Författarskolan

Varför faller fina flickor för the bad guy?

2010-08-18T12:15:00.015+02:00

Varför faller kvinnor för narcissister? Dark lords of love

Den romantiske hjälten i litteraturen (från engelska Wikipedia)

The Romantic hero is a literary archetype referring to a character that rejects established norms and conventions, has been rejected by society, and has the self as the center of his or her own existence. The Romantic hero is often the protagonist in the literary work and there is a primary focus on the character's thoughts rather than his or her actions. Literary critic Northrop Frye noted that the Romantic hero is often "placed outside the structure of civilization and therefore represents the force of physical nature, amoral or ruthless, yet with a sense of power, and often leadership, that society has impoverished itself by rejecting". Other characteristics of the romantic hero include introspection, the triumph of the individual over the "restraints of theological and social conventions", wanderlust, melancholly, misanthropy, alienation, and isolation. However, another common trait of the Romantic hero is regret for his actions, and self-criticism, often leading to philantropy, which stops the character from ending tragically. An example of this trait is Edmond Dantes in The Count of Monte Cristo. The Romantic hero first began appearing in literature during the Romantic period, in works by such authors as Byron, Percy, Shelley and Goethe, and is seen in part as a response to the French Revolution. [...] Classic literary examples of the romantic hero include Mr Darcy from Pride ande Prejudice, Byron's Don Juan ...

Exempel på romantiska hjältar:

Mr Rochester i Jane Eyre av Charlotte Bronte

Mr Darcy i Pride and Prejudice (Stolthet och fördom) av Jane Austen

Heathcliff i Wuthering Heights (Svindlande höjder) av Emily Bronte

Wuthering Heights The Ukulele Orchestra of Great Britain

Why don´t you love me?

2010-08-08T20:56:00.002+02:00

Beyoncé (Remix)

Soldier of Love

2010-08-08T20:21:00.003+02:00

Sade Soldier of Love

Make you feel my love

2010-07-25T21:10:00.004+02:00

Adele sjunger Bob Dylans låt

Cold Shoulder

2010-07-25T21:00:00.003+02:00

Adele

"I believe the silent treatment (feigned apathy; cold-shoulder; silence; distance, and ignoring you) is the worst form of emotional abuse. It is a punishment used by abusers to make you feel unimportant, not valued, not cared about and completely absent from the abuser's thoughts. It is used as a form of non-physical punishment and control because the abuser mistakenly thinks that if they don't physically harm you then they are not abusers. The truth is, they are far worse at doling out abuse than the physical abuser."

Remington Steele

2010-05-11T20:15:00.002+02:00

Hönan Agda

2010-04-13T15:17:00.009+02:00

Apotekets årsredovisning i tidningen Dagens Apotek

2010-04-11T13:26:00.047+02:00

Idag har man tagit bort en kommentar som fanns att läsa igår, här:

http://www.dagensmedicin.se/dagensapotek/nyheter/2010/04/06/fyra-tjanade-over-2-miljon/index.xml

(Dagens Apotek produceras i nära samarbete med Dagens Medicin, som är en del av Bonnierkoncernen. I mars 2009 kom den första tryckta tidningen. Den distribueras till Sveriges apotekare, receptarier och apotekstekniker.)

Här är den borttagna kommentaren:

Postad av: Hovnarren

VD har ordet i årsberättelsen: "Det mest framgångsrika året – hittills!"

Måste firas! Med fri bar?

Skål på dig, kungen i baren!

I maj 2009 skrevs det i tidningarna om "kungen i baren", t ex här:

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/apotekets-vd-tar-spritnotan-sjalv_2867735.svd

Spritnotan på 10000 kronor, från studentfesten i februari 2009 som VD Stefan Carlsson skickat till Apoteket AB, kom alltså inte med i årsredovisningen eftersom han ändrade sig efter att tidningarna skrivit om det och betalade den själv.

Alkohol och läkemedel går inte alltid ihop.

Magnus Uggla Kung i baren

Hopplös fallskärmshistoria

2009-04-01 Större fallskärm: 14 % lönehöjning

"Apotekets VD Stefan Carlsson fick en fin lönehöjning förra året. Den ökade med 14 procent till drygt 2,8 miljoner kronor.

Ännu kraftigare blev höjningen för övriga i ledningen. Sex personer fick dela på drygt 12 miljoner kronor förra året, en ökning med 34 procent."

Styrelseordförande Per Båtelsons arvode höjdes med 14 procent till 225000 kronor.

http://www.dn.se/ekonomi/pa-apoteket-ar-det-lonefest-for-cheferna-1.834975

2010-02-10 Fallskärmen utlöses

VD Stefan Carlsson är nu uppsagd och lämnar i augusti sin post som VD med en fallskärm på 5, 4 miljoner enligt 2008 års lön enligt Veckans affärer.

Gamla Apoteket finns inte mer, så kanske en gravöl?

Sjuttonde balladen med Cornelis Vreeswijk. Evert Taube skrev texten.

"Ty sanningen gör gott, och det är sant
att om i detta land man bryter seden
och inte ständigt kacklar likadant
som alla andra kycklingar i reden
men går sin egen väg med stort besvär,
förgäter fulheten för allt det sköna,
då kacklar alltid någon gammal höna,
om hur förfärligt lättsinnig man är.

Men kackla ni i morgon, just idag
när jag har ordet, vill jag hellre gala:
Kuckeliku! Mitt herrskap, till behag
för er jag har satt livet på det hala,
tänkt mer på glädjen än på gods och gull,
ty någon skall fördriva tråkigheten
om ryktet ock skall gå till evigheten,
att jag har sjungit för att jag var full."

Santa Barbara

2010-03-24T10:46:00.022+01:00

För att se på helskärm – klicka på symbolen med de fyra pilarna.

"Hur lång tid tog det att göra den där tavlan?" brukade man fråga konstnären, som alltid hade samma svar.

"Hela mitt liv!"

Vattenspegel

2010-03-22T10:13:00.007+01:00

Konstnär: Fredrik Wretman

Foto: Holger.Ellgaard från Wikipedia

Echo – hennes kropp tynade bort, men hennes röst kan vi höra än idag.

Suzanne holds the mirror.

Vykort till Narkissos

2010-03-21T11:40:00.025+01:00

Handstil som inte är handskriven. En avsändare som inte har någon kropp. Ett vykort postat på platsen som inte finns – internet. En röst som ekar tyst.

Istället för att syssla med det jag planerat göra idag konstruerar jag spel (Lek med Narkissos) och skriver vykort. (Kom att tänka på den där boken Kom, som handlade om en författarinna, en förläggare och etik.) Marknadsföring är i mitt tycke roligare än affärsplanens budget. Tur att det finns underbara människor som vill hjälpa och tror på Payitforward. Vänta nu, Pay It Forward – det startade med en roman! Har bara sett filmen. Det här måste undersökas vidare ... Nej, stopp! Likviditetskalkyl, var det ...

Senare ...

Eller var det till Ovidius och Conon vykortet skulle adresseras? De som kände till hennes historia. Det måste de gjort eftersom de kunde berätta den. Fast det blev förstås olika versioner. Ibland var det enbart män som blev intresserade av Narkissos, särskilt Ameinias, en del tror att han blev förtjust i sin syster ... Echo var i alla fall den som sörjde när hon såg Narkissos plåga. Vattenspegeln som speglar Narkissos, som söker sig själv i bilden han ser. Självbilden. Den vackra imagen. Bilden därute, som skapas av handlingar, istället för att se till det inre.

Affärsplanen var det ... och kaffet är slut ...

Metaforer kan vara vilseledande. Narkissos älskade inte sig själv. Han sökte bilden av sig själv där i källan. Det är viktigt för honom att avvisa alla. Han drar sig inte för att utnyttja andra och ljuga för att skydda sin självbild. Han har aldrig fullt ut kunnat bli sig själv, för det är inte bilden av sig själv han skyddar, det är bilden han har av sin mamma. Hon som misslyckades med att spegla honom under hans första år i livet. Det som hindrar honom – han blev inte sedd som den han var och för alltid söker han ett par ögon som ska spegla honom. För alltid söker han.

För alltid söker han. Samtidigt som han största fasa är att fästa sig vid någon. Att någon ska komma för nära. Han ljuger för att inte förråda sin mamma. I Dantes inferno straffades lögnarna i åttonde kretsen. I den nionde, längst ned i helvetet hamnade förrädarna. Och vad kan vara värre än att förråda sin mamma?

Universitetets rektor hade en idé om att förlägga en ny byggnad på universitetsplatsen i underjorden. Just på den plats där Mannen som bryter sig ur klippan, en symbol för forskarens frihet och sanning, är placerad, blickandes mot universitetsbyggnaden. "Vad tycker ni om rektorns nya idé?" skrev Sydsvenskan. Det är en gammal idé. Dantes inferno. Gräv ned det som inte tål sanningens solljus. Mannen som bryter sig ur klippan, som om han aldrig blev färdig, endast påbörjad uthuggen i granit, står där uppe för alltid fast i klippan. En fossil.

Det finns människor som inte bara ser till det som är (imagen), utan till vad som är möjligt. Sen finns de som ser till vad som skulle kunnat vara möjligt – iakttar och lär. Använder sin fantasi.

Suzanne holds the mirror.

Nu ska jag köpa kaffe.

Camus, Cohen & Co

2010-03-20T14:02:00.012+01:00

Camus, Cohen & Co – det är jag som är "Co"!

Fallet av Albert Camus, romanen om Jean-Baptiste Clamence, en bra beskrivning av en narcissistisk person , gavs ut 1956. (Året därpå fick Camus nobelpriset i litteratur.)

Suzanne av Leonard Cohen är från 1960-talet. En sång om narcissism. Suzanne holds the mirror ...

2010-talet är mitt!

Jag vet ett lämpligt utgivningsår för min andra roman.

Ska bara först ge något förlag chansen att ge ut min första.

Manuskriptet är färdigt sen ett år.

Dan Brown och Joyce Carol Oates – släng er i väggen! Här kommer Camus, Cohen & Co!

Det jag har gemensamt med de sistnämnda är att jag skriver om narcissism. Något har jag gemensamt med de förstnämnda också (men jag har inte läst någon av dem).

Att lyckas med det litteraturen är till för

2010-03-17T08:46:00.029+01:00

”Du lyckas med det som jag tycker litteraturen är till för, nämligen att röra om i stelnade och gängse föreställningar”, skrev han.

Inte till Sanna, utan till den tjugo år yngre studentskan som han fått för sig var oskuld och bett att få läsa hennes manuskript, trots att det inte var hans uppgift. Hon hade avböjt hans förslag om att ta sällskap hem den gången, men nu skrev han till henne och erbjöd sig att skicka hennes manuskript till sitt förlag efter sommaren. De kanske till och med kunde ta en kopp kaffe tillsammans på stan innan dess?

Till Sanna lånade han samtidigt en bok om etik.

Till Sanna skrev han efter sommaren ett långt mejl. Det var något om att ge henne lägre betyg om den möjligheten funnits. Hennes roman vägrar han hädanefter att läsa. Som i en handvändning förändrades hans inställning. Något avslutande möte är det inte tal om, hon är inte värd ens ett enda av hans ord. Silent Treatment.

Hon hade rört om i stelnade föreställningar, men i sådana man inte fick röra. Hans.

"Att med satirens medel avslöja de sexuella och intellektuella fantasiernas verkliga natur, och detta gäller också fantasierna om konsten själv" var Offenbachs syn på musikteaterns funktion. Se Cordelias tystnad.

Till Sanna skrev någon annan, innan hon började Författarskolan. Det som gjorde att hon vågade posta en ansökan. Hon hade precis börjat skriva och fick nätt och jämnt ihop texter så att det räckte till skrivprovet. Hon hade glömt att någon skrivit så om hennes texter:

Dina texter håller en hög språklig nivå. Din prosa är exakt i uttrycket och utmärks av betydande språklig ekonomi. Det litterära hantverket är helt enkelt proffsigt. Jag tycker mycket om dina texter. Det jag särskilt vill framhålla är den språkliga friheten och fantasin, och det prövande förhållningssättet. Texterna känns verkligen essäistiska genom att du så att säga släpper tanken fri och vindlande, istället för att den följer en rak och i förväg uppgjord linje. Och detta essäistiska vindlande gäller såväl de enskilda texternas inre organisation som texternas relation till varandra. Det som håller läsaren fångad i dina texter är att man aldrig befinner sig på riktigt säker mark, utan hela tiden stöter på överraskningar. Det gör det till en genomgående fascinerande läsupplevelse att inte veta vad som döljer sig på nästa rad – eller i nästa text. Författare som jag kommer att tänka på när det gäller den här typen av skrivsätt, det vill säga en växling mellan det lyriska och prosaiska, mellan mycket korta och längre texter, mellan lyriskt vemod och engagemang, mellan aforism, prosalyrik eller kortnovell, är det slags diktarfilosofer som det fanns fler av för en eller ett par sekel sedan – som Nietzsche och Kierkegaard för att nu nämna två riktiga kanoner – men de är inte så vanliga numera. [... Här följer konstruktiva synpunkter om sådant hon ska vara observant på och undvika.]
Som läsare känner jag mig medbjuden som deltagare på författarens upptäcktsfärd i världen. Inget är färdigt eller förutbestämt och man vet aldrig vad som dyker upp bak nästa krök. Detta tror jag är din styrka. Förutsättningen för en sådan här frihet i skrivandet är givetvis att man är mycket språkligt säker, vilket du är. Du behärskar både det lyriskt intima tonfallet och förmågan att sakligt berätta en historia.

Följ med på upptäcktsfärd! Man vet aldrig vad som dyker upp bak nästa krök.

"She shows you where to look among the garbage and the flowers", sjunger Leonard Cohen om Suzanne. "You want to travel with her ... And you know you can trust her."

Mellan två hållplatser (novell)

2010-03-16T23:55:00.016+01:00

Den lilla mojängen på den beige baskern pekar käckt mot himlen. Jag vet inte om det är den som gör att jag lägger märke till henne i busskön. En äldre kvinna med käpp och en väska på hjul, det är inget särskilt med henne. Jag kan inte bestämma mig för om hon mest påminner om en tecknad tant i en bilderbok eller om hon mer liknar Bang, journalisten Barbro Alving.
”Behöver du hjälp med väskan?” frågar jag när bussen kommer.
”Nej”, svarar hon och hivar själv in den.
Jaså, inget tack? Hon påminner nog mest om Bang i alla fall, hon som skrev under pseudonymen ”Käringen mot strömmen”.

Det är fullsatt, men jag hittar en ledig plats på den nedfällda sittbrädan i mitten på bussen. Just när jag slagit mig ned kommer kvinnan med basker och jag reser mig igen för att lämna platsen till henne.
”Det behöver du inte.” Hon låter inte vänlig.
”Men jag vill.” Jag står på mig.
Hon sätter sig med ett lågmält tack. Jag känner mig som om jag vunnit något fint.

Vid nästa hållplats blir en liten sittbräda ledig. Hon fäller ned den och flyttar sig till den och pekar att jag ska sätta mig igen på den plats jag lämnat till henne en minut tidigare.
”Jag ska av vid nästa hållplats.” Jag sätter mig ändå lydigt.
”Då kommer någon ny och sätter sig”. Hon nyper i sin beige kofta. ”Det var kallt i morse så jag satte på mig kofta, men nu är det visst varmt.”
”Men mulnar det på blir det kyligt. Det blåser idag.”

Jag pratar visst väder idag också. Igår var det med en främmande man med vitt tomteskägg när vi klev av bussen.
”Nu väntar katten därhemma på mig”, sa han. ”Det är sällskap det också, med en katt.”

”De har lovat fint väder”, säger baskerdamen. ”Sommaren ska vara tillbaka nästa vecka. Man får vänta med att stoppa badbyxorna i naftalin.”
”Aj då! Det som jag tänkt göra”, säger jag. ”Då får jag vänta med det.”
”Det är nu man ska bada i havet, vattnet är varmt.”
”Hösten är fin … eller i vart fall är den det där jag kommer ifrån. Här kan jag inte veta.”
”Flyttat hit? Usch då! Jag har bott här i snart femtio år men vill till Värmland. Dottern tycker att jag är en envis gammal gumma, men jag ska pröva, jag har inte bestämt än om jag ska flytta.” Hon säger något om sin trädgård, sen säger hon raskt ”jag har ett hus, är du intresserad?”
”Jag har nog inte pengar.” Jag har rest mig och gjort mig beredd att gå av, bussen har stannat och jag står en bit ifrån henne, halvt vänd mot henne istället för mot utgången. Jag släpper förbi andra passagerare för att de ska gå av före mig så jag vinner tid.
”Jag bor i det lilla blå huset bredvid affären”, säger hon snabbt.
Jag vinkar till henne när jag kliver av.

Jag minns inte mötet, för det är många, många år sen. Fredag 8 september vid niotiden på morgonen, läser jag på första sidan. På Författarskolan hade vi fått lära oss att det var bra med en anteckningsbok för att skriva upp detaljer i och jag började min första dagbok.

På eftermiddagen gick jag förstås och tittade på det lilla blå huset bredvid affären. Solen lyste på den härliga trädgården med fruktträd och trädgårdsland, omgärdad av ett lågt trästaket. En liten röd bil stod parkerad. Den var ganska gammal. En bilderboksbil, passande en tant i basker. Huset såg övergivet ut, och det var det väl också, ägaren hade ju åkt iväg med resväska. Till Värmland, antog jag. Tänk om farbrorn med vitt tomteskägg och katt och tanten med baskern … men nej, de var nog för omaka. De passade liksom inte in i samma saga.

Jag slår igen den gamla dagboken och stryker med handen över dess slitna pärmar, som om jag ville smeka minnena, trots att de innehöll mycket sorg. Jag lyfter blicken och ser ut över trädgården och bort mot havet och försjunker i tankar där jag sitter på min farstutrapp. Den gången hade jag flyttat för att börja Författarskolan. Jag skulle skriva en roman ...

Nej, nu är det visst dags att gå till bussen. Väskan på hjul står packad bredvid mig på trappsteget, katten ligger bredvid och lyfter på huvudet när jag reser mig. Höstmorgonen är lite kylig, men baskern värmer gott.

Pidagen

2010-03-14T12:49:00.007+01:00

3.14

"Mmm ... pie"

Här firas PiDay.

Pidagen firas med sånt som innehåller π, alltså cirkelformad pie och pizza (piroger borde också gå bra, såvida man gör dem runda).

God pi på er alla! önskar zkop eller Trevlig pi! eller ... Vad säger man?

Puh! Bir trött av att tänka ju!

Pah! Strunt samma, går en runda istället.

I underlandet

2010-03-14T11:55:00.008+01:00

Illusioner – nu och för hundra år sen.

2007 Solglasögon

Kasta dina mörka glasögon

och se Captain Disillusion.

1903 Alice i underlandet

Alice i Underlandet (eng. Alice's Adventures in Wonderland) är en barnbok av den brittiske författaren Lewis Carroll (Charles Dodgson) publicerad 1865. Boken handlar om den lilla flickan Alices äventyr i en värld som strider mot all logik.

Ultramarin och indigoblå

2010-03-11T22:28:00.021+01:00

På kurs hos konstnären vid Kattegatt.

Sju färger använde vi, av konstnärskvalitet:

ultramarin, indigoblå, preussiskt blå,

cadmiumgul ljus och mörk,

cadmiumröd och krapplack alizarin mörk

Allra första akvarellen – och sista.

Fem dagar hos konstnären, sen blev färgerna

av konstnärskvalitet liggande i sin låda.

Vattenspegling av grönska

Himmel och hav

igen och igen.

Narcissus poeticus i stadsparken

2010-03-11T12:52:00.011+01:00

Narcisser i stadsparken i Lund 10 april - 9 maj.

På den hemsidan finns den här fina foldern med odlingsråd att ladda ned.

Jag skrev om Narcissus poeticus här.

Lärande med Spel & pussel

2010-03-10T00:03:00.009+01:00

En del av ett större system.

Spel & pussel

för vuxnas lärande.

Jag konstruerade

dem för en del år sen

till ett företag.

Skannarglädje

2010-03-09T22:22:00.071+01:00

Provar på skoj.

Idéer, försök, skisser ...

RIP

Gamla minnen i en låda

hamnar i datorn

Skannarglädje

Sånt händerna gjort

med nål och tråd

Skaparglädje

Vad skulle det vara bra för?

Övning, försök

Något ska man göra.

Sysselsättning

Alltid lärde jag mig något, tänkte hon

tills hon låg där i en låda

RIP

Sytrådsvy

från Österlen

Fritt broderi

Die Wellen

Jeansblå vågor

i vågig papp

Velourmjuk sand

i sandpapp

Vågövning

Akvarell för första gången

hos konstnären på västkusten.

Hallonbåt bland

lakritsbåtar

Layoutövning på kurs i formgivning

Uppgiften var att göra en folder

av ett papper i A3-format.

Jag gjorde tio.

Tio försök.

Klipp & klistra

vykort som aldrig skickas.

Hade köpt en pappersskärare.

Jag sydde klart, men monterade aldrig. Det dög inte. Lappen ligger för sig och sandpappersramen för sig. Akvarellen har inte lossats från sitt block (vilket betyder att alla tjocka akvarellpapper under är oanvända). Men nu, efter flera år, kanske mina försök blev färdiga – i datorn.

Ned i lådan igen.

Alltid lärde jag mig något.

Vila i frid.

"Du är en solist som försöker vara med i orkestern", sa man till mig, som slutade spela för många år sen.

Det var aldrig meningen att de där alstren skulle hamna på väggen. Mitt hus har vita väggar utan tavlor. Det var själva glädjen att syssla med materialen och färgerna. (Jo, jag har saknat en anslagstavla där jag kan fästa mina idéer. En stor rund anslagstavla, en sådan jag beställde till mitt nya kontor. Specialbeställd. De andra ville ha likadana, så blev det. En rund whiteboard och en rund anslagstavla hade jag på mitt fina kontorsrum med fina finska möbler i ljust trä. Jag har inte sett någon rund anslagstavla sen dess.)

Jag trodde det var orden som jag skulle brodera med. Fritt broderi.

Nehej, då dansar jag väl vidare då.

Alltid lärde jag mig något.

Påläggskalven och syndabocken

2010-03-08T20:20:00.013+01:00

Whiteboard, blädderblock, overhead, inskannade i powerpoint ...

Jag använder många egna bilder när jag föreläser, som exempel denna.

Bild: ZKOP

Sannolikt var det inte sant

2010-03-03T13:06:00.008+01:00

Vi har fortfarande inte råd med sanningar, utan måste nöja oss med sannolikhetskalkyler.

Sannolikt hände det inte, i vart fall inte här ... Det osannolika händer alltid någon annanstans i tid eller rum.

Om sannolikhet Tage Danielsson (1928-1985)

Lockrop

2010-03-03T12:04:00.023+01:00

"Om man lyfter på locket, så poppar de opp ..."

Ovanför scenen hängde kastrullock. Det var i början av 80-talet och in på scenen trädde Robban. Och sjöng om var man lättar på trycket ...

Det borde man lära eleverna på scenskolorna! Förresten på alla konstnärliga utbildningar ...

PÅ scenen, bakom micken ... inför publiken! Inte i kulisserna.

Apropå sexualitet som drivkraft i konstnärlig verksamhet.

Och det som inte tål rampljuset? Tja, sannolikt ...

Lock & Roll

Robert Broberg (f.1940)

(Kan inte låta bli att tänka på den jämngamle Ian Dury (1942-2000), så olika ... Sex & Drugs & Rock & Roll .)

Läs Robert Brobergs Lockrop! och de andra texterna från skivan Upp igen! på hans hemsida. ("Kom på mittt hotellrum efter showen så gör jag mitt extranummer där.")

"Bokens motto återfinns på sidan sju", stod det på baksidan av boken. Varför skriver han inte mottot här då? Hon bläddrade nyfiket fram till sidan sju ...

Tor Nörretranders bok Den generösa människan, om drivkraften till kulturell verksamhet.

Varning! Somliga blir för ivriga att svara på lockrop från scenen, man ska inte ta allt bokstavligt.

Telling the truth

2010-03-01T12:50:00.049+01:00

"In a time of universal deceit - telling the truth is a revolutionary act."

George Orwell

(Att säga sanningen i en tid av förljugenhet är en revolutionär handling.)

Från dubbelmoral till frihet?

2010-02-28T21:01:00.132+01:00

Från viktorianska tiden till sextiotal. Från brödraskap till Sartres "familj".

Från Dorian Gray till Mersault och Jean-Baptiste Clamence.

Från Dr Jekyll and Mr Hyde till Lux och Dark.

Begreppet narcissism användes först för cirka hundra år sedan, när Freud skrev om det, men litterära figurer med narcissistiska drag har funnits tidigare. Myten om Narkissos finns nedtecknad för 2000 år sedan. Ville pricka in litteratur som har med narcissism att göra på en tidslinje, men plockade även in sådant som inte direkt har med det att göra.

1848 Prerafaeliterna. Pre-Raphaelite Brotherhood bildas i London. Gabriel Dante Rossetti, konstnär och poet, är en av initiativtagarna. Charles Dodgson (Lewis Carroll) var vän till Rossetti.

1857 Madame Bovary Gustave Flaubert (1821-1880)

1859 Om arternas uppkomst Darwin

1864 Anteckningar från ett källarhål Fjodor Dostojevskij (1821-1881)

En bok som Camus tagit intryck av när han skrev Fallet (1956)

1864 Operetten Sköna Helena av Jacques Offenbach i Paris (Jussi Björling sjunger här en aria) Uti en skog på berget Ida ...

1876 Peer Gynt Ibsen med musik av Grieg

(1879 Röda rummet, genombrott för August Strindberg, 1849-1912)

(1881 Hoffmanns äventyr Offenbachs opera har premiär i Paris)

(1882 Clair de Lune Claude Debussy)

1882 Die fröhliche Wissenschaft Friedrich Nietzsche (1844-1900) Han träffar Lou Salomé

Grez, konsnärskolonin utanför Paris. Carl Larsson träffar sin Karin i Grez, där Stevenson tidigare träffat sin fru (1876) . Strindberg besökte också Grez.

Skagenmålarna 1870-80tal

1883 Skattkammarön Robert Louis Stevenson (1850-1894)

1886 Dr Jekyll and mr Hyde Stevenson

(1887-1888 Strindberg skriver En dåres försvarstal på franska)

1890 The Picture of Dorian Gray Oscar Wilde (1854-1900) Wilde var inspirerad av prerafaeliterna och tog intryck av Dr Jekyll and mr Hyde. (Om Dorian Gray kan man läsa på s.236-238 i Bo Sigrells Narcissism)

1891 Narcissus André Gide (1869-1951) dedicerad till Paul Valéry

André Gide träffar Oscar Wilde, först i Paris, senare i Algeriet

(1891 Gösta Berlings saga Selma Lagerlöf, 1858-1940)

1896 La Bohéme opera av Giacomo Puccini

1897 The Nigger of the Narcissus Joseph Conrad (Narcissus är namnet på ett skepp)

1898 Termen ”narcissism” nämns i en skrift av Havelock Ellis

(1901 Martin Bircks ungdom Hjalmar Söderberg, 1869-1941)

1903 Echo and Narcissus, målning av John William Waterhouse, prerafaelit

(1912 Den allvarsamma leken Hjalmar Söderberg. 1902-1906 hade han ett förhållande med Maria von Platen, hon är förebild till Lydia Stille i romanen, och även till Helga Gregorius och Gertrude i tidigare verk)

1914 Kejsarn av Portugallien Selma Lagerlöf

1914 On narcissism Sigmund Freud

1918 Oh mio babbino caro Puccini (Kiri te Kanawa)

1921 Tractatus logico-philosophicus Ludwig Wittgenstein (1889-1951)

1925 Processen Franz Kafka (1883-1924)

(1929 Bokdebut Harry Martinson, 1904-1978)

1930 Mannen utan egenskaper Musil

1932 Ivar Kreuger död i Paris (1880-1932)

1934 Roman med kokain M. Agejev

(1935 Nässlorna blomma Harry Martinsons självbiografi)

1936 Förbländningen Elias Canetti (1905-1994)

1937 Metamorphosis of Narcissus, målning av Salvador Dali, surrealism

1938 Äcklet Jean-Paul Sartre (1905-1980) I boken förekommer en sång.

Some of these days you´ll miss me ...

1942 Främlingen och Myten om Sisyfos Albert Camus (1913-1960) Camus beundrar bl a

författarna André Gide och André Malraux.

Lars-Åke Augustsson om Camus: Snyggare än Sartre?

De levde med och bedrog starka kvinnor, "uppenbarligen utan samvetskval. Och utan att se vad eftervärlden lättare kan konstatera, nämligen att denna enkönade livsåskådning också begränsade deras konstnärsskap."

Camus lär känna Sartre och de Beauvoir

1943 L´Invitée (Den inbjudna) Simone de Beauvoir (1908-1986) Simone som är berörd av H C Andersens saga om Den lilla sjöjungfrun (1837) Den lilla sjöjungfrun bytte bort sin röst mot att få ben så att hon kunde närma sig sin älskade människoprins. Senare fick hon erbjudande att få tillbaka sin röst (tänk en författares röst) och komma tillbaka till sin familj om hon dödade prinsen och hans gemål på bröllopsnatten med en kniv. Hon klarade inte att döda honom och kastade sig istället i havet där hon förvandlades till skum på havets vågor. (Simone och Jean-Paul Sartre hade inte sex efter hon är i 35-årsåldern, och hon fick sin första orgasm när hon var 39 år. Nelson Ahlgren ville hon skulle lämna Sartre men det gjorde hon inte. Hon ville begravas med Sartre, och så blev det också.) Vad som kom fram senare om Sartres "familj", är inte lika vackert. Sartre bodde aldrig tillsammans med någon annan kvinna än sin mamma, som han bodde många år tillsammans med som vuxen. Han hade ett litet harem av kvinnor, som både fick pengar av honom och roller i hans pjäser. Vad man ska man med ett harem till när man inte får ut så mycket av själva "pentrerandet" (gärna unga oskulder)? Det passar in i mönstret för narcissistiska män. När han var 1 år dog hans pappa, och han stod sin mamma nära.

Artikel av Åsa Moberg om Claude Lantzman och Simone på 50-talet (den ende man som delade bostad med henne).

1944 Dvärgen Pär Lagerkvist (1891-1974) (psykoanalytikernLéon Wurmsers kommentarer till Dvärgen i Aggressionens ursprung 1994)

(1945 Debut Stig Dagerman 1923-1954)

1948 Kinseyrapporten om män

1949 The Second Sex (Det andra könet) Simone de Beauvoir

1949 1984 Orwell (1903-1950)

(1949 Drömmar om rosor och eld Eyvind Johnson, 1900-1976)

1951 Brytning mellan Sartre och Camus

(1951 Solange Willy Kyrklund, 1921-2009)

1953 Kinseyrapporten om kvinnor

1954 Les Mandarins (Mandarinerna) Simone de Beauvoir, nyckelroman om Sartre, Camus m fl

1956 Fallet Albert Camus (Huvudpersonen Jean-Baptiste Clamence har drag av Sartre och Camus själv)

1956 Aniara Harry Martinson (1904-1978)

(1957 On the Road Jack Kerouac, 1922-1969. Skrevs 1951, samma år som Solange utkom, läs den istället!)

1960 Hans nådes tid Eyvind Johnson (1900-1976)

1960 Psycho, Hitchcockfilm

1965 The Magus (Illusionisten), omarbetad 1977, John Fowles (1926-2005). Fowles som läst Sartre och Camus, samt var intresserad av psykoanalys. (Fowles är bland annat inspirerad av boken Le Grand Meaulnes (1913) av Alain-Fournier. Alain-Fournier, som skrev en enda roman, dog ung i första världskriget, träffade André Gide i Paris 1910, men det har inte med saken att göra. Kuriosa.)

(1966 Suzanne Leonard Cohen f. 1934)

1969 Den franske löjtnantens kvinna av John Fowles, en roman om dubbelmoralen i det viktorianska England (film 1981, filmmanus av Harold Pinter). Huvudpersonerna är Charles som är paleontolog, Darwinist, och knackar loss fossiler ur klipporna i Lyme och Sarah som står längst ut på piren och spanar mot havet. "Poor Tragedy" kallas hon, den franske löjtnanten svek henne. Man viskar om henne, men det förhåller sig inte som de tror. Romanen slutar med att Sarah är modell åt Rossetti, som grundade Pre-Raphaelite Brotherhood. Hon som var så olik andra kvinnor han mött, självständig både intellektuellt och känslomässigt, slutade som musa, för det är rollen kvinnorna har i Fowles romaner.

"Går han mot en nära förestående död? Det tror jag inte, ty äntligen har han funnit en atom av tro på sig själv, en verklig unicitet på vilken han kan bygga vidare."
"Och ut igen på det aldrig lodade, salta frånstötande havet."

........

1984 I Want To Know What Love Is Foreigner

1985 Parfymen Patrick Süskind f. 1949 Om Jean-Baptiste Grenouille ... (Grenouille betyder groda, Jean-Paul Sartre kallades paddan och hans biologiske far hette Jean-Baptiste, det är väl bara en slump. Jean-Baptiste är det förnamn som Camus gav huvudpersonen i Fallet, ett medvetet val förmodligen. "Johannes Döparen", John the Baptist, som ses som en förelöpare till Jesus.) Det nyfödda barnet som kastas bort av mamman. Grenouille har ett otroligt luktsinne, men själv saknar han lukt.

2004 Lighthousekeeping (Fyrväktaren) Jeanette Winterson (f. 1959) Stevenson, Darwin … Den föräldralösa Silver som får bo hos den blinde Pew på fyren på Cape Wrath, han lär henne sköta ljuset och berättar om Dark som levde ett dubbelliv och kallade sig Lux.

"Min mor kallade mig Silver. Redan vid födseln var jag hälften ädel metall och hälften pirat", är rubriken på första kapitlet som börjar:

"Jag har ingen far. Det är inget speciellt med det – till och med barn som har fäder blir ofta förvånade över att se dem. Min egen far kom från havet och försvann tillbaka samma väg. Han var besättningsman på en fiskebåt som ankrade hos oss en natt när vågorna krossades som mörkt glas. Hans spruckna köl strandade honom tillräckligt länge för att han skulle hinna kasta ankar i min mor."

.......

Svenska psykoanalytiker om narcissism:

1988 Ludvig Igra På liv och död – om destruktivitet och livsvilja

1992 Johan Cullberg Skaparkriser – om Strindbergs Inferno och Dagermans

1993 Else-Britt Kjellqvist Rött och vitt. Om skam och skamlöshet

1994 Bo Sigrell Narcissism Ett psykodynamiskt perspektiv

....

1995 Otto Kernberg Love Relations Normality and Pathology (På svenska Kärleksrelationer Lust, aggression och sexualitet 1997)

The missing link between Oscar Wilde and Morrissey

2010-02-28T11:04:00.015+01:00

Sex & Drugs & Rock & Roll. Recension i the Guardian av filmen om Ian Dury, "... the missing link between Oscar Wilde and Morrissey ..."

Film trailer: Sex & Drugs & Rock & Roll.

La Vita è Bella

2010-02-26T13:31:00.020+01:00

Jacques Offenbach Barcarolle från operan Hoffmanns äventyr.

"Belle nuit ô nuit d´amour ..." Smekande, förföriska melodislingor. Vackra natt, vackra kärleksnatt, är orden som sjungs i barkarollen, men det som händer på scenen under tiden har inte med kärlek att göra, utan något helt annat i originalversionen avHoffmanns äventyr. Barkarollen var viktig i Benignis film från 1997, La Vita è Bella (Livet är underbart), en film som till stor del utspelar sig i ett koncentrationsläger. Ett musikval med undermening.

Jag läste om Offenbachs ironi, tvetydighet och om hans synpunkt att det var musikteaterns funktion att "med satirens medel avslöja de sexuella och intellektuella fantasiernas verkliga natur, och detta gäller också fantasierna om konsten själv". Jag visste hur jag skulle avsluta min roman, passande musik till sortin.

Offenbach – konsten mellan monolog och dialog, ett kapitel i Cordelias tystnad – om reflektionens kunskapsteori av Allan Janik 1991

"Le temps fuit et sans retour …"

Dorian Gray

2010-02-26T11:19:00.024+01:00

Romanen Dorian Grays porträtt (1890), i original heter den The Picture of Dorian Gray (alltså bilden av Dorian Gray), av Oscar Wilde (1854-1900) har filmatiserats flera gånger; 1945, 1970 och 2009.

Sverigepremiär 16 april 2010

"När Wilde beskriver sin huvudperson känner man igen många drag som utmärker Narkissos. Både män och kvinnor blir förtjusta i honom."

"Det var bäst att inte tänka på det förflutna. Det kunde inte ändras. Det var framtiden och sitt eget liv han måste tänka på [...] Det var porträttet som var skulden till allt. Basil hade sagt honom outhärdliga saker och han hade med tålamod fördragit allt."

"Överjaget är korrupt. Offret får hela skulden. Med förnekanden och projektion suddas all skuld bort. [...] Det är inte skuld som gör att Dorian vill förstöra porträttet. Det är skam och skräck att bli avslöjad för andra."

Om romanen Dorian Grays porträtt s. 263-268 i

Narcissism av Bo Sigrell

Sista kapitlet i The Picture of Dorian Gray. Hela romanen kan läsas där (på engelska), inklusive Wildes förord om konst.

Manliga geni(talier)

2010-02-25T10:46:00.049+01:00

Han föreläste om moral och etik ... Nu tror man han levde ett dubbelliv.

"Han kan nog inte förklara själv", säger psykologiprofessor i DN. Människans mörka sidor.Dubbelmoral.

The Transformation

"Great Good! Can it be!!!"

Robert Louis Stevensons bok Dr Jekyll and mr Hyde utkom 1886

(Lux och Dark i Jeanette Wintersons roman Fyrväktaren, om flickan Silver och

den blinde Pew som lär henne sköta ljuset på Cape Wrath och berätta historier.)

Teaterns manliga geni(talier) ... och kvinnorna sitter i publiken och applåderar (artikel i nummer.se, teaternyheter på nätet). 2010 börjar med bokdebatt och avslöjanden. Vad händer bakom kulisserna?

2007 var bokdebatten denna.

The Three Wise Monkeys carved on a stable housing sacred horses at Tōshōgū shrine, Nikkō, Japan "Hear, Speak, See no evil" Photo taken by myself in August 2003 perspective distortion corrected numerically Copyright © 2003 David Monniaux Bild från Wikimedia Commons.

Ibland finns en fjärde apa, "do no evil", som håller händerna för genitalierna eller har armarna i kors över bröstet.

Först av allt är vi människor, därefter kvinna respektive man. Det handlar om människor. Om kärlek & hat, sant & falskt ... Och antingen vi applåderar och ger vår beundran, eller blundar och sitter med armarna i kors är vi delaktiga i det som sker – på scen eller i publiken. Behöver mogna vuxna ha idoler? Är det människors längtan efter föredömen? Istället för att applådera prestationen och beundra den, idealiseras hela personen.

"Något som är karaktäristiskt för människor med en narcissistisk problematik är samvetsfunktionens stora men hemliga flexibilitet. Detta medför en lätthet att ta till dubbel bokföring. Den medvetna och bekända moralen, som kan vara nog så hög, står i kontrast med det privata handlandet utan någon inre konfrontation."

Johan Cullberg Skaparkriser

"Då den grandiosa bilden inte kan upprätthållas ses hotet som kommande utifrån genom ondsinta vedersakare."

