerande, någonstans mitt på skalan.
Jag övar mig i att skriva om ämnet – både fakta och fiktion – ser mönster och försöker sätta ord på saker och ting, även om det inte blir rätt ord till en början.

Jag skrev en roman. Först efter två år förstod jag vad den handlade om – narcissism. Jag skulle inte ha gett mig in i det om jag haft den kunskap jag har idag.

Hur ska man förklara hur det känns när någon helt plötsligt blir rasande på dig och vägrar prata med dig ett år – fastän du själv vill ha dialog? Är det skammen att bli avvisad, att inte bli sedd, att du inte existerar för den andre? Att inte ens få veta vad du gjort för att förtjäna denna bestraffning.

En tid var jag beredd att lägga ned romanen. Två års arbete till ingen nytta. Sen ändrade jag mig, jag tycker att ämnet är mycket intressant, även om jag förstår att det inte är lika intressant för alla.

Ibland hamnar diskussionen om vad man får skriva i romaner, istället för om vad vi gör mot varandra i verkligheten.

Narcissostan


I landet Narcissostan öser man hat över den som vill en väl. Ont är gott och gott är ont. Om du vill resa till landet måste du lära dig tänka annorlunda. Som ett negativ. Svart är vitt och vitt är svart. Mycket svart.
När du har varit där, kommer du att se annorlunda på världen. Andra, som inte gjort resan, kommer inte att förstå. De tycker du skulle tycka illa om Narcissostan, men det kan du inte göra när du förstått hur man tänker där. Det är ett sorgligt land, och inte mycket man kan göra åt, för den som bor i Narcissostan vill stanna kvar där och inte resa därifrån. Invånarna känner inte till något annat och är trygga där. Resenärer från andra länder hamnar där ibland av misstag. Då måste man vara mer försiktig än när man besöker Transsylvanien.

Om du känner igen det den här kvinnan berättar har kanske även du varit i Narcissostan.

Hur du vinner med bara par i tvåor

"Den som spelar falskspel kan vinna fast han bara har par i tvåor."


"Att FÅ rätt och att HA rätt är inte samma sak."


Sanning blir det inte för det.

Det är dialog som är vägen till att förstå.


"Helvetet, det är där ingen längre vet vad andras ord och bilder står för. Eller där någon börjar ljuga."


Svek. I Dantes Den gudomliga komedin hamnade lögnaren i åttonde kretsen (av nio) långt ned i helvetet.

Ordens mening


Det den ene kallar kontrollbehov och rastlöshet, kallar den andre frihetsbehov och rotlöshet.

"Helvetet, det är där ingen längre vet vad andras ord och bilder står för. Eller där någon börjar ljuga."

Den grandiosa självbilden och den hatiska, skamfyllda

Från boken Skaparkriser Strindbergs Inferno och Dagermans 1992 av

JOHAN CULLBERG, psykoanalytiker och docent i psykiatri:

(samma text finns i boken Dynamisk psykiatri 2003)

”Det mest karaktäristiska för den narcissistiska personlighetsproblematiken är den paradoxala klyvningen mellan två motsatta självbilder, en grandios och en skamfylld, hatisk. Den grandiosa självbilden söker ständigt efter bekräftelse – inåt och utåt – för att kunna fyllas på och därmed hålla stånd mot den negativa självbilden. Människor i omgivningen idealiseras eller nedvärderas på samma sätt. En påfyllnad av den egna positiva självbilden kan ske genom att man ”införlivar” idealiserade eller potenta personer psykologiskt eller sexuellt. På motsvarande sätt nedvärderas och förkastas den idé eller människa eller det engagemang som inte längre ger något narcissistiskt tillskott till självbilden.”

