”När jag var ung och bodde utomlands var jag blyg – det kan man inte tro om mig – det tog tre månader innan jag vågade prata med någon”, sa han och lät belåten med sig själv när han slog sig ned mittemot mig.
Jag förstod inte varför han sa det. Inte förrän långt efteråt, när jag hörde ryktet. Han hade försökt få sällskap hem från festen. Då förstod jag direkt. Han hade förmodligen just frågat henne, när han satte sig vid mig, för han var på väg att gå. Det kunde man inte tro om honom att det tog tre månader förr i tiden – när han nu gjort en framstöt redan samma dag. Måste han leva sig in i rollen som Sjahriar i min saga? Den första framstöten hade inte gett napp, så han hade gjort en andra. Han hade försökt köpa sig en träff med henne, tjugo år yngre, i utbyte mot en arbetsrelaterad tjänst. Hade blodförsörjningen till hans hjärna lagt av? Jag förstod också något annat; det var stor risk att jag skulle bli tvungen att slänga två års arbete i papperskorgen, trots att han sagt ”vi fortsätter som förut”. Jag är bra på att se mönster bland prickar. När man upptäckt mönstret kan man inte bortse från det.
"Varför berättar han för mig – vill han att jag ska vara en i publiken och applådera hans framfart?" frågade jag Melete. "Han vet ju att jag är bra på att se mönster – varför lät han mig inte gå? Jag har föreslagit det flera gånger. Är han som en brottsling som vill bli avslöjad? Han tycker inte att unga har något intressant att berätta har han sagt, och intellektuella män uppskattar inte en uppvisning av magdansöser, sa han till mig året innan efter att ha sett en – och stämde träff med en ung magdansös. Samma dag!"
"En intellektuell man som inte uppskattar magdansösers uppvisning kan uppskatta att träffa en ung magdansös på tu man hand vid ett cafébord", sa Melete. "För ett år sen fick du lära dig det du inte fattat tidigare – det finns intelligenta töntar!"
Ibland önskar jag att han inte sagt det där till mig på festen. Det fanns så mycket annat han kunde sagt. Men i så fall kanske jag aldrig kommit på gåtans svar. Eller om det var precis tvärtom; jag hade samlat svar under två år, men inte förstått frågan. Som Jeopardy. Vad är ...? eller Vem är ...?
”Var det nödvändigt att lura honom att gå i en fälla?” undrade jag.
”Fälla?” sa Melete. ”Jag bara skojade! Inte kunde jag tro att det skulle bli en så stor frestelse att han gick på det. Han är ju snart 60. Tror han att han nosat upp en passar han på. Det är ont om ost...oskulder nuförtiden.”
Somliga tror på mirakler ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar