Att ha eller att vara
”Den som har mest när han dör vann”, sa X, Sannas hemlige mentor.
”Den som har mest insikter när han dör vann”, sa Sanna. ”Fast idag verkar det mer som snyggast lik vann. Det är bara att välja.”
”En del ser mer till hur många som kommer på begravningen”, fortsatte hon. ”Som ett mått på att man betytt något. Vad har man för glädje av det när man är död? Ser till prestationerna. Det gäller att springa fort, dra in mycket pengar, bli känd.”
”Oj, oj, oj, Ego Boy!” sa X. ”Sprang tills han dog och fick en fin begravning. På en travbana. Duktig pålle.”
”Som om det gällde att bli applåderad och beundrad av så många som möjligt och det ska åstadkommas genom att prestera maximalt.”
”Hör här!” sa Sanna. ”Vi är här på jorden för att larva omkring. Låt inte någon intala dig något annat.”
”Vad är det du läser?” undrade X.
”Kurt Vonneguts bok En man utan land.”
”Men det står på engelska också”, sa X . ”We are here on earth to fart around. Don´t let anybody tell you any different. Det är felöversatt. Vi är här på jorden för att fisa runt.”
”Men X, meningen med livet … Kan väl vara något annat? Som att göra sina känslor vackra till exempel.”
”Äsch, du som är naturvetare är väl inte finkänslig. Det finns de som menar att vi är här för att upprätthålla metanhalten i atmosfären. Liksom idisslande kossor. Enligt Gaiateorin är meningen med oss människor att tjänstgöra som värmestugor för bakterier som producerar metan. Det är viktigt för jordens syrereglering.”
”Det är vackrare att tänka att människor är gjorda av stjärnstoff. Vi är barn av stjärndamm.”
”Ja, det passar väl din prinsessvärld bättre. Du vill leva i ett sagorike.”
”Titta! Vonnegut har ritat några streck som en söt liten stjärna här och där i boken och vid sin namnteckning också.”
”Den teckningen föreställer hans anus.”