"Världen som en teaterscen och människorna som skådespelare. De talar och handlar i enlighet med sufflörens viskningar. I sufflörluckan sitter begäret – det sexuella begäret, maktbegäret. För att uppnå sina mål duger det inte att spela med öppna kort. Man låtsas. Kort sagt – man spelar teater."

Claes-Göran Ekerwald Shakespeare – liv och tänkesätt

All you need is me

2010-02-24T09:37:00.033+01:00

"All you need is me", sjunger Morrisey (f.1959). En låt från 2008 (någon hade gjort en lista över narcissistiska låtar och denna kom etta). Jag läser sångtexten på internet (hat triumferar över kärlek!) och om hans liv på engelska Wikipedia. Narcissistisk sexualitetsproblematik.

Läser om Eminem (f.1972), fadern som övergav familjen när Eminem var spädbarn, hans svåra barndom, hans hat ...

Vad man än har för sökord, om man kombinerar det med ordet narcissism får man förr eller senare (oftast förr) en träff som leder till en man ... tvekar lite att använda hans text, men varför det? Strindberg är hyllad, och Sartre ... Morrisey och Eminem har sålt mängder ...

The Music of the Narcissist´s Emotions

I feel sad only when I listen to music. My sadness is tinged with the decomposing sweetness of my childhood. So, sometimes, I sing or think about music and it makes me unbearably sad. I know that somewhere inside me there are whole valleys of melancholy, oceans of pain but they remain untapped because I want to live. I cannot listen to music - any music - for more than a few minutes. It is too dangerous, I cannot breathe.

But this is the exception. Otherwise, my emotional life is colourless and eventless, as rigidly blind as my disorder, as dead as me. Oh, I feel rage and hurt and inordinate humiliation and fear. These are very dominant, prevalent and recurrent hues in the canvass of my daily existence. But there is nothing except these atavistic gut reactions. There is nothing else - at least not that I am aware of.

Whatever it is that I experience as emotions - I experience in reaction to slights and injuries, real or imagined. My emotions are all reactive, not active. I feel insulted - I sulk. I feel devalued - I rage. I feel ignored - I pout. I feel humiliated - I lash out. I feel threatened - I fear. I feel adored - I bask in glory. I am virulently envious of one and all.

I can appreciate beauty but in a cerebral, cold and "mathematical" way. I have no sex drive I can think of. My emotional landscape is dim and grey, as though observed through thick mist in a particularly dreary day.

I can intelligently discuss other emotions, which I never experienced - like empathy, or love - because I make it a point to read a lot and to correspond with people who claim to experience them. Thus, I gradually formed working hypotheses as to what people feel. It is pointless to try to really understand - but at least I can better predict their behaviour than in the absence of such models.

I am not envious of people who feel. I disdain feelings and emotional people because I think that they are weak and vulnerable and I deride human weaknesses and vulnerabilities. Such derision makes me feel superior and is probably the ossified remains of a defence mechanism gone berserk. But, there it is, this is I and there is nothing I can do about it.

To all of you who talk about change - there is nothing I can do about myself. And there is nothing you can do about yourself. And there is nothing anyone can do for you, either. Psychotherapy and medications are concerned with behaviour modification - not with healing. They are concerned with proper adaptation because maladaptation is socially costly. Society defends itself against misfits by lying to them. The lie is that change and healing are possible. They are not. You are what you are. Period. Go live with it.

So, here I am. An emotional hunchback, a fossil, a human caught in amber, observing my environment with dead eyes of calcium. We shall never meet amicably because I am a predator and you are the prey. Because I do not know what it is like to be you and I do not particularly care to know. Because my disorder is as essential to me as your feelings are to you. My normal state is my very illness. I look like you, I walk the walk and talk the talk and I - and my ilk - deceive you magnificently. Not out of the cold viciousness of our hearts - but because that is the way we are.

I have emotions and they are buried in a pit down below. All of my emotions are acidulously negative, they are vitriol, the "not for internal consumption" type. I cannot feel anything, because if I open the floodgates of this cesspool of my psyche, I will drown.

And I will carry you with me.

And all the love in this world, and all the crusading women who think that they can "fix" me by doling out their saccharine compassion and revolting "understanding" and all the support and the holding environments and the textbooks - cannot change one iota in this maddening, self-imposed verdict meted out by the most insanely, obtusely, sadistically harsh judge:

By me.

Man får använda hans text om man uppgav hans namn och en länk till den, så då gör jag det: The Music of the Narcissist´s Emotions av Sam Vaknin.

________

Måste ha en antidot här, mot allt hat (och all rigiditet):

I Want To Know What Love Is Foreigner

Sökandet.

Narcissism "botas" inte med kärlek. Inte med kunskap heller, eftersom en person med narcissistisk problematik inte söker hjälp, han (eller hon) tycker ju inte att han behöver det. Men om människor i allmänhet hade mer kunskap om narcissism, kan det bidra till en bättre värld. Ingen, ingen är hjälpt av att människor blundar för problemen.

Vilja och hopp

Förändring börjar med att man vill förändras, och ett hopp om att förändring är möjlig.

________

Change

"Djärvare än att utforska det okända är det att ifrågasätta det kända."

Citatet inleder en bok jag återkommit till många gånger genom åren; Förändring – att ställa och lösa problem av Watzlawick et al, svensk utgåva 1978, 1996.

Att någon skulle försöka lösa ett problem genom att helt enkelt förneka dess existens, förefaller vid första anblick något osannolikt.

Att förneka en svårighet och fördöma dem som försöker ta itu med den, är beteenden som för det mesta följs åt.

Förneka existensen av problem för att upprätthålla en fasad.

Förnekandet får följder som komplicerar en svårighet så det blir ett problem.

Det är inte svårt för den fantasilöse att avslöja ett felaktigt svar,

men det krävs ett fantasirikt intellekt för att avslöja en felaktig fråga.

Antony Jay, Management och Machiavelli

________

Personen som skrev stycket The Music of the Narcissist´s Emotions är diagnosticerad med narcissistisk personlighetsstörning och gör ingen hemlighet av det, tvärtom.

Otto Kernberg, professor i psykiatri i USA skriver bland annat så här om prognos (jag har plockat sådant som jag tyckt var intressant och ger förmodligen inte en rättvisande helhetsbild);

Generellt måste prognosen för narcissistiska personligheter betraktas som tveksam.

En faktor i patientens livsbetingelser som leder till dålig prognos är patientens möjlighet att leva ut sitt behov av makt, social betydelse och beundran. En maktorienterad narcissistisk patient har kanske redan nått en sådan ställning, professionellt och socialt, att detta i sig förefaller honom helt "normalt".

Patienter som under lång tid ljuger har dålig prognos.

Narcissistiska patienter har ofta relativt god impulskontroll på alla områden utom några få. Prognosen för dem är bättre än för dem som visar dålig eller ingen impulskontroll, som t ex "kaotiska" personligheter, som förenar någon form av sexuell avvikelse med till exempel alkohol, drogmissbruk.

Prognosen förbättras för patienter som bevarat en förmåga till depression eller sörjande, särskilt om det i depressionen ingår skuldkänslor.

Patienter som lyckats med en verkligt kreativ utveckling på något område i livet har en bättre prognos än de som inte äger någon förmåga i detta avseende.

Prognosen förbättras ju starkare patientens vilja är att övervinna tomhetskänslorna, den inre kylan och svårigheten att leva sig in i andra.

Otto Kernberg Borderlinetillstånd och patologisk narcissism

Det finns de som är rädda för sanningen ...

Det börjar med ett hopp. Ett hopp om att förändring är möjlig, för att våga språnget ... till frihet.

You probably think this song is about you

2010-02-23T09:41:00.020+01:00

Tre sånger om narcissism. Lyssna på texterna.

Carly Simon You´re so vain 1972 (Vain betyder fåfäng, tom)
You´re so vain you probably think this song is about you!

"Clouds in my coffee" – vad menas?

Googlar snabbt. Urban dictionary föreslår tolkning:

Coffee is awakening. Clouds block the sun and cloud your vision. Therefore, clouds in your coffee translates as not being able to see things clearly. In the song, she was clouded by false love or infatuation and was not able to see the true character of whomever the song is about.

"I had some dreams they were clouds in my coffee
Clouds in my coffee"

Så mycket smärta för partner, barn och medarbetare. Jag intresserar mig mest för narcissism i arbetslivet och i författarskap. De utåt sett välfungerande, till och med nobelpristagare, men mycket smärta i botten.

I´ve looked at clouds from both sides now ... De tre sångerna här handlar om Narcissus sedd utifrån. Leonard Cohens Suzanne, handlar om hans narcissism, sedd inifrån. Suzanne holds the mirror ...

Anastacia Left Outside Alone 2004

Always someone else to blame!

Alanis Morisette Narcissus 2002

Dear momma´s boy,

I know you´ve had your butt licked by your mother

I know you´ve enjoyed all that attention from her ...

Kära mammas gosse,

jag vet att din mamma slickade din ända,

jag vet att du njöt av all uppskattning du fick av henne

och alla kvinnor som du efter det bevärdigat med din nåd.

Käre Narcissus pojke,

jag vet att du aldrig bett om ursäkt för någonting,

jag vet att du aldrig tagit ansvar,

jag vet att du aldrig lyssnat på allvar till en kvinna ...

Översättning av Michael Sundén i Narcissism,

Svenska psykoanalytiska föreningens skriftserie Nr 7, 2004

Tolkning

2010-02-21T12:00:00.009+01:00

a-ha Take on me 1985 Hum ... aha! En version av musikvideon där texten bokstavligen berättar vad vi ser. Att dras in i boken och leva sig in i handlingen. Gränsen mellan fiktion och verklighet överskrids.

Salvador Dalis drömscen ur Hitchcocks film Trollbunden (Spellbound) 1945 Ingrid Bergman och Gregory Peck.

Whatever will be will be

2010-02-20T10:25:00.004+01:00

1956 Doris Day Que sera sera från Hitchcockfilm

Dantes idé

2010-02-18T13:56:00.010+01:00

Rektor vill ta universitetet under jorden står det i Sydsvenskan idag. Rektorn för Lunds universitet vill bygga en konferensanläggning i underjorden, entrén med ljusinsläpp i Lundagård. (Skulpturen Mannen som bryter sig ur klippan är placerad i Lundagård blickande mot universitetsbyggnaden. Sanningens ljus.)

