Skam

Idag hade han gjort något dumt. Eller igår, han vet inte.

Skulle mormor ta fram piskan igen? Något måste han gjort fel. Han var den skyldige som förtjänade sitt straff. Ett dåligt barn, värdelös, i en god värld. I annat fall var han ett litet oskyldigt barn i en ond vuxenvärld, så kunde det inte vara, det skulle vara för hemskt. Mamma slog aldrig, hon såg bara på när mormor använde piskan. När han var ett år dog hans pappa. Han älskade mamma, hon var den bästa på hela jorden, den enda älskansvärda.

Han ljög. Han kände dunkelt på sig att man inte ljuger om det som är väsentligt inför de närmaste, för då skulle man varken kunna leva med dem eller älska dem. Han ljög. Till och med för sig själv. Därför kunde han inte ens älska sig själv. Han ljög för att ingen skulle upptäcka hur värdelös han egentligen var. Dolde sårbarheten och skammen. Genom att vara duktig och prestera skapade han en bild som alla kunde beundra. Han själv också. Minsta tillstymmelse till kritik skärrade honom. En reva i det skyddande skalet. Eftersom han varken kunde känna medkänsla eller skuld var det lätt att klättra i hierarkin. Framgång. Fick vänner. Som kunde bli hans ovänner i en handvändning, om han inte hade nytta av dem längre. Framgången lärde honom att bedräglighet lönade sig. Bekräftade hans världsbild från barnaåren. Den som talade sanning var svag, straffades och gick under. Ungefär som i Orwells 1984. I en ond värld gäller det att vara kall och hård. Att inte ha några känslor. Hans största fasa var att fästa sig vid någon.

Rött och vitt – om skam och skamlöshet

”Ständigt söker han bevis på andras uppskattning och beundran, men denna önskans uppfyllelse kan paradoxalt nog erfaras som ytterst obehaglig och till och med smärtsam. Det sker när uppskattningen är allvarligt menad och kommer nära, vilket river upp eller hotar att riva upp de ursprungliga såren av kärleksbrist med kärlekslängtan och omättliga behov av tröst som följd.”

”I kärlekens ställe står gudaanspråken; allmakten (omnipotensen) som är ett vanligt förekommande psykiskt försvar mot känslor och upplevelser av sorg, raseri och vanmakt.”

Else-Britt Kjellquist