Många som har denna problematik är på olika sätt begåvade och talangfulla – ibland med karismatiska drag. De kan också vara fysiskt attraktiva. Tack vare en stark målmedvetenhet kan de ha kommit långt karriärmässigt. Utifrån betraktas de ofta som lyckade, eftersom social framgång lätt förväxlas med tecken på psykisk hälsa. Ohälsan ”dumpas” istället på dem i omgivningen som står i beroendeförhållande – partner, barn, medarbetare. Dessa kan fara illa genom att de inte ses i kraft av sina egna personligheter utan som en förlängning av den andres person och behov. Duger de inte till denna uppgift är de förbrukade.”

”Något som också är karaktäristiskt för människor med en narcissistisk problematik är samvetsfunktionens hemliga men stora flexibilitet. Detta medför en lätthet att ta till dubbel bokföring. Den medvetna och bekända moralen, som kan vara nog så hög, står i kontrast till det privata handlandet utan någon inre konfrontation omkring detta.”

”Den oacceptabla delen av självet hotar ständigt att avslöjas inte bara utåt utan också inåt. Därför måste den hållas tillbaka, besvärjas, genom att de grandiosa självbilderna förstärks och bekräftas utifrån. Ett djupt lagrat raseri kan emellertid komma fram i situationer där självkänslan är starkt hotad och där de yttre omständigheterna tillåter en kontrollförlust.”

”Förnekade självbilder och hatiska impulser kan projiceras på andra. Då den grandiosa bilden inte längre kan upprätthållas ses hotet som kommande utifrån genom ondsinta vedersakare.”

Ett år extra för att rädda två års arbete

Romanen finns. Oläst. Avstår från examen. Ett år extra för att rädda två års arbete lyckades inte. En utebliven examen och en student med ett oläst romanmanuskript i sin dator. Vad spelar det för roll i det stora hela?

En roman som urprungligen skulle handla om faran av att omge sig med jasägare ... Att nejsägaren är en röst från graven.

Som Sjeherazade, fastän i ett annat årtusende och förutsättningarna var helt andra. Sjeherazade levde under dödshot i tusen och en natt. Hon var inte helt ensam, hon hade stöd av sin syster.
Ogillade slutet som blev ungefär såhär. Nedvärderad. Förkastad. Förbrukad.
Ett års silent treatment bröts till slut i alla fall (om än för en kort stund). Själaglad – äntligen kom ett ovänligt brev!

I tried so hard

Barn, partner, medarbetare ...

A narcissist's partner wrote to Sam Vaknin:

"I have made him sound like a monster, and in many ways he really is. At the same time, I have always seen a vulnerability in him, the small terrified hungry child (almost split-off from the rest of him) and I suppose this is why I tried so hard with him. I knew, almost intuitively, that while his (False) Ego was constantly swelling, his heart (True Ego) was starving…

I tried as hard as I could, in as many ways as I could, to feed the real person inside (and I believed there was a fragment of that person still alive, represented by the child). In a way, I think the violence of his reactions near the end was due to my coming so close, in arousing those ordinary needs. When he realised he has become dependent on me, and that I knew it, I think he just couldn't take it. He could not finally take the chance of trusting me.

It was an orgy of destruction. I keep thinking I could have handled it better, could and should have done things differently. Maybe it wouldn't have made any difference, but I will say that there was a real person in there somewhere, and a quite delightful one.

But as you pointed out, the narcissist would always prefer his invented self to the true one. I could not make him see that his real self was far more interesting and enchanting than his grotesque inflated grandiose superman construct. I think it is a tragic loss of a truly interesting and talented human being."


Han (eller hon) vill få beundran av alla för sitt falska jag. Äkta uppskattning av någon som ser hans sanna jag är hans fasa.

”Ständigt söker han bevis på andras uppskattning och beundran, men denna önskans uppfyllelse kan paradoxalt nog erfaras som ytterst obehaglig och till och med smärtsam. Det sker när uppskattningen är allvarligt menad och kommer nära, vilket river upp eller hotar att riva upp de ursprungliga såren av kärleksbrist med kärlekslängtan och omättliga behov av tröst som följd.”

