Melete hade visst föreslagit att du skulle ge mig lägre betyg. Men den möjligheten finns ju inte. Hoppas att du inte brydde dig om vad hon sa. Det var på skoj! Melete bara skämtade med dig. Min roman var helt och hållet din förtjänst, enligt min tokiga väninna. Hon vet ju att jag betraktar dig som Sjahriar.
Vi lever i ett annat årtusende och förutsättningarna var andra. Glöm det där med att ge mig lägre betyg, för att det annars skulle vara orättvist mot de andra. Jag lade ner romanen, så det blir varken tal om att någon ska läsa den eller examen. Inte förrän efter två år, när jag nästan skrivit klart, förstod jag vad den handlade om.
Jag tyckte det var spännande att skriva en metaroman, som du föreslog. Allt eftersom den växte fram kom den att handla mer och mer om relationen handledare – handledd, och det under tiden som handledningen pågick. Förutsättningen för mig att skriva på det sättet var att du läste och när du inte ville läsa längre hamnade jag i ett etiskt dilemma. Sen du slutade prata med mig har jag plöjt igenom litteratur om narcissism. Om skadan från barndomen, för att mamman misslyckats med att spegla sitt barn, om skam och hur självbilden måste skyddas med olika primitiva psykologiska försvar; klyvning, projektiv identifikation, förnekande och omnipotens. Förintelseångesten när någon kommer för nära. Narcissism som ger problem för dem som är i beroendeförhållande – partner, barn, medarbetare. Att inte känna medkänsla och skuld. Om avund och hat, om det typiska raseriet och silent treatment för att försöka få kontroll över en annan människa. Om hur svårt det är att åldras, det är då som narcissisten kan få problem själv på grund av att han tar till drastiska handlingar ...
Ingen kan väl påstå annat än att jag gjort allt vad jag kan för att ge dig möjlighet att läsa och erbjudit mig att stryka och ändra, men du svarar inte. Du har fortfarande den möjligheten. Närmare ett år extra i ett försök att rädda två års arbete, det blev tusen och en natt. Jag har fått känna på hur smärtsamt det är att vilja nå någon men inte kunna. Jag har försökt prata med de två som också har ett ansvar för min utbildning (de vill naturligtvis att jag tar examen, sa de) – att de också är dina goda vänner tyckte jag var bra ... Det blev fruktansvärt ensamt. Det var som om de först trodde mig, men sen fick någon information som inte jag hade som fick dem att ändra sig. Som om de inte längre såg att det handlade om att jag hade ett etiskt dilemma – så då har jag väl inte det? Romanen får ändå existera oläst i min dator.
"Den sexuella promiskuiteten hos narcissistiska personligheter är förknippad med sexuell upphetsning inför en kropp som ´håller på sig´eller en person som av andra betraktas som attraktiv eller värdefull. En sådan kropp eller person väcker upp omedveten avund och girighet, ett behov av att ta det avundade i besittning och en omedveten tendens att nedvärdera och förstöra det."
Jean-Paul Sartre & Simone de Beauvoir, Albert Camus ...
Sjeherazade levde under dödshot i tusen och en natt. Hon måste känt sig ensam. Hennes pappa vesiren var beredd med liksvepningen varje morgon. Sjahriar litade inte på kvinnor. Hans åtrå följdes av hans hämnd. Sjeherazade hade läst all världens böcker. Med kunskap besegrade hon Sjahriars brutalitet. Han såg till att Sjeherazades sagor lever kvar. "Du har gjort mig till en lycklig man", sa Sjahriar.
Inte för att jag vet om du läser, men ... förlåt ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar