Narcissism i litteraturen

Litterära figurer med narcissistisk problematik:

Narkissos i myten, berättad bland annat i Metamorfoser av Ovidius (43 f Kr – 17 e Kr)

Flera romanfigurer, Fjodor Dostojevskij (1821-1881)

Dorian Gray i Dorian Grays porträtt (1890) av Oscar Wilde

Dr Glas (1905) av Hjalmar Söderberg

Dvärgen (1944) av Pär Lagerkvist
(Léon Wurmser Kommentarer till Pär Lagerkvists Dvärgen i Aggressionens ursprung 1994)

Mersault i Främlingen (1942) av Albert Camus (1913-1960)
1942 utgavs också Myten om Sifyfos, med sitt kapitel om don Juan.
1943 lärde Camus känna Jean-Paul Sartre (1905-1980) och Simone de Beauvoir (1908-1986) 1943. Simone de Beauviors Mandarinerna (1954) är en nyckelroman som handlar om kretsen kring Sartre. Camus är förebild till bokens Henri Perron.

Jean-Baptiste Clamence i Fallet (1956) av Albert Camus
"Fallet har formen av en osympatisk persons monolog. När man läser den, tänker man genast på Anteckningar från ett källarhål [...] Camus sysslade intensivt med Dostojevskij vid den tid då han skrev boken", skriver Horace Engdahl i ett förord till boken.
Undrar hur mycket i boken som har Jean-Paul Sartre som förebild (vars biologiske far, som dog när Jean-Paul var ett år, för övrigt hette Jean-Baptiste), och hur mycket som har drag av självbekännelse. (När Camus var ett år dog hans pappa. Mormor slog honom. Donjuanism. Manschauvinist. Modersbindningen ... Han övervägde självmord, men dog i en bilolycka.)

Marcel i Drömmar vid havet (2002) av Björn Larsson

Med flera. Borde ha några exempel på kvinnor också.

Inga kommentarer:

Bloggen omarbetas.