Else-Britt Kjellquist Rött och vitt – om skam och skamlöshet

Äcklet

"Jag vet det. Jag vet att jag aldrig mer kommer att möta någon eller någonting som kan väcka lidelse hos mig. Ser du, att börja älska någon, det är ett företag. Man måste vara energisk, nyfiken, blind ... Det finns till och med alldeles i början ett visst ögonblick när man måste hoppa över en avgrund: om man tänker efter så gör man det inte. Jag vet att jag aldrig mer kommer att hoppa." Sa Anny.

"Hur mycket jag i mina fasor och äckelkänslor hade räknat på Anny för att få räddning, det förstår jag först nu." Bokens huvudperson gör en insikt.
Jean-Paul Sartre (1905-1980) Äcklet (1938)

Undrar om Sartre i sin ungdom innerst inne hoppades på att Simone skulle rädda honom?
Sartre var äcklad av sin kropp. En själ instängd i sitt eget äckel.

Simone ville begravas tillsammans med Sartre. Så blev det. Med sig i graven hade hon den ring hon fått av Nelson Algren, han som älskade henne och ville hon skulle lämna Sartre.


Tårar för de unga sårbara kvinnorna som utnyttjades, tårar över lögnerna och tårar över Simone och Sartre som levde i en tid då man ännu inte kommit så långt i kunskap om narcissism och som fick genomlida två världskrig.

Första intryck

Ur Simone de Beauvoirs dagbok, översatt till engelska (den ”riktiga”, journals ”Becoming Simone de Beauvoir”, inte memoarerna) Om Jean-Paul Sartre;

Extraordinary influence of Sartre—in the 13 days that I have known this boy, he has made a thorough study of me, predicts me and possesses me. Intellectual need for his presence and am greatly moved by his sympathy. Doubts, distress, exaltation. I want him to force me to really be someone, and I’m afraid. I’m a little girl who’s scared of the rebirth taking place in her. I would abandon myself to this man with absolute confidence. Dominated by something so tender and sensitive . . . (July 21, 1929)

Hon 21, han 24.

Simone var aldrig fri och självständig. Sartre ägde henne från första början till graven.

Fast 8 augusti skrev hon: "I need Sartre; and I love Maheau."

Vem ska man tro på?

När den grandiosa självbilden inte kan upprätthållas, kan en narcissistisk person göra sig till offer för andras ondska. Raseri. Silent Treatment.

"En narcissist ljuger obehindrat och skyller på andra."
"Då kan han ju inte försvara sig mot att bli anklagad för att ljuga!"

Så synd då, att lögnaren inte kan försvara sig.
Ska man tro på personen med mest makt eller på vad som går att bevisa?

Narcissistens sanning

Sanning för en narcissist är helt enkelt det som narcissisten säger är sant.
Vad som kan bevisas eller motbevisas spelar ingen roll.

Att förstå narcissism

Det går inte att börja med att försöka förstå en människa med narcissistisk problematik – man måste först förstå narcissism.

Eller kanske man kan säga så här; det går inte att förstå utifrån, man måste förstå det inifrån.

Hat

"Men hate those to whom they have to lie."
Victor Hugo

Narcissism lies 512000 träffar vid sökning på Google.

Hatet sköljer över dig. Låt anklagelserna rinna förbi. Duscha i lögner.
Det är bara hårda ord.

Att ställa kärleken i hatets tjänst. Eller tvärtom.

"Helvetet, det är där ingen längre vet vad andras ord och bilder står för. Eller där någon börjar ljuga."

Som en flytande ädelsten

"Solange lyfte det gredelina bläcket mot ljuset. Dess violettdunkla färg med genomlysande kanter, som en flytande ädelsten, giftig och skön. Den oöppnade proppen utan vank, etiketten utan fläck. Hur synd på detta fina material, att det skall befinna sig här på ett kontor!"