Låter som en gammal idé, Dantes inferno. Lögnarna långt ned. Den gudomliga komedin.

As Good As It Gets

2010-02-18T09:33:00.006+01:00

Melvin Udall (som spelas av Jack Nicholson) – gissa yrket!

Svar: Författare. Skriver kärleksromaner.

Dr Cox the Narcissist

2010-02-18T09:17:00.016+01:00

Ska vi leka doktor?

Dr Cox Dr House

Tvekar lite. Vi ska inte ställa diagnoser på varandra, men tänk om det vore så enkelt som i fallet dr Cox i TV-serien Scrubs – han beter sig lika mot alla. I verkligheten kan en person med narcissistisk problematik ha en trevlig fasad, det är när han får kritik, något som inte går ihop med hans grandiosa självbild som han blir aggressiv mot den personen som konfronterat honom. Den aggressiviteten kan yttra sig passivt, som silent treatment. Ett sätt att symboliskt döda den andre; "du existerar inte för mig, du är inte värd ett enda av mina ord".

Ställ diagnos på doktorn – men bara på skoj!

Hur är det med dr House?

Hur är det själv?

Vilket själv? Det grandiosa eller det sårbara, skamfyllda ...

Barndom

2010-02-17T08:56:00.008+01:00

Foton Wikimedia Commons

Michael Jackson (1958-2009)

King of Pop 1984 Med sonen Prince 2006

"I've been a victim of a selfish kind of love"

”I'm starting with the man in the mirror

I'm asking him to change his ways
And no message could have been any clearer
If you wanna make the world a better place

Take a look at yourself, and then make a change”

Man in the Mirror

There are children in the morning

They are leaning out for love

And they will lean that way forever

Leonard Cohen

(Jag tycker mycket om att lyssna till Michael Jackson, men hans livsöde är tragiskt.)

Den absurda friheten

2010-02-17T08:24:00.028+01:00

Foton Wikimedia Commons

Sartre, Harry Martinson, Camus

There are children in the morning

They are leaning out for love

And they will lean that way forever

Leonard Cohen

"Men det finns folk som attraheras av stenens ogenomtränglighet. De vill vara massiva och ogenomträngliga, och de vill inte förändras: vart skulle förändringen leda dem? Vad det här rör sig om, är en ursprunglig rädsla för det egna jaget och rädsla för sanningen.

Jean-Paul Sartre

Mönstren;

barndom,

förhållande till mamman, förhållandet till kvinnor, känslighet för kritik, prestationer

hur det slutar ...

Kontrollbehov som kallas frihetslängtan?

Frihet eller narcissism?

Under konstruktion

(Och Elias Canetti, 1905-1994, Nobelpris i litteratur 1981, Romanen Förbländningen.

Kvinnor då? Kanske ska titta på Marienne Höök och Maria von Platen, mönstren‚ barndom, män ...

Andra yrkesgrupper? Chaplin, Picasso, Ingmar Bergman t ex)

Strindberg, Dagerman och mönstren har jag skrivit om tidigare;

Åh ni fantastiska författare!

I skönlitteratur finns personer med det här mönstret, till exempel Marcel i romanen Drömmar vid havet och i Splitter av Björn Larsson .

On the beach

2010-02-10T21:00:00.008+01:00

On the beach Chris Rea

Foto: ZKOP

Take me back to the place that I know

on the beach ...

Narcissus poeticus

2010-02-10T20:13:00.034+01:00

De två övre bilderna från Wikimedia Commons

Huset fullt av narcisser: Abba, Camelot, Jetfire, Cragford och den vanliga lilla Tête-a-Tête. Narcissus Abba har börjat blomma och doftar ljuvligt.

Narcissolja är en vanlig ingrediens i parfymer, till exempel parfymen Narcisse.

Den "riktiga" narcissen är Narcissus Poeticus (Pingstlilja), blomman har sex vita kalkblad, lite blekgult i mitten med en röd krans. Linné döpte den till Narciss för att han trodde att det var den vita blomma som Narkissos, eller Narcissus, förvandlades till enligt myten.

Narcissen vars blomma böjer sig och speglar sig i ett vattendrag. Eller om den böjer på nacken av skam, för den var inblandad i en annan myt också, när Persefone blev lurad.

Jag sätter Narcissus i en kruka av glas, med mörka lecakulor kring lökarna (all näring finns redan i löken), så att jag kan studera rotsystemet.

The School of Life

2010-02-06T13:26:00.005+01:00

Lynn Barber har intervjuat Alain de Botton; Office affairs.

(Alain de Botton har bl a skrivit Filosofins tröst.)

Livets hårda skola

2010-02-06T13:17:00.047+01:00

Lynn Barber (f. 1944) om An Education (2009), hennes självbiografi,

artikel i the Observer; My harsh lesson in love and life.

Filmmanuset till filmen An Education är skrivet av Nick Hornby och bygger på en självbiografisk artikel, som också ingår i boken som ett kapitel.

Juliette Gréco Sous le ciel de Paris

"And then Simon entered our lives and everything changed. I met him when I was sixteen and he was – he said twenty-seven, but probably in his lates thirties."

En charmerande fasad som används för att manipulera andra ... Solochvårare

"I suspect this is the way with conmen: they don´t even have to construct a hole story, their victims fill in the gaps, reconcile the irreconcilables – their victims do most of the work. Simon hardly had to con me at all, because I was so busy conning myself", skriver Lynn Barber i sin bok.

Alltså, i fri översättning, hon tror att med bedragare är det så att de inte behöver sätta ihop hela historier, för deras offer fyller i glappen, och får på så vis det som inte stämmer att ändå gå ihop – offren gör det mesta av jobbet. Simon behövde knappast lura mig, för jag var så upptagen med att lura mig själv, skriver hon (på ett ungefär).

Att jag fastnade för de raderna berodde förstås på något. På så vis blir det svårt för den som vet att det finns en lögn att bli trodd. Vi vill gärna tro på den trevliga fasaden att vi alla bidrar till bedrägeriet. För att det ska löna sig att ljuga måste det finnas de som tror på lögnaren. (Kommer att tänka på Orwells 1984.)

Sanning är inte enkelt, men att avslöja lögner kunde vara enkelt – om inte människor fyllde i glappen med sin egen fantasi. För författare är det väl bra att läsaren har den förmågan, men i verkligheten kan det ställa till problem.

Googlade på Peter Rachman (som förekommer som bifigur i An Education), vidare i 60-talets London Profumo Affair och hamnade på filmen Scandal och sångerna Nothing Has Been Proved och In Private ...

In Private Dusty Springfield

En annan historia; "I did not have sexual relations with that woman [...] I need to go back to work ..."

Bill Clinton (f. 1946) president 1993-2001 hade en affär med Monica Levinsky (f.1973) när han var 50 år och hon 22 år (nov 1995 till mars 1997). Affären blev känd 1998. Han bad inte henne ljuga, men han ljög.

Det finns de som ljuger helt obehindrat. Hur avslöjas en lögnare?

Sen kan man förstås inte lita på att författaren berättar sanningen i självbiografier heller, och inte hela sanningen (tänker speciellt på Sartre och Simone de Beauvoir). En historia som jag läste för många år sen dök upp i mitt huvud, . Som jag minns den, var den berättad av Sven Stolpe. Han bilade i Värmland och på en smal grusväg mötte han en annan bilist. Det här var länge sen 50-tal (?), och bilarna kunde inte passera förbi varandra förutom på särskilda mötesplatser. Båda vägrade backa, och de två bilarna blev stående med sina styvnackade chaufförer. Efter många om och men backade Sven Stolpe. Men vem fick sista ordet? Sven Stolpe förstås, som senare skrev ned berättelsen och blev läst av andra. Den kände författaren fick sista ordet.

Chefsnarcissisten

2010-01-22T14:57:00.015+01:00

Den narcissistiske ledaren

Människor med narcissistisk personlighet kan vara framstående inom sitt område, och eftersom makt och prestige lockar kan de återfinnas på ledande poster. Karakteristiskt är att deras känsloliv är onyanserat och att de saknar känslor som sorg och längtan. Många av dem har aldrig varit förälskade.

Det är en missuppfattning att en människa med narcissistisk personlighet älskar sig själv. I grunden känner han (eller hon) sig oälskad och tom och försöker dölja det genom att framstå som perfekt. Han har en intensiv omedveten avund mot det andra könet och känner förakt för och nedvärderar andra som inte bidrar till den narcissistiska självbilden, särskilt människor som har förmåga att ge och att älska. Han kan inte nyanserat bedöma andra människor. Han vill bli beundrad och omger sig med ja-sägare eller kanske personer som själva har starka narcissistiska drag.

Denna typ av ledare är ofta mycket hjälpsamma mot nyanställda och den yngre personalen, då de omedvetet ses som en förlängning av ledarens eget grandiosa själv. När dessa unga kollegor börjar bli självständiga och oberoende upphör ledarens tidigare stöd och vänds i dess motsats – nedvärdering och förakt.

När yttre bekräftelse uteblir eller de misslyckas, skyller den narcissistiske på andra och kan utveckla paranoida drag för att skydda sig mot psykisk smärta och känslan av att ha misslyckats.

Litteratur:

Otto Kernberg Inre värld och yttre verklighet (1986)

Else-Britt Kjellqvist Ledaren på den inre scenen (2001), omarbetad utgåva av boken som första gången kom ut 1989 (prisbelönades som årets PA-bok).

Sanningens solljus

2010-01-20T10:05:00.021+01:00

Foto: ZKOP

Se där en förstenad man som för evigt sitter fast. Som en fossil. Stackaren, han hade aldrig lyckats göra sig fri. Med mitt mentala trollspö knackade jag loss honom och han tog språnget ut i sanningens ljus, levande och fri.

Ingen annan än jag såg, förrän ett barn pekade på honom.

"Titta han är naken!"

