Litet ord från jordbo. Ordbroembryo.
Allusionaversion
Är bara lite allitterär. Det är allt.
Allusion, begrepp när man i ett konstnärligt verk syftar på någonting annat, utanför verket, antingen i ett annat konstnärligt verk eller på någotfysiskt, riktigt fenomen. Allusion som ett retoriskt begrepp innebär att man anspelar, eller syftar, (alluderar) på t ex händelser, personer och litteratur.
Allitteration, även kallat stavrim, bokstavsrim eller uddrim, är en vanlig rimtyp i äldre eller muntliga sammanhang. Rimmet består i att efterföljande (och vanligen betonade) ord påbörjas med samma bokstäver, eller i vissa fall enligt ett substitutmönster. Vokaler rimmar på så sätt oftast på alla andra vokaler.
Wikipedia
Meta är mitt mellannamn
Intertextualitet hur texter hänger ihop med varandra. Länkar mellan texter.
Hypertextualitet hur dokument är kopplade till varandra. Länkar till andra webbsidor.
Metatextualitet ...
Pappret har två dimensioner – jag skriver i flera.
På platsen som inte finns.
Metaskriver.
Bakom. Mellan. Under.
Burkmänniskor och molnmänniskor
Man umgås mest med sig själv
"Man umgås mest med sig själv. Det gäller att göra sig intressant", sa professorn till den sorgsne spelevinken.
Den sorgsne spelevinken gjorde sig så intressant att han blev en eremit. En sällskapssjuk eremit.
Gamling
Läs med rim!
Vem har vållat vecken
på den gamles panna?
Det är tiden som så tungt
lagt sin hand på honom.
Tre punkter ...
Mitt favoritskiljetecken ... En författare bör vara försiktig med användningen av det ... Det är jag! Men för en gångs skull vill jag slösa med det ...
...
...
...
Tre punkter ... Tänk själv ...
Vad det betyder?
Jag sa just det – tänk själv!
Mahoutens knep
På Sri Lanka är elefanter värdefulla. De används för att utföra tunga arbeten. Varje elefant har sin elefantförare, en mahout. Mahouterna använder sig av speciella kommandoord för att styra elefanterna. För att inte kunna avskedas hittar mahouten på några egna kommandon när han lär upp elefanten. Skulle ägaren avskeda mahouten blir elefanten värdelös.
Jag kan se dem i Sverige också, mahouter, människor som försöker göra sig oumbärliga. För vem vill inte vara behövd?
Tänk om det är så att datorvärldens mahouter inte vill göra programmen alltför användarvänliga – för dem är det bättre med en del krångligheter så att användarna inte klarar sig utan mahouter.
Välja mening
Att ha eller att vara
”Den som har mest när han dör vann”, sa X, Sannas hemlige mentor.
”Den som har mest insikter när han dör vann”, sa Sanna. ”Fast idag verkar det mer som snyggast lik vann. Det är bara att välja.”
”En del ser mer till hur många som kommer på begravningen”, fortsatte hon. ”Som ett mått på att man betytt något. Vad har man för glädje av det när man är död? Ser till prestationerna. Det gäller att springa fort, dra in mycket pengar, bli känd.”
”Oj, oj, oj, Ego Boy!” sa X. ”Sprang tills han dog och fick en fin begravning. På en travbana. Duktig pålle.”
”Som om det gällde att bli applåderad och beundrad av så många som möjligt och det ska åstadkommas genom att prestera maximalt.”
”Hör här!” sa Sanna. ”Vi är här på jorden för att larva omkring. Låt inte någon intala dig något annat.”
”Vad är det du läser?” undrade X.
”Kurt Vonneguts bok En man utan land.”
”Men det står på engelska också”, sa X . ”We are here on earth to fart around. Don´t let anybody tell you any different. Det är felöversatt. Vi är här på jorden för att fisa runt.”
”Men X, meningen med livet … Kan väl vara något annat? Som att göra sina känslor vackra till exempel.”
”Äsch, du som är naturvetare är väl inte finkänslig. Det finns de som menar att vi är här för att upprätthålla metanhalten i atmosfären. Liksom idisslande kossor. Enligt Gaiateorin är meningen med oss människor att tjänstgöra som värmestugor för bakterier som producerar metan. Det är viktigt för jordens syrereglering.”
”Det är vackrare att tänka att människor är gjorda av stjärnstoff. Vi är barn av stjärndamm.”
”Ja, det passar väl din prinsessvärld bättre. Du vill leva i ett sagorike.”
”Titta! Vonnegut har ritat några streck som en söt liten stjärna här och där i boken och vid sin namnteckning också.”
”Den teckningen föreställer hans anus.”
För långa ben?
"De här byxorna är för korta" sa jag.
"Ja, du har för långa ben!" sa expediten.
"Det är byxorna som är för korta."
"Det var ju det jag sa – du har för långa ben!"
Expediten drar för draperiet och går. Jag känner mig plötsligt ensam. Inte i provrummet, utan i världen. I provrummet har jag sällskap, hon sitter på den lilla pallen. Söker hennes blick och ser att hon förstår, fast hon själv har riktigt korta ben. Det är stor skillnad på "för långa ben" och "för korta byxor". Vi ler mot varandra. Hon förstod, fast hon är liten och det är många år kvar till hennes ben är färdigvuxna.
Jag skulle inspirera
Jag skulle inspirera René, det var på order av min chef, men det verkade som om jag mer irriterade än inspirerade honom. Det var i Belgien efter kriget och jag var beredd med kameran, när han kom på att han ville ha med frun på fotografiet. Okej för det då, tänkte jag. René och Georgette stod alldeles stilla. Men sen ville han att hunden också skulle vara med. Och sen en ful tavla som han målat. Det var en bild på en pipa. Men där satte jag stopp.
”Ta bort den där pipan”, sa jag, fast på engelska.
René, som redan var irriterad för att jag inte talade franska, retade upp sig ännu mer.
”This is not a pipe!” nästan skrek han samtidigt som han skrev det stort och tydligt på franska direkt på sin tavla:
Ceci n´est pas une pipe.
Det här är inte en novell, det är början på en.
Narkissos älskar inte sig själv
Narkissos älskar inte sig själv. Det är spegelbilden av sig själv han vill nå där vid källan. Narkissos vill ha beundran för sin image, sin självbild. Inte äkta uppskattning. Hans största fasa är att fästa sig vid någon. Han älskar inte någon, inte ens sig själv, han skyddar sig mot psykisk smärta, mot skam. Han känner inte medkänsla eller skuld.
Det här är inte Narkissos – det är en bild av Narkissos.
Med Tor Nörretranders ord:
Omak ger maka.
Omak ger image som ger maka.
Omak ger image som ger gage som ger maka.
Från boken med utgångspunkt från Darwin.
Det är svårt att förstå hur en påfågelhanne kan överleva när han springer runt med en så tung och iögonafallande stjärt. Det naturliga urvalet och det sexuella urvalet. Att förföra. Man kan luras med fjäderprakt. Luras utan lögner. Förförarskolan.
Lätt göra fel mot upphovsrätt
Ny bloggare vill följa reglerna vad gäller upphovsrätt.
1. Musik. Länka till Youtube? För en ovan är det inte alltid lätt att avgöra om det är upphovsmannen eller någon annan som lagt ut en film. Om en film har en miljon visningar/lyssningar – skulle inte upphovsmannen begära att den togs bort om han/hon inte såg mellan fingrarna med det?
Säkrast att inte länka.
2. Bild. Använda en pressbild från ett museum? Jag är ju inte från pressen. Ska jag skriva och fråga om jag får använda bilden? Vill museet verkligen ha mejl från en (eller många) bloggare?
Det får vara.
Får lära mig fotografera själv. Man får inte välja vilket motiv som helst! Bauers bild på Tuvstarr till exempel – tänk om jag haft kvar en schampoflaska med den bilden på, då kunde jag fotograferat flaskan, eller skulle det varit otillåtet?
Kan jag ta ett foto på en egen text med tillhörande bild som var publicerad i en tidskrift. Nej, det får jag inte, för konstnären som illustrerat har upphovsrätt till bilden. Gjord efter min idé. (Det går att köpa den fina bilden av honom för några tusen.)
Man kan hämta från de där sidorna där den som fotograferat själv lagt ut för att dela med sig. En snabbtitt på en sån sida ... Men! Det där motivet får man ju inte fotografera och lägga ut!
Jag får inte ens fotografera huset jag bor i och lägga ut bilden på internet! Huset byggdes för bara några år sen och arkitekten lever och mår bra och har inte varit död i 70 år och måste alltså ge sitt tillstånd.
Får avstå från bilder.
3. Text. Det får bli en blogg men enbart text. Citat då? Inte lätt att veta när det gäller en blogg. I en skönlitterär tryckt text kan man citera text i större omfattning om det är ett eget verk. Hur blir det på en blogg som används för skönlitterära texter?
Jag får helt enkelt låta bli att skriva!
Eller får jag ta någon juridikkurs. Det här är en ickekommersiell blogg, med få läsare. Jag får be om ursäkt och radera om det skulle bli åt helskotta fel.
Där parallella linjer möts
"Så har vi två parallella linjer som möts här borta", sa fysikläraren och ritade på svarta tavlan.
"Ni ska inte tänka på vad jag säger, utan vad jag menar", sa han också, men så blev mitt fysikbetyg därefter.
Konstnären kan få parallella linjer att mötas på pappret. Sedda i perspektiv. De möts i en punkt vid horisonten.
Vi ses när parallella linjer möts!
Den narcissistiske personen – Kernbergs beskrivning
Kernbergs beskrivning av den narcissistiske personen;
"Ytligt sett visar de sig kanske inte ha några allvarliga beteendestörningar. Somliga fungerar socialt sett mycket väl och har vanligtvis en mycket bättre impulskontroll än vad infantila personligheter har. Dessa patienter har en ovanligt hög grad av självreferens i samspelet med andra människor. Deras behov av att bli älskade och beundrade är mycket stort, och den egendomliga och slående motsägelsen mellan deras mycket uppblåsta självuppfattning och det omåttliga behovet av att bli föremål för andras hyllningar är kännetecknande. Deras känslomässiga liv är grunt och empatin med andra är liten. Den glädje de får ut av livet är mycket ringa, bortsett från vad hyllningarna från andra eller egna storhetsfantasier kan ge, och rastlösheten och ledan tar över när den yttre glansen slocknar och när nya källor för underhåll av självrespekten inte kan uppbringas. De avundas andra, är benägna att idealisera människor från vilka de förväntar sig narcissistiskt stöd och förringar och föraktar dem som de inte förväntar sig något från, ofta före detta idoler. I allmänhet är deras relationer till andra klart exploaterande och ibland parasitiska. Det är som om de känner sig ha rätt att kontrollera och äga andra och utan betänkligheter utnyttja dem. Och bakom den fasad som ofta kan vara charmerande och engagerande känner man kylan och hänsynslösheten. Mycket ofta anses sådana patienter vara beroende av andra eftersom de behöver så mycket hyllningar och beundran. På ett djupare plan är de fullkomligt oförmögna att verkligen vara beroende av någon på grund av den djupa misstron till och nedvärderingen av andra."
Otto Kernberg Borderlinetillstånd och patologisk narcissism
Narcissism – Litteratur
Johan Cullberg, docent i psykiatri och psykoanalytiker
Skaparkriser – Strindbergs inferno och Dagermans 1992
Avsnittet om narcissism i hans bok Dynamisk psykiatri
Ludvig Igra (1945-2003) Svensk psykoanalytiker
På liv och död – Om destruktivitet och livsvilja 2003
Samt även hans övriga tre böcker:
Objektrelationer och psykoterapi
Inre värld och förändring
Den tunna hinnan mellan omsorg och grymhet 2001 Igra var född i Polen 1945 av polsk-judiska föräldrar, kom till Sverige som tvååring.
