Det är nästan magiskt när man får människor att skratta, fast det ibland är enkelt.
"Haha! Skriv det!" tyckte kurskamraterna.
"Vad är det med det då? Det gör jag varje dag."
De hade fått flera dikter att välja på, och nu tyckte de att hon skulle skriva svar på den hon tyckte sämst om. Varför skulle hon vara intresserad av att läsa om författarens underlivshygien? Lagade han mat naken, dinglandes över grytorna?
"Min penis är fuktig. Jag har tvättat den. Nu väntar jag på att raviolin ska bli varm", började Stig Larssons dikt.
Mitt hår är fuktigt
Jag har tvättat det
Nu väntar jag på att barnmaten ska bli varm
Det är så mycket matlagning sen man fick barn
Hon skrev om den lille pojkens svartsjuka. Om mamman som stod vid spisen med barnvagnen bredvid för att hinna först fram när lillasyster vaknade. Mamman som stod vid spisen med en bok i ena handen. Till små pojkars försvar. Inte handlade allt om penetrering? Läsningen fick henne att önska en annan bok – Till stora pojkars försvar.
"Biskopen", läraren, sa att Stig Larssons dikt handlade om ensamhet, medan hennes handlade om någon som är behövd. Hon förstod sig inte på poesi, men en rad i hennes första dikt fick i alla fall Biskopen att skratta när hon rytmiskt läste.
"Penetrera, penetrera, penetrera."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar