Narcissism i litteraturen

Litterära figurer med narcissistisk problematik:

Narkissos i myten, berättad bland annat i Metamorfoser av Ovidius (43 f Kr – 17 e Kr)

Flera romanfigurer, Fjodor Dostojevskij (1821-1881)

Dorian Gray i Dorian Grays porträtt (1890) av Oscar Wilde

Dr Glas (1905) av Hjalmar Söderberg

Dvärgen (1944) av Pär Lagerkvist

(Léon Wurmser Kommentarer till Pär Lagerkvists Dvärgen i Aggressionens ursprung 1994)

Mersault i Främlingen (1942) av Albert Camus (1913-1960)

1942 utgavs också Myten om Sifyfos, med sitt kapitel om don Juan.

1943 lärde Camus känna Jean-Paul Sartre (1905-1980) och Simone de Beauvoir (1908-1986) 1943. Simone de Beauviors Mandarinerna (1954) är en nyckelroman som handlar om kretsen kring Sartre. Camus är förebild till bokens Henri Perron.

Jean-Baptiste Clamence i Fallet (1956) av Albert Camus

"Fallet har formen av en osympatisk persons monolog. När man läser den, tänker man genast på Anteckningar från ett källarhål [...] Camus sysslade intensivt med Dostojevskij vid den tid då han skrev boken", skriver Horace Engdahl i ett förord till boken.

Undrar hur mycket i boken som har Jean-Paul Sartre som förebild (vars biologiske far, som dog när Jean-Paul var ett år, för övrigt hette Jean-Baptiste), och hur mycket som har drag av självbekännelse. (När Camus var ett år dog hans pappa. Mormor slog honom. Donjuanism. Manschauvinist. Modersbindningen ... Han övervägde självmord, men dog i en bilolycka.)

Marcel i Drömmar vid havet (2002) av Björn Larsson

Med flera. Borde ha några exempel på kvinnor också.

Ayn Rand

Det kom ett mejl ...

Hej,

har du läst något om författaren Ayn Rand? Hon verkar ha haft drag av narcissism ... hon hade väldigt hög uppfattning om sig själv och jämförde sig med stora filosofer som Aristoteles och Thomas Aquinos. Hennes böcker innehåller starka, nästintill perfekta hjältar som får kämpa mot alla svagsinta idioter som står i vägen för dem. Hon var känslig för kritik vilket ofta ledde till vredesutbrott. Hon försökte kontrollera sin omgivning - ett exempel är när hennes förlag anordnade en överraskningsfest för henne, och hon blev arg och anklagade dem för att försöka "kontrollera hennes miljö" ("control her context").

Enligt hennes egen filosofi, som hon sade sig leva efter, var romantiska och sexuella förhållanden ett rationellt utbyte mellan jämlika parter, och det var irrationellt att vilja ha något man inte kunde få. Om någon inte ville ha en, skulle man helt enkelt acceptera det och gå vidare. Själv hade hon ett öppet förhållande med den mycket yngre Nathaniel Branden, med både Rands mans och Nathaniels frus vetskap, men när det senare kom fram att Nathaniel hade ett förhållande med en tredje, yngre kvinna, blev Rand ursinnig, tvingade Nathaniel att be om ursäkt offentligt, och såg till att stänga instituten som Nathaniel byggt upp för att sprida Rands filosofi.

Ayn Rand (1905-1982) amerikansk filosof och författare. Hon förknippas främst med sin egen filosofiska skola objektivismen som försvarade frihet, individualism, rationell egoism, kapitalism och en objektiv moral.

Wikipedia

Narcissism – Litteratur

Johan Cullberg, docent i psykiatri och psykoanalytiker

Skaparkriser – Strindbergs inferno och Dagermans 1992

Avsnittet om narcissism i hans bok Dynamisk psykiatri

Ludvig Igra (1945-2003) Svensk psykoanalytiker

På liv och död – Om destruktivitet och livsvilja 2003

Samt även hans övriga tre böcker:

Objektrelationer och psykoterapi

Inre värld och förändring

Den tunna hinnan mellan omsorg och grymhet 2001 Igra var född i Polen 1945 av polsk-judiska föräldrar, kom till Sverige som tvååring.

Otto Kernberg amerikansk psykoanalytiker och professor i psykiatri

Borderlinetillstånd och patologisk narcissism

Inre värld och yttre verklighet 1986

Aggression

Kärleksrelationer Lust, aggression och sexualitet 1997

Else-Britt Kjellquist Psykoanalytiker

Rött och vitt – om skam och skamlöshet

Bo Sigrell professor i psykologi och psykoanalytiker

Narcissism 2005

Narcissism Svenska psykoanalytiska föreningens skriftserie Nr 7, 2004

Det blonda pennskaftet

Jag var självlockig, moderlös, gripande och ett monster av förljugenhet, Annette Kullenbergs biografi om Marianne Höök (1919-1970), journalisten som kallades "det blonda pennskaftet".

Marianne Höök blev moderlös när hon var 6 månader. Mamman tog livet av sig på ett hotellrum där barnet och pappan sov. De första åren bodde Marianne Höök hos mormor och sin frireligiösa morfar, men senare flyttade hon till pappan. Boktiteln är ett citat av Marianne Höök själv och syftar på barndomen.

Perfekt yta, många män, de två barnen for illa, en kluven bild ...

Vid 51 års ålder tog Marianne Höök sitt liv.

Så mycket lidande, både för dem runt omkring och henne själv (bakom ytan), och människor står fortfarande frågande, närmare fyrtio år efter hennes död. Människor kan blunda – eller skaffa kunskap ...

Vart tog Harriet Anderssons klänning vägen?

Ensamhetens absurda hjältar

Horace Engdahl berättar i förordet till Camus Fallet i utgåva 2007 att han och hans kamrater som tjugoåringar diskuterade Camus, särskilt det absurdas trilogi; Främlingen, Caligula och Myten om Sisyfos. De var alla ensamhetens hjältar som rullade stenar uppför sluttningar och föraktade känslor. I Fallet däremot, fanns ingen att beundra eller identifiera sig med. Att de unga intellektuella skulle kunna bli som huvudpersonen, den åldrande Jean-Baptiste Clamence, var för hemskt att ens tänka på. "Medan Pesten och Främlingen förförde med manligt kärv solidaritet och lockelsen att vara oförstådd, konfronterade oss Fallet med de obehagliga dragen hos vår tids fria andar. Ett halvsekel efter Albert Camus död framstår den boken som hans verkliga testamente."

Fallet

"Jag kände en gång en industriman med en underbar hustru men som han ändå bedrog. Mannen bokstavligen rasade över att det var han som var skyldig, över att det var omöjligt för honom att vare sig få eller själv tilldela sig ett dygdediplom. Ju fullkomligare hans hustru var, desto mer utom sig blev han. Till slut blev det honom outhärdligt. Vad tror ni att han då gjorde? Slutade upp med att bedra henne? Nej. Han dödade henne. Det var på det sättet jag kom i förbindelse med honom."

Fallet Camus

Jean-Baptiste Clamence, huvudpersonen i boken – hur mycket av honom har Jean-Paul Sartre som förebild och hur mycket Albert Camus själv?