Otto Kernberg amerikansk psykoanalytiker och professor i psykiatri
Borderlinetillstånd och patologisk narcissism
Inre värld och yttre verklighet 1986
Aggression
Kärleksrelationer Lust, aggression och sexualitet 1997
Else-Britt Kjellquist Psykoanalytiker
Rött och vitt – om skam och skamlöshet
Bo Sigrell professor i psykologi och psykoanalytiker
Narcissism 2005
Narcissism Svenska psykoanalytiska föreningens skriftserie Nr 7, 2004
Koka i sin egen soppa
"Låt dem koka i sin egen soppa", sa prinsessan och spottade ut efter att ha smakat på den grumliga soppa andra kokat ihop.
Ingen hjälte syntes till.
Hon sov i hundra år fast hon besvärades av ärtan under madrasserna.
Vad förväntade hon sig? Att någon skulle avslöja lögnen och befria henne?
Romanhjälten som arbetar för kvinnors frigörelse i sagovärlden.
Häxan tog det bokstavligt och brassade på med mer ved under kitteln; "Låt dem koka i sin egen soppa!"
Första kvinnliga gurun
Två år på Författarskolan hade de framför sig. 27 människor med drömmar om att skriva började utbildningen med ett internat. Vid frukosten hamnade hon vid bordet med killarna.
”Jag har sovit så dåligt”, sa en av dem. ”Det var full rulle hela natten. Det slog i dörrar och hördes steg från korridoren.”
”Jag måste ha varit ensam i mitt hus” sa en annan. ”Det var tyst som i graven.”
”Vilka hus bodde ni i?” frågade Sanna, som om hon kände på sig hur det hängde ihop, att killarna hade sovit i samma byggnad.
De pratade om vilka böcker de ville skriva. När de frågade henne hade hon inget svar.
”Det hänger ned en tråd från din hatt”, sa någon till Tobbe, som hade en stråhatt på sig.
”Det här?” Tobbe pekade på tråden. ”Det är en antenn! Det är en cyberhatt.”
Sanna hade svårt för vanligt kallprat, men samtal med många skratt och snabba repliker älskade hon.
”Det finns en religion där man tror att en guru kan överta ens synder”, sa Tobbe. ”Gurun kan kompensera de dåliga handlingarna med att utföra goda. Att ha sex är en god gärning.”
”Och gurun är förstås en man”, sa Sanna. ”För det finns väl inga kvinnliga gurus?”
”Du kan bli den första!” sa Tobbe. ”En gura!”
”Om det inte funkar med Författarskolan lovar jag att överväga att bli den första guran”, sa Sanna.
”Jag har inte sagt det till någon”, sa hon sen, ”men eftersom vi kom in på detta ämne kan jag berätta –jag skulle vilja skriva en bok om organisationer, ledarskap, makt och sex.”
”Den boken vill jag läsa!” sa Tobbe.
”Kruxet är att jag inte skulle klara att skriva den.”
Hon borde sagt om ledarskap, makt och kärlek, för det som intresserade henne var det lilla spelet mellan människor i organisationer. Men hur skulle hon kunna skriva den boken, hon som inte fattat någonting? Hon skulle skriva en helt annan bok. En roman.
Det blonda pennskaftet
Jag var självlockig, moderlös, gripande och ett monster av förljugenhet, Annette Kullenbergs biografi om Marianne Höök (1919-1970), journalisten som kallades "det blonda pennskaftet".
Marianne Höök blev moderlös när hon var 6 månader. Mamman tog livet av sig på ett hotellrum där barnet och pappan sov. De första åren bodde Marianne Höök hos mormor och sin frireligiösa morfar, men senare flyttade hon till pappan. Boktiteln är ett citat av Marianne Höök själv och syftar på barndomen.
Perfekt yta, många män, de två barnen for illa, en kluven bild ...
Vid 51 års ålder tog Marianne Höök sitt liv.
Så mycket lidande, både för dem runt omkring och henne själv (bakom ytan), och människor står fortfarande frågande, närmare fyrtio år efter hennes död. Människor kan blunda – eller skaffa kunskap ...
Vart tog Harriet Anderssons klänning vägen?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)