Bredvid sista meningen har någon skrivit med blyerts i marginalen på biblioteksboken. Gäller henne själv, står det med sirlig skrivstil.



Början.
"Denna berättelse ska handla om Solange och Hugo. Den bär för den skull icke bägges namn – Solange och Hugo. Den bär endast den älskades namn: Solange."

Mitten.
"Denna berättelse handlar om Solange och Hugo och vad som sedan icke hände. Den skall icke handla om det som hände, vilket är likgiltigt; den skall endast handla om det som icke hände och om den kamp som utspelades i det som icke hände."

Slutet.
"Denna redogörelse har handlat om Solange och Hugo. Den har icke handlat om krig och ondska och bråd död och sådant som ligger vår tid närmare. Två personer i tryggade omständigheter, som därtill har pretentionen att inte vara lyckliga – många anser att ett sådant motiv saknar allt intresse i vår tid.
Måhända är det så."
Solange (1951) Willy Kyrklund

Berättar i sand



Kseniya Simonova, Ukraina

Bok blir blogg blir bok igen?

Hur känner du igen narcissism?


Ett sätt att känna igen narcissism är att lyssna till din egen intuition. Det kan upplevas som att det är något som saknas i mötet, fast du inte kan sätta fingret på vad. Narcissistiska personer kan vara charmiga, intelligenta, verbala – kan göra allt för att få beundran, men ömsesidighet i relationen saknas helt.
Kanske tycker du personen motsäger sig själv ofta, eller får du bara en vag känsla av att det är något som inte stämmer.

"One feels ill at ease in the presence of a narcissist for no apparent reason. No matter how charming, intelligent, thought provoking, outgoing, easy going and social the narcissist is – he fails to secure the sympathy of others, a sympathy he is never ready, willing, or able to reciprocate."
Sam Vaknin

Det handlar om personlighet, man kan upptäcka tecken i mycket av det personen säger, gör och skriver. Det finns ett mönster.

"Högdragen storvulenhet, blyghet och underlägsenhetskänslor samexisterar utan att påverka varandra. Inför sådana personer blir man ofta förvirrad och osäker."
Rött och vitt – om skam och skamlöshet
Else-Britt Kjellquist

Narcissismens kärna

Skam. Narcissismens kärna; skam.

Den mest lättkränkte.
När en person konfronteras med något som inte passar in i den narcissistiska självbilden – något som han själv gjort – kan personen vända det och göra sig själv till offer. För att skydda sig från känslor av skam, ser han det som att det är den andre som kränkt honom.

En narcissistisk person vill ha beundran. När du inte bidrar med det längre är du inget värd. En narcissistisk känner inte medkänsla och skuld.

Lättkränkthet.

Narcissism i litteraturen

Litterära figurer med narcissistisk problematik:

Narkissos i myten, berättad bland annat i Metamorfoser av Ovidius (43 f Kr – 17 e Kr)

Flera romanfigurer, Fjodor Dostojevskij (1821-1881)

Dorian Gray i Dorian Grays porträtt (1890) av Oscar Wilde

Dr Glas (1905) av Hjalmar Söderberg

Dvärgen (1944) av Pär Lagerkvist
(Léon Wurmser Kommentarer till Pär Lagerkvists Dvärgen i Aggressionens ursprung 1994)

Mersault i Främlingen (1942) av Albert Camus (1913-1960)
1942 utgavs också Myten om Sifyfos, med sitt kapitel om don Juan.
1943 lärde Camus känna Jean-Paul Sartre (1905-1980) och Simone de Beauvoir (1908-1986) 1943. Simone de Beauviors Mandarinerna (1954) är en nyckelroman som handlar om kretsen kring Sartre. Camus är förebild till bokens Henri Perron.

