Litterära figurer med narcissistisk problematik:
Narkissos i myten, berättad bland annat i Metamorfoser av Ovidius (43 f Kr – 17 e Kr)
Flera romanfigurer, Fjodor Dostojevskij (1821-1881)
Dr Glas (1905) av Hjalmar Söderberg
Dvärgen (1944) av Pär Lagerkvist
(Léon Wurmser Kommentarer till Pär Lagerkvists Dvärgen i Aggressionens ursprung 1994)
1942 utgavs också Myten om Sifyfos, med sitt kapitel om don Juan.
1943 lärde Camus känna Jean-Paul Sartre (1905-1980) och Simone de Beauvoir (1908-1986) 1943. Simone de Beauviors Mandarinerna (1954) är en nyckelroman som handlar om kretsen kring Sartre. Camus är förebild till bokens Henri Perron.
"Fallet har formen av en osympatisk persons monolog. När man läser den, tänker man genast på Anteckningar från ett källarhål [...] Camus sysslade intensivt med Dostojevskij vid den tid då han skrev boken", skriver Horace Engdahl i ett förord till boken.
Undrar hur mycket i boken som har Jean-Paul Sartre som förebild (vars biologiske far, som dog när Jean-Paul var ett år, för övrigt hette Jean-Baptiste), och hur mycket som har drag av självbekännelse. (När Camus var ett år dog hans pappa. Mormor slog honom. Donjuanism. Manschauvinist. Modersbindningen ... Han övervägde självmord, men dog i en bilolycka.)
Med flera. Borde ha några exempel på kvinnor också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar