Transparens
Rapid duellerar
Pseudonymen fru Scotch
Silver
"Berätta en historia, Pew.Vilken sorts historia, barn?En historia med ett lyckligt slut.Det finns inget sådant i hela världen.Ett lyckligt slut?Ett slut."
Boktabletter
Tröst
Ensamhetens absurda hjältar
Den åldrande Narkissos
Humle och Dumle
Herr Rapid, fröken Pritt och fru Scotch
He couldn´t feel
Ytligt sett kan de fungera mycket väl.
- bristande empati
- reagerar på kritik med raseri, skam, förödmjukelse
- krav på att själva vara eller framstå som perfekta
- svårt att tillstå brister eller att ha begått något fel
- kräver ständig uppmärksamhet och beundran (går med håven)
- sexualliv mer inriktat på prestation och förförelse än ömsesidig gemenskap
"I couldn't feel, so I learned to touch."Leonard Cohen
- förmåga att dölja vrede och raseri bakom en mask av vänlighet
- känner lätt förakt för andra, särskilt om de uppfattas som svagare
- har svårt att uppleva sorg, längtan och skuld
"I couldn´t feel ..."
- svänger mellan omnipotens och låg självkänsla
- rastlöshet
- oförmögna att vara beroende av andra
"Att knyta sig till andra var helt enkelt förenat med livsfara."
"I've seen your flag on the marble arc
Love is not a victory march
It's a cold and it's a broken Hallelujah"
Leonard Cohen
”But all I've ever learned from love was how to shoot someone who outdrew you”
Hallelujah Leonard Cohen
(Allt jag nånsin lärt av kärlek var hur man skjuter någon som drar snabbare. Ungefär. Kärlek? Skjuta någon låter mer som hat. Kärlek ställd i hatets tjänst. Istället för tvärtom. Kärlek – hat. Den tunna hinnan.)
Den tunna hinnan mellan omsorg och grymhet
Ludvig Igra
Skydda sin sköra jämvikt
"En inre moral utvecklas aldrig, utan det blir snarare fråga om rädsla för straff eller att komma i dålig dager."Bo Sigrell"Trots en etik som på ett medvetet plan hyllar sanning och respekt för andra människor, drivs individen i sitt intima relaterande av helt andra världen. I det fördolda hyllas förställning, nedvärdering och exploaterande. Att inte bli avslöjad är viktigare än sökande efter sanning."Ludvig Igra
Vattnet älskar att spegla sig i hans ögon
”Kommer barnet att leva till ålderns höst?” frågade modern.
”Ja, blott icke sig själv han får skåda”, fick hon till svar. "Provided that he never knows himself."
Vattennymfen Liriope hade fött en son efter att ha våldtagits av flodguden Cephissos. Barnet växte upp utan far. Mor och son. Han var mycket avvisande mot andra. Det var viktigt för honom att stöta bort andra människor. Han uppvaktades av både män och kvinnor.
I en av berättelserna uppvaktas han bara av män, men avvisar alla. AMEINIAS ger inte upp, men när Narkissos skickar honom ett svärd, tar han sitt liv.
I den mest kända berättelsen är det bergnymfen Echo som är den som är förälskad i honom. Hon kan inte föra sin egen talan, endast upprepa de sista orden i vad andra säger.
"Is anyone here?" ropar han, vilse i skogen.
"Here!", svarar Echo.
"Come!" ropar han.
"Come!"
"Why do you avoid me?"
"You avoid me!"
”Let us come together here!” ropar Narkissos till sina jaktkamrater.
”Come together here”, svarar Echo och rusar fram för att omfamna honom.
”I will die before you ever lie with me!” skriker Narkissos. (Precis som modern förmodligen ropat i förtvivlan vid våldtäkten.)
”Lie with me”, svarar Echo och blir utom sig av skam, gömmer sig i skogen där hon tynar bort tills enbart rösten återstår.
Gudarna straffar Narkissos. Han som avvisat alla som älskat honom, ska själv falla offer för olycklig kärlek. En dag kommer han till en källa så klar som silver och i vattnet får han syn på en vacker ung man och grips av kärlek. Han sträcker sina armar mot bilden i vattnet. Till slut förstår han att det är sin spegelbild han ser. Han stannar vid källan och sörjer tills han dör. Echo stannar kvar och sörjer med honom när hon ser hur han lider. Man fann aldrig hans kropp, istället en blomma med vita kronblad som vuxit upp vid källan. Echo lever för alltid kvar, fastän hon inte syns, och ropar någon till henne kan hon inte låta bli att svara.
Kanske var det han sökte i källan att känna igen sig själv i en annans ögon. Det är så barnet upptäcker sig själv som en separat och unik individ – genom att mamman speglar det. Har mamman misslyckats med att spegla barnet, måste han för alltid fortsätta att söka sig själv.
"There are children in the morning
They are leaning out for love
And they will lean that way forever
While Suzanne holds the mirror”
Leonard Cohen
Normalfallet
Bo Balderson & Gösta Gustaf-Janson
Vad läste jag (förutom Selma Lagerlöf) när jag var ung? Kommer på två favoritförfattare. Googlar.
Bo Balderson (med ett s) Hans sista bok utgavs 1990 på Bonniers. Första boken 1968. Pseudonym.
Gösta Gustaf-Janson (med ett s) Hans sista bok utgavs 1990 på Bonniers. Levde 1902-1993. Djursholm. Driven humorist som var intresserad av politik och psykologi.
