Sokrates och krukorna

"Jag trodde nämligen inte att majoriteten skulle bli så knapp", sa Sokrates när han hörde domslutet. Av 500 jurymedlemmar hade 220 röstat för oskyldig. 280 skyldig.

"Sokrates förstod att han inte hade en chans. Han hade inte ens tid att försvara sig. Den anklagade hade bara ett par minuter på sig att tilltala juryn – den tid det tog för vattnet i domstolens klocka att rinna från en kruka till en annan."

"En athensk rättegång var inget forum för ett utrönande av sanningen. Den var ett snabbt möte med ett antal gamla och enögda män som inte hade utsatt sina övertygelser för ett rationellt skärskådande och som bara väntade på att vattnet skulle rinna från en kruka till en annan."

Filosofins tröst Alain de Botton

Kapitel 1 "Till tröst när man är impopulär"

Välja mening

Att ha eller att vara

”Den som har mest när han dör vann”, sa X, Sannas hemlige mentor.

”Den som har mest insikter när han dör vann”, sa Sanna. ”Fast idag verkar det mer som snyggast lik vann. Det är bara att välja.”

”En del ser mer till hur många som kommer på begravningen”, fortsatte hon. ”Som ett mått på att man betytt något. Vad har man för glädje av det när man är död? Ser till prestationerna. Det gäller att springa fort, dra in mycket pengar, bli känd.”

”Oj, oj, oj, Ego Boy!” sa X. ”Sprang tills han dog och fick en fin begravning. På en travbana. Duktig pålle.”

”Som om det gällde att bli applåderad och beundrad av så många som möjligt och det ska åstadkommas genom att prestera maximalt.”

”Hör här!” sa Sanna. ”Vi är här på jorden för att larva omkring. Låt inte någon intala dig något annat.”

”Vad är det du läser?” undrade X.

”Kurt Vonneguts bok En man utan land.”

”Men det står på engelska också”, sa X . ”We are here on earth to fart around. Don´t let anybody tell you any different. Det är felöversatt. Vi är här på jorden för att fisa runt.”

”Men X, meningen med livet … Kan väl vara något annat? Som att göra sina känslor vackra till exempel.”

”Äsch, du som är naturvetare är väl inte finkänslig. Det finns de som menar att vi är här för att upprätthålla metanhalten i atmosfären. Liksom idisslande kossor. Enligt Gaiateorin är meningen med oss människor att tjänstgöra som värmestugor för bakterier som producerar metan. Det är viktigt för jordens syrereglering.”

”Det är vackrare att tänka att människor är gjorda av stjärnstoff. Vi är barn av stjärndamm.”

”Ja, det passar väl din prinsessvärld bättre. Du vill leva i ett sagorike.”

”Titta! Vonnegut har ritat några streck som en söt liten stjärna här och där i boken och vid sin namnteckning också.”

”Den teckningen föreställer hans anus.”

Jag skulle inspirera

Jag skulle inspirera René, det var på order av min chef, men det verkade som om jag mer irriterade än inspirerade honom. Det var i Belgien efter kriget och jag var beredd med kameran, när han kom på att han ville ha med frun på fotografiet. Okej för det då, tänkte jag. René och Georgette stod alldeles stilla. Men sen ville han att hunden också skulle vara med. Och sen en ful tavla som han målat. Det var en bild på en pipa. Men där satte jag stopp.

”Ta bort den där pipan”, sa jag, fast på engelska.

René, som redan var irriterad för att jag inte talade franska, retade upp sig ännu mer.

”This is not a pipe!” nästan skrek han samtidigt som han skrev det stort och tydligt på franska direkt på sin tavla:

Ceci n´est pas une pipe.

Jag fick min vilja igenom i alla fall och på fotografiet finns inte tavlan med. Det kom senare att inspirera en musiker till en sångtext, inte själva fotot utan det jag skrev på det ...

Det här är inte en novell, det är början på en.