Jean-Baptiste Clamence i Fallet (1956) av Albert Camus
"Fallet har formen av en osympatisk persons monolog. När man läser den, tänker man genast på Anteckningar från ett källarhål [...] Camus sysslade intensivt med Dostojevskij vid den tid då han skrev boken", skriver Horace Engdahl i ett förord till boken.
Undrar hur mycket i boken som har Jean-Paul Sartre som förebild (vars biologiske far, som dog när Jean-Paul var ett år, för övrigt hette Jean-Baptiste), och hur mycket som har drag av självbekännelse. (När Camus var ett år dog hans pappa. Mormor slog honom. Donjuanism. Manschauvinist. Modersbindningen ... Han övervägde självmord, men dog i en bilolycka.)

Marcel i Drömmar vid havet (2002) av Björn Larsson

Med flera. Borde ha några exempel på kvinnor också.

Vad har du för nytta av att lära dig om narcissism?

En utåt sett välfungerande person med narcissistisk problematik kan ställa till med en hel del problem – för andra (barn, partner, medarbetare). På ålderns höst kan det också bli problem för personen själv.

Ett möte med en person med narcissistisk problematik kan få dig att fundera över livets stora frågor – frågor om kärlek & hat, gott & ont, sant & falskt. Att läsa om narcissism har mycket att lära, inte bara om andra, utan om oss själva. Självförståelse. Det börjar med det. Men narcissism och självförståelse står i ett slags motsatsförhållande. Det är vi runtomkring som behöver förstå, oss själva och personer med starka narcissistiska drag. Vi ska inte ställa diagnoser på varandra, men vi kan försöka förstå!

Undvik att hamna i beroendeställning till en narcissistiskt lagd person. Förutsättningen för att göra det är att du känner till vad narcissism är. Kanske inser du först när problemen redan uppstått, och som drabbad kan du då ha svårt att få förståelse. Personer med narcissistisk problematik är mästare på att manipulera människor i sin omgivning och kan ljuga obehindrat då de inte har någon egen inre moral.

En mer utbredd kunskap om narcissism för att mildra lidandet för människor runtomkring, men också för personen med narcissistisk problematik. Många gånger slutar det inte bra och man kan undra hur mycket lidande det finns på djupet, som döljs under en perfekt yta.

Filar på formuleringar här ...

Narcissistiskt raseri

Narcissistic rage

From Wikipedia, the free encyclopedia

Narcissistic rage is a term coined by Heinz Kohut in 1972. This article on rage pertains to Kohut's use of the concept in Kohut's Self Psychology, a school of thought within the psychodynamic /psychoanalytic theory.

Narcissistic rage is a reaction to narcissistic injury (when the narcissist feels degraded by another person). When the narcissist's grandiose sense of self-worth is perceivably being attacked by another person, the narcissist's natural reaction is to rage and pull down the self-worth of others (to make the narcissist feel superior to them). It is an attempt by the narcissist to soothe their internal pain and hostility, while at the same time rebuilding their own self-worth. Narcissistic rage should not be confused with anger (although the two are similar), and is not necessarily caused by a situation that would typically provoke anger in an individual. Narcissistic rage also occurs when the narcissist is perceivably being prevented from accomplishing their grandiose fantasies.

Narcissistic rage is frequently short-term, and passes when the narcissist rationalizes the shame that they felt.


History of narcissistic rage

Heinz Kohut was the first to coin the idea of narcissistic rage. His book “The Analysis of the Self” in 1972 introduced the psychoanalytic concept as pertaining to narcissistic rage. His explanation of narcissistic rage and depression stated, “depressions are interrupted by rages because things are not going their way, because responses are not forthcoming in the way they expected and needed”. He went further to say that narcissists may even search for conflict to find a way to alleviate pain or suffering.


Narcissistic injury – the cause of rage

According to Kohut, rages are a result of the shame at being faced with failure. Narcissistic rage is the uncontrollable and unexpected anger that results from a narcissistic injury. Narcissistic injury is a threat to a narcissist’s self-esteem or worth. Rage comes in many forms, but all pertain to the same important thing, revenge.