Aha!
Sägs det att Bo Balderson lever? Jaså, lika mycket eller lika lite som förut? Det är ju en pseudonym. Om författaren (eller författarna) bakom lever är en annan sak. Luras utan lögner.
Snickarvisdom
”Hon byggde sin egen kajak”, sa en god vän. ”Hon hade aldrig byggt något förr och sen paddlade hon med den i havsbandet.”
En kvinna värd att beundra förstod hon, men varför berättade han det? Hon ville inte bygga någon kajak. Inte paddla en heller.
”Du borde skaffa dig ett projekt!” sa den härlige doktorn. ”Jag har flera projekt själv.” Han berättade först om dem och sen om en finsk författare som hade en massa projekt. ”Gå nu till biblioteket och låna hans bok!”
Kul att gå från doktorn till biblioteket istället för apoteket, med en boktitel på ett recept istället för ett läkemedel. Den finske författaren var galen i att snickra hus. Även doktorns råd var att hon skulle bygga något. Hon ville inte snickra.
”Du borde skaffa dig en gubbe som kan snickra!” sa snickaren.
Herr Snickare
Ett spelkort från löjliga familjerna. Hur hade det hamnat på golvet i en korridor på universitetet? Hon tog upp det och lade det i ett av plånbokens fack. Den laskade kanten blev som en ram kring herr Snickare.
Don Juans bästa flirttrick
Hon ler ett förstående leende. Han hade lekt med hennes förnamn i sitt mejl. Det såg rart ut. Eller rättare sagt, det skulle varit rart, om hon inte hade hört talas om att han gjorde så. Det var ett av hans trick. De unga tjejerna tyckte att han var flirtig och gubbsjuk. Flirttrick.
”Man uppröres alltid (eller ler ett förstående leende, som förnedrar det man beundrar) inför Don Juans tal, där samma fraser får passa på alla kvinnor", skrev Camus i Myten om Sisyfos. ”Om lösenordet visat sig duga, varför då göra dem mera invecklade?” Den vanlige förföraren av kvinnor och män ... ”Hans livsform är att förföra. Det är bara i romanerna som man förändrar livsform och blir en bättre människa." En bättre människa på pappret. En fantastisk romanfigur. Don Juan manipulerar aggressivt, det är att överge den för tillfället utvalda som ger en lustfylld lättnad. Hat förväxlad med kärlek. Förförelse.
De unga tjejerna hade fel. Han ville charma alla. Om han var sur lekte han inte med hennes förnamn. Det var praktiskt, redan i mejlens första rad kunde hon avgöra om han var på gott humör. Förförståelse.
Sjahriars fall
”När jag var ung och bodde utomlands var jag blyg – det kan man inte tro om mig – det tog tre månader innan jag vågade prata med någon”, sa han och lät belåten med sig själv när han slog sig ned mittemot mig.
Jag förstod inte varför han sa det. Inte förrän långt efteråt, när jag hörde ryktet. Han hade försökt få sällskap hem från festen. Då förstod jag direkt. Han hade förmodligen just frågat henne, när han satte sig vid mig, för han var på väg att gå. Det kunde man inte tro om honom att det tog tre månader förr i tiden – när han nu gjort en framstöt redan samma dag. Måste han leva sig in i rollen som Sjahriar i min saga? Den första framstöten hade inte gett napp, så han hade gjort en andra. Han hade försökt köpa sig en träff med henne, tjugo år yngre, i utbyte mot en arbetsrelaterad tjänst. Hade blodförsörjningen till hans hjärna lagt av? Jag förstod också något annat; det var stor risk att jag skulle bli tvungen att slänga två års arbete i papperskorgen, trots att han sagt ”vi fortsätter som förut”. Jag är bra på att se mönster bland prickar. När man upptäckt mönstret kan man inte bortse från det.
"Varför berättar han för mig – vill han att jag ska vara en i publiken och applådera hans framfart?" frågade jag Melete. "Han vet ju att jag är bra på att se mönster – varför lät han mig inte gå? Jag har föreslagit det flera gånger. Är han som en brottsling som vill bli avslöjad? Han tycker inte att unga har något intressant att berätta har han sagt, och intellektuella män uppskattar inte en uppvisning av magdansöser, sa han till mig året innan efter att ha sett en – och stämde träff med en ung magdansös. Samma dag!"
"En intellektuell man som inte uppskattar magdansösers uppvisning kan uppskatta att träffa en ung magdansös på tu man hand vid ett cafébord", sa Melete. "För ett år sen fick du lära dig det du inte fattat tidigare – det finns intelligenta töntar!"
Ibland önskar jag att han inte sagt det där till mig på festen. Det fanns så mycket annat han kunde sagt. Men i så fall kanske jag aldrig kommit på gåtans svar. Eller om det var precis tvärtom; jag hade samlat svar under två år, men inte förstått frågan. Som Jeopardy. Vad är ...? eller Vem är ...?
”Var det nödvändigt att lura honom att gå i en fälla?” undrade jag.
”Fälla?” sa Melete. ”Jag bara skojade! Inte kunde jag tro att det skulle bli en så stor frestelse att han gick på det. Han är ju snart 60. Tror han att han nosat upp en passar han på. Det är ont om ost...oskulder nuförtiden.”
Somliga tror på mirakler ...
Bloggen omarbetas.