Hoppsan, jag svingade trollspöt ännu en gång så han fick lite kläder på sig. Den före detta stenmannen hötte med näven bakom ryggen på mig. Sanningens ljus kan tyckas obarmhärtigt till en början.

Mannen som bryter sig ur klippan, skulptur i Lundagård av Axel Ebbe

"Men det finns folk som attraheras av stenens ogenomtränglighet.

De vill vara massiva och ogenomträngliga, och de vill inte förändras:

vart skulle förändringen leda dem?

Vad det här rör sig om, är en ursprunglig rädsla för det egna jaget

och rädsla för sanningen.

Jean-Paul Sartre (som var emot psykoanalys)

Splitter av Björn Larsson

2010-01-02T13:25:00.047+01:00

Narcissism i litteraturen

Splitter, Björn Larssons (f.1953) debut 1980.

En ung man är på väg till Lunds stadspark för att gråta, men han kan inte, han vet inte hur man gör. Så börjar boken, och fortsätter med en ung man i Paris, som skriver på ett café. En ung man som är prostituerad i Paris ... och en provkarta på narcissistisk sexualitetsproblematik. En våldtagen kvinna, ett stycke om ett barn som involveras i de vuxnas sexualitet o s v Att inte kunna älska.

"... det enda jag kunde erbjuda henne var rastlöshet och otrohet, att min enda trygghet var min obestridliga förmåga att undvika lidande."

Att undvika att känna så undviker man lidande. Undvika sanningen.

Narcissistiska personligheter har ett grunt känsloliv och har svårt att känna sorg och längtan. Många av dem har aldrig varit förälskade. Innerst inne har de en känsla av att vara värdelösa och oälskade och de försöker dölja detta genom att framstå som felfria. Bakom fasaden hyser de en omedveten avund, som gör att de vill förstöra för och nedvärdera andra, särskilt människor som har förmåga att ge och att älska.

Skummar bokens hat.

"Trots det, trots att jag inte kände någon attraktion, varken till den småväxte författaren eller till någon annan, kan jag fråga mig om det ändå inte är en begränsning att inte kunna bli förälskad i sitt eget kön. Ett gränslöst liv ... "

"Ännu är jag bokstavligt talat inte i stånd att älska med en man."

Narcissistiska personer har ofta omedvetna fantasier om att vara båda könen samtidigt, och förnekar sin avund mot andra könet. De kan förneka skillnaderna både mellan könen och generationerna – alla skillnader. På så vis undviks den omedvetna avunden mot det andra könet och andra generationer. (En narcissist vill vara självförsörjande, omnipotent och kan inte ta emot något gott från någon annan.)

Epilogen, Dimman, handlar om en pojkes barndom. Pappan som är full och bråkar med mamman. Ont. En ensam liten pojke. Hos mamma och pappa "där var han bara liten och visste ingenting alls." Långt senare kommer han ingenting ihåg. Dimman. Mamman som tar pojken vid handen och lillasyster Mia under armen och springer till fasterns hus. Pojken står ensam utanför på trappan.

"Det var så tyst att det kändes alldeles konstigt. Det enda han hörde var mamma som grät inne i köket tillsammans med faster som tröstade henne så gott hon kunde. Själv stod han ute på trappan. Han fick inte vara med, men han ville heller inte vara med. Han ville inte ha ont och bli ledsen. Han hade inget gjort och det som var mellan pappa och mamma hade inget med honom att göra."

Sen drunknar pappan tillsammans med sex andra i Lilla Vättern.

"I stället började han att hata alla människor som han inte kände och som han inte såg. Han hatade alla osynliga människor och många av dem han kände också, alla dessa som hade gjort mamma så ledsen och som fått henne att ha så ont att hon var tvungen att gråta. Han hade ju inte velat göra henne ledsen. Hur skulle han ha kunnat veta att hon var ledsen för att pappa dog, att hennes tårar var äkta tårar? Och av vem skulle han ha lärt sig att alltid vara misstänksam mot alla och att aldrig kunna lita på någon?"

En barndom som berövar pojken förmågan att känna tillit och att kunna älska. Narkissos barndom.

––––––––––-

"Den idealiserade uppfattningen han har av sig själv är en fantasiskapelse till skydd mot skrämmande relationer till andra människor, och att detta idealiserade själv även rymmer en hopplös längtan och kärlek till den idealiserade moder som alltid skulle ha kommit till undsättning."

Otto Kernberg

Borderlinetillstånd och patologisk narcissism

Att projicera det starka hatet och intensiva rädslan på andra, istället för att integrera kärlek och hat. Avund. Kvinnohat. Narkissos älskar ingen.

"There are children in the morning
They are leaning out for love
And they will lean that way forever"
Leonard Cohen

Se även Björn Larssons Drömmar vid havet (2002)

Drömmar vid havet av Björn Larsson

2010-01-02T13:24:00.049+01:00

Narcissism i litteraturen

Romanen Drömmar vid havet (2002) av Björn Larsson (f. 1953).

Huvudpersonen kaptenen Marcel är ett praktexempel på det grandiosa, omnipotenta självet. (Jag vill kalla honom Narcel.)

Han vill vara fri från människor, samtidigt som hans hobby är flyktiga bekantskaper och deras drömmar om livet.

–––––––––

"När en människa i ledarställning inser "gränslösheten" hos den scen han agerar på – särskilt när denne blir varse förmågan att förvandla sina inre fantasier till verklighet för sina efterföljare – kan det bli för mycket för honom eller henne. Om ledarens verklighetssinne skadas, eller om det var skört redan från början, kan resultatet bli en paranoid utveckling som kännetecknas av vanföreställningar och storhetsfantasier. Denna attityd uppväcker något som kan beskrivas som "frälsarfantasier".

Manfred Kets de Vries Myten om det rationella ledarskapet (1983)

"Den gränslöse ledaren blir för anhängarna en symbol för det totala oberoendet de längtat efter, men som de i egenskap av vanliga döda aldrig kan uppnå. Ledaren ger sken av att fullständigt behärska och kontrollera sin omgivning, vilket hos de ledda väcker till liv tidiga beroendeförhållanden från barndomen. Beroendet och allmakten förstärker varandra ömsesidigt. Anhängarnas tro på ledarens omnipotens förstärker ledarens illusioner om storhet och stärker dennes självkärlek. Allmaktsfantasierna blir sålunda en självuppfyllande profetia."

Else-Britt Kjellqvist Ledaren på den inre scenen (2001)

––––––––

Marcel berättar om sin barndom, om pojken som tillsammans med pappan fick se mamman våldtas, innan de alla tre sköts. Marcel överlevde. (Narkissos kom till genom att flodguden våldtog en vattennymf.)

”De själsliga såren läkte väl aldrig. Men på något förunderligt vis lyckades han vända dem till sin fördel …”

Den här romanfiguren vill tro att han vänt dem till sin fördel. Visst får han fördelar … men vad kostar det? Vem skulle vilja betala det priset?

”Han var ju en sådan som skulle bli tvungen att gå på en spänd lina utan skyddsnät från födsel till död. Han var också en sådan som inte kunde kosta på sig ett enda felsteg.”

Människor runtom får betala. Han utnyttjar andra. Han vill ha deras beundran. En man som inte kan älska, inte kan ge sig hän.

”… koncentrera hela sin uppmärksamhet på att behålla sin sköra jämvikt. Att knyta sig till andra människor var helt enkelt förenat med livsfara. För han om någon visste ju att sådana band till människorna kunde slitas av. Ensam och fri att dansa …”

Inifrån en person med narcissistisk läggning kan det se ut så här. Men utifrån sett är han inte ett dugg fri att dansa! Inte ett dugg fri! Tvärtom fast! I sitt eget fängelse. I skadan från sin barndom. I det som ingen människa kan minnas, det som grundläggs de första åren. Hur fri att dansa är en man som är "tvungen att gå på en spänd lina utan skyddsnät? En person som inte kan kosta på sig ett enda felsteg är en person som försöker vara perfekt, och inte står ut med att se när han inte är det. Grandios, omnipotent. En person som är oförmögen att ta emot något från någon annan. Som inte kan ha en normal ömsesidig relation, utan utnyttjar andra. Han kallar det frihet, när han är fången i sin narcissism. Med sin oförmåga att älska och att känna medkänsla och skuld. Fast i skam. Ett liv som mest går ut på att försöka förställa sig, att skydda sig från skam och känslor överhuvudtaget. Han klarar inte att vara beroende av någon annan, denna brist kallar han "behov av frihet".

"Han gick till sjöss, inte av romantik, rotlöshet, utan därför att han trodde att det var bästa sätttet att undvika vänskap och kärlek, som bara kunde brista. Men han lärde sig snart att havet kunde ersätta dem båda om bara strandhuggen kunde fyllas med flyktig mänsklig samvaro och värme som ingen, inte ens lindansarens mästare, väl kan leva helt utan."

Vilka drömmar hade Marcel? Inga. Han är oförmögen att älska, behöver egentligen inte någon annan, förutom att han söker andras beundran. Andra betyder inget för honom. De andra låter honom betyda något för dem, men han kan inte känna någon tacksamhet. Han utnyttjar dem, utan att förstå att han kan göra dem illa – de ska inget förvänta sig av hans "luftiga väsen". I sin rädsla att bli övergiven blir han istället den som överger. Marcel är en person man bör undvika att hamna i beroendeposition till, men somliga upptäcker det försent.

"Glöm inte att jag bara skulle vara en dröm", sa Marcel. "En dröm dör om den blir verklig. I synnerhet om drömmen är en snedögd och rotlös sjöman utan fast hemmahamn."

Detta sa Marcel, till den 22-åriga oskulden han träffat på det café där hon jobbade, sedan han gjort henne med barn och är på väg att lämna. Han har använt henne som madrass en tid, men ser det själv som att det är han som gett henne något vackert. Den unga kvinnan blev som barn övergiven av sin mor, hamnade på barnhem tillsammans med sin bror (brodern drunknade senare), och som nu upprepar sin historia genom att bli övergiven av Marcel (som jag uppfattar vara i ålder ungefär som att han skulle kunna vara hennes pappa, i femtioårsåldern liksom författaren).