Narcissistic rage

Narcissistic rages are based on fear and will endure even after the threat is gone. To the narcissist, the rage is directed towards the person that they feel has slighted them; to other people, the rage is incoherent and unjust. This rage impairs their cognition, therefore impairing their judgment. During the rage they are prone to shouting, fact distortion and making groundless accusations. It’s believed that narcissists have two layers of rage. The first layer of rage can be thought of as a constant anger (towards someone else), and the second layer being a self-aimed wrath. Two specific identified forms of narcissistic rage are explosive and passive-aggressive. The explosive form being an obvious anger, for example, damaging property (or people) and being verbally abusive. The passive-aggressive sort might be sulking or giving their target the silent treatment. They can become enraged to the point of being homicidal especially if he/she has the need to seek revenge. Narcissistic rage is usually short-term, but can provoke problems with those towards whom the anger is targeted.


Perfectionism

Narcissism can be a considered a self-perceived form of perfectionism. Narcissists often are pseudo-perfectionists and require being the center of attention and create situations where they will receive attention. This attempt at being perfect is cohesive with the grandiose self-image that the narcissist has of him-/herself. If a perceived state of perfection isn’t reached it can lead to guilt, shame, anger or anxiety because he/she believes that he/she will lose the imagined love and admiration from other people if he/she isn’t perfect.

Silent Treatment Narcissism















17 200 träffar
Skärmdump. Klicka på bilden så blir den större.

Silent treatment. Ingen möjlighet till dialog.

Problemlösning helt enkelt

Komplexa problem går inte att förklara enkelt.

Komplexa problem?
1. Hitta en enkel lösning till ett enkelt problem
2. Tro att du löst det komplexa problemet!
På detta vis slipper du att sätta dig in i den krångliga bakgrunden och
alla problem blir enkla som genom ett trolleri.

(Skulle det inte hjälpa så skyll på någon! Ett spöke, hustomten, tryckfelsnisse ... eller en syndabock!
Och om du inte vet vem som talar sant – tro på den som är snyggast! Eller den som du har mest att vinna att tro på. Då blir det enklast.
Viktigast av allt: ingen dialog!!!)

Ni har förklarat det komplexa i termer av det enkla – men det enkla är exakt vad det komplexa inte är.
Kenneth Burke

Kuttra7 är mer än 6

Fem myror är fler än fyra elefanter


Enkel matematik

Kuttra7 + 6 > 6

Kuttra7 + 6 är mycket mer än 6

6 = 6

Somliga kan bara räkna till 6
Andra drömmer om kärlek.

Kär lek med tal.

(Kemisten kan bara räkna så här: ett, två, poly.
Narcissisten: 0, 6, 0
Matteläraren vill lära alla att det är kul att räkna.
Fem myror är fler än fyra elefanter.)

Sokrates och krukorna

"Jag trodde nämligen inte att majoriteten skulle bli så knapp", sa Sokrates när han hörde domslutet. Av 500 jurymedlemmar hade 220 röstat för oskyldig. 280 skyldig.

"Sokrates förstod att han inte hade en chans. Han hade inte ens tid att försvara sig. Den anklagade hade bara ett par minuter på sig att tilltala juryn – den tid det tog för vattnet i domstolens klocka att rinna från en kruka till en annan."

"En athensk rättegång var inget forum för ett utrönande av sanningen. Den var ett snabbt möte med ett antal gamla och enögda män som inte hade utsatt sina övertygelser för ett rationellt skärskådande och som bara väntade på att vattnet skulle rinna från en kruka till en annan."

Filosofins tröst Alain de Botton
Kapitel 1 "Till tröst när man är impopulär"

Same shit everyday

Same shit everyday? Skissa på en utväg!
Picassos äventyr Tage Danielsson

Bloggen omarbetas.