"Ytligt sett visar de sig kanske inte ha några allvarliga beteendestörningar. Somliga fungerar socialt sett mycket väl och har vanligtvis en mycket bättre impulskontroll än vad infantila personligheter har. Dessa patienter har en ovanligt hög grad av självreferens i samspelet med andra människor. Deras behov av att bli älskade och beundrade är mycket stort, och den egendomliga och slående motsägelsen mellan deras mycket uppblåsta självuppfattning och det omåttliga behovet av att bli föremål för andras hyllningar är kännetecknande. Deras känslomässiga liv är grunt och empatin med andra är liten. Den glädje de får ut av livet är mycket ringa, bortsett från vad hyllningarna från andra eller egna storhetsfantasier kan ge, och rastlösheten och ledan tar över när den yttre glansen slocknar och när nya källor för underhåll av självrespekten inte kan uppbringas. De avundas andra, är benägna att idealisera människor från vilka de förväntar sig narcissistiskt stöd och förringar och föraktar dem som de inte förväntar sig något från, ofta före detta idoler. I allmänhet är deras relationer till andra klart exploaterande och ibland parasitiska. Det är som om de känner sig ha rätt att kontrollera och äga andra och utan betänkligheter utnyttja dem. Och bakom den fasad som ofta kan vara charmerande och engagerande känner man kylan och hänsynslösheten. Mycket ofta anses sådana patienter vara beroende av andra eftersom de behöver så mycket hyllningar och beundran. På ett djupare plan är de fullkomligt oförmögna att verkligen vara beroende av någon på grund av den djupa misstron till och nedvärderingen av andra."
Otto Kernberg Borderlinetillstånd och patologisk narcissism