Silver

Hon fick namnet Silver för att hon redan vid födseln var hälften ädel metall och hälften pirat. Silver är en föräldralös flicka som tas om hand av den blinde fyrvaktaren på Cape Wrath. Han har ett namn som låter som en suck, Pew. Take a pew är en familjär uppmaning, "slå dig ner". (Pew betyder egentligen kyrkbänk.) Pew berättar historier om längtan och rotlöshet. Om ljus och mörker. Han lär Silver att sköta ljuset och att berätta.

"Berätta en historia, Pew.

Vilken sorts historia, barn?

En historia med ett lyckligt slut.

Det finns inget sådant i hela världen.

Ett lyckligt slut?

Ett slut."

Varje gång Silver gjorde strandfynd bad Pew henne att berätta om dem. Flaskposten hon fann var svårtydd, men ett av orden såg hon. KÄRLEK.

Det är ingen kärlekshistoria. Kärleken finns alldeles utanför och letar efter ett sätt att bryta sig in.

Fyrväktaren av Jeanette Winterson

Boktabletter

"Jag har inte tid att läsa böcker", sa apotekaren. "Jag önskar de fanns i tablettform."

Jag gjorde en medicinburk där det stod Boktabletter på etiketten.

Romaner 2 ggr dagligen ...

Tröst

Boktabletter i mitt apotek:

"Det var en gång ett litet knytt som bodde

alldeles ensam i ett ensamt hus.

Han var nog långt mer ensam än han trodde ..."

Men en dag hittar Knyttet en flaskpost från Skruttan ...

Vem ska trösta knyttet? av Tove Jansson

Om man är fattig, trögtänkt och impopulär – finns det någon hjälp?

Jadå! Filosofi mot själens lidande.

Dosering vid behov för respektive indikation.

Innehållsdeklaration: 6 kapitel.

Till tröst när

Man är impopulär

Man inte har tillräckligt med pengar

Man drabbas av motgångar

Man känner sig otillräcklig

Man har fått sitt hjärta krossat

Man råkar i svårigheter

Filosofins tröst av Alain de Botton

(Usch! Jag tycker mitt exemplar börjar bli slitet här och var, särskilt kapitlet om Sokrates. Dags att leta upp något annat uppåttjack som inte är lika beroendeframkallande – kåserier kanske?)

Ensamhetens absurda hjältar

Horace Engdahl berättar i förordet till Camus Fallet i utgåva 2007 att han och hans kamrater som tjugoåringar diskuterade Camus, särskilt det absurdas trilogi; Främlingen, Caligula och Myten om Sisyfos. De var alla ensamhetens hjältar som rullade stenar uppför sluttningar och föraktade känslor. I Fallet däremot, fanns ingen att beundra eller identifiera sig med. Att de unga intellektuella skulle kunna bli som huvudpersonen, den åldrande Jean-Baptiste Clamence, var för hemskt att ens tänka på. "Medan Pesten och Främlingen förförde med manligt kärv solidaritet och lockelsen att vara oförstådd, konfronterade oss Fallet med de obehagliga dragen hos vår tids fria andar. Ett halvsekel efter Albert Camus död framstår den boken som hans verkliga testamente."

Fallet

"Jag kände en gång en industriman med en underbar hustru men som han ändå bedrog. Mannen bokstavligen rasade över att det var han som var skyldig, över att det var omöjligt för honom att vare sig få eller själv tilldela sig ett dygdediplom. Ju fullkomligare hans hustru var, desto mer utom sig blev han. Till slut blev det honom outhärdligt. Vad tror ni att han då gjorde? Slutade upp med att bedra henne? Nej. Han dödade henne. Det var på det sättet jag kom i förbindelse med honom."

Fallet Camus

Jean-Baptiste Clamence, huvudpersonen i boken – hur mycket av honom har Jean-Paul Sartre som förebild och hur mycket Albert Camus själv?