”Han, som den ende av dem, vågade leva som om han bara hade ett liv.”

Oj, oj, oj, det är ju precis tvärtom! Han har bara ett enda liv, och väljer att leva det som en levande död. Flygande holländaren.

Som en grottforskare vilse i sina egna hjärnvindlingar.

I slutet av boken får någon en hemsk tanke: "tänk om Marcel faktiskt tänkte segla rakt ut i havet, bära eller brista. Tänk om!"

––––––––––––––

"Den sexuella promiskuiteten hos narcissistiska personligheter är förknippad med sexuell upphetsning inför en kropp som ´håller på sig´eller en person som av andra betraktas som attraktiv eller värdefull. En sådan kropp eller person väcker upp omedveten avund och girighet hos narcissistiska personer, ett behov av att nedvärdera och förstöra det."

Om han lyckas med erövringen, nedvärderas snart den tidigare åtrådda och intresset försvinner snabbt.

"Situationen är emellertid komplex, eftersom den omedvetna girigheten och avunden gärna projiceras på det åtrådda sexualobjektet och som en följd härav blir den härsklystna girigheten och exploateringen ett hot som förstärker behovet av att fly till "friheten". För den narcissistiske är en relation alltid en relation mellan exploatör och exploaterad och "frihet" innebär helt enkelt en flykt undan fantasin om den uppslukande härsklystnaden."

Otto Kernberg, amerikansk professor i psykiatri, i Kärleksrelationer – Lust, aggression och sexulalitet (1997)

––––––––––––––––

En av de andra männen i boken tänker så här;

”Hon var en kvinna, och vilken kvinna! Han tänkte kort, mycket kort, på sin före detta hustru och jämförde… In natura var hon ingenting, för det fanns ingenting inuti. Hans hustru var en blank yta, på sin höjd någon att spegla sig i. Mme le Grand var helt annorlunda. Hon lät andra finnas till, till och med en högst vanlig dataingenjör som han själv.”

Men vem var Mme le Grand? Det var hon som kallades mama! Som för övrigt har en klassisk kvinnoroll; att bjuda på mat. Och som bara älskat en man och som sen hans död har sex en gång om året, mest för att hedra hans minne. Mme le Grand är femtio år, och när hon var 35 tog hennes man livet av sig. (Han gick rakt ut i havet och drunknade.)

En Narkissos som idealiserar sin moder. Narkissos mor, Liriope har inte gett honom möjlighet att frigöra sig från den infantila omnipotenta illusionen, som alla barn bör ha i späd ålder. Han får inte möjlighet att integrera kärlek och hat i förhållande till mamman, med resultat att hon idealiseras, medan det destruktiva hatet riktas mot alla utom henne. En inre klyvning som hindrar känslomässig mognad.

Ludvig Igra På liv och död – om destruktivitet och livsvilja (2003) s..80

––––––––––––––––

Så finns där också en man med två stenar, som han lägger på bordet och sen ser människor i ögonen för att se om de upptäcker hemligheten med hans sten. Om han ser dem i ögonen kan de ju inte titta på något som ligger på bordet. Klyvningen mellan det grandiosa falska självet och det skamfyllda sanna självet, som är så sårbart och måste döljas. Den värdelösa stenen, med en innesluten sprickbildning.

"Någonstans i världen, det var han övertygad om, måste det finnas en annan människa som han själv, som förstod att denna sten inte vara någon annan lik. Han hoppades att det var en en kvinna."

Det är inte vem som helst som ska se hemligheten.

"Han var inte så dum att han inbillade sig att denna människa nödvändigtvis skulle råka besöka hans butik under hans livstid. Så enkelt var det inte."

Kommer han någonsin bli nyfiken på om andra också har stenar, med hemligheter som han kan upptäcka? Det kommer aldrig att ske.

"Jag vill bara vara fri från människorna", sa den tragiske Marcel, som är oförmögen att känna sorg, längtan, medkänsla och som aldrig kan älska, fången i sitt inre fängelse sedan skadan från barndomen.

Se även Splitter av Björn Larsson

Behov av frihet – en dåres försvarstal

2010-01-02T13:01:00.036+01:00

Besoin de Liberté (2006), behov av frihet, en essä av Björn Larsson, författad på franska.

"August Strindberg skrev ju En dåres försvarstal direkt på franska ..." , säger en journalist i en intervju i SvD 19 april 2008.

(Johan Cullberg beskriver Strindberg och Stig Dagerman som två författare med narcissistisk problematik i boken Skaparkriser, 1992.)

Björn Larsson kunde försörja sig på sitt författarskap, men det vill han inte, står det i intervjun. Istället har han sedan länge arbete vid Lunds universitet, sedan ett par år som biträdande prefekt på Språk- och litteraturcentrum. Ett arbete med mycket ansvar. Han har alltså valt att avstå sin frihet, för en maktposition, trots att han skulle kunna vara fri och ändå ha försörjning. Familj och hus har han också, i Danmark. Samt en lägenhet utanför Helsingborg för att minska pendlandet. Vad menar han då med att han har ett stort behov av frihet? Aha! Han vill segla. Tja, hur många vill inte ha långa semestrar och resa?

Björn Larsson hade just kommit ut med boken Filologens dröm, en novellsamling, som utspelar sig i akademiska världen. Vetenskap kontra sanning, moral och frihet är huvudingredienserna. Den inledande novellen har ett italienskt kaffeföretag, som sponsrar kultur, tryckt i ett häfte som delades ut på kaféer runt om i Italien.

Jag höll i boken en gång (vid ett cafébord faktiskt) när den var alldeles ny, men har inte läst, trots att jag själv skrivit om universitetsvärlden. Jag förundrades mest över titeln och tänkte på något jag själv skrivit om en språkälskare som hade en dröm som övergick i en mardröm. Eller om det var en sanndröm.

"Forskning är hyperspecialiserad idag, få vågar försöka förklara hela människan", sa Björn Larsson. "Det kan och bör litteraturen göra.

Hur Björn Larsson i sin litteratur försöker förklara människan kan du läsa här och här. För mig förklarar det en hel del. Jag börjar förstå den narcissistiske Marcel som är huvudperson i Drömmar vid havet, genom att läsa om de riktigt mörka skrymslena i en människas inre, sexualproblematiken i debutromanen Splitter, och beskrivningen av barndomen. Och jag vill förstå, och inte blunda ... Samma mönster, en tragisk barndom med en pappa som dör, som vuxen avund och omedvetet kvinnohat ... Jag önskar det fanns en tredje bok, där Marcel vågade se sig själv och inte förklara bort sin skada från barndomen som något som gav fördelar. Att han vågade söka hjälp. Han inte bara lurar sig själv, han lurar de andra att han, som den ende av dem, lever som om han bara hade ett liv. Marcel kallar det sitt "luftiga väsen", det som är hans inre stora tomhet.

–––––––––––

Litteraturen kan berätta om hur människor vinner erfarenhet.

Det är vi själva som är problematiska men vi saknar möjlighet att iaktta vårt dilemma utifrån och behöver ett slags spegel. Reflektionen syftar till förståelse av varför vi har de problem vi har.

Ingen människa vill se sig själv som dåraktig – och det är just detta som måste gestaltas: vårt självbedrägeri.

Kapitlet Litteratur, reflektion och kunskapsteori i Cordelias tystnad (1991) av Allan Janik, professor i filosofi.

N.N. i Myggor och tigrar

2010-01-02T12:43:00.055+01:00

Om författarinnan gett N.N. möjlighet att i förväg läsa och godkänna, eller om hon istället för att namnge personer skrivit N.N istället ... ? Prövar på utdrag ur boken;

Författarinnan var i Frankrike och inbjuden av en bokhandel i Bordeaux för att tala om sin roman. Efter seminariet var det middag på en restaurang.

"Där var en svensk författare i övre medelåldern, N.N. och där var en fransk manlig journalist, en gammal god vän till N.N. Den franske journalisten hade lett seminariet på bokhandeln, där N.N. sagt att han blivit djupt chockerad av min bok. Han hade tydligen tagit anstöt."

På middagen var också en kvinnlig universitetslektor i svenska i trettioårsåldern, en fransyska som var osedvanligt vacker, och en flicka som jobbade i bokhandeln, och några personer till. Författarinnan anlände till restaurangen lite senare än de andra, och när hon dök upp sa den franske journalisten något om hennes hårfärg.

"N.N. och den franske journalisten anlade en erotisk korseld riktad mot flickan som jobbade i bokhandeln. Hon var mycket tyst och ansträngde sig uppenbarligen för att se ut som en undergiven jeune fille. En kommentar då och då skulle ge sken av intelligens, för att det hela inte skulle bli alltför uppenbart. En liten kulturgroupie, helt enkelt. Men det var fånigt att de förstörde middagen, eftersom de ändå aldrig skulle komma åt att sätta på henne, och hon inte skulle komma att få några fördelar av att agera projektionsplanka."

"N.N. och den manlige journalisten pratade så att knappt några andra fick en syl i vädret. N.N. sa bland annat att han undrade hur det gick till när svenska författare blev inbjudna till Frankrike. Ibland kunde man få för sig att det bara var för att de var blonda."

"Under turnén tycktes N.N.s respekt öka, och han sa under ett senare framträdande, på en scen i Montpellier:

– Hon är inte alls som sin bok."

Från s. 65 i Myggor och tigrar (2007) av Maja Lundgren (f. 1965)

(Maja Lundgrens roman Pompeji (2001) var bland annat nominerad till Augustpriset.)

Var hamnar diskussionen – kom den att handla om innehållet i romanen? Eller kom den att handla om vad man får och inte får berätta? Eller om något annat?

Jämför med Sartres brev till Simone de Beauvoir där han redogjorde i minsta intima detalj vad han gjorde med de unga kvinnor han förförde. Brev som bevarades och som kom att publiceras. (Se till exempel artikel i The New Yorker: Stand by Your Man.)

Vad får man skriva? Får man fantisera kring en person som inte längre lever, som i Sara Stridsbergs (f.1972) roman om Valerie Solanas, Drömfakulteten (2006)?

Så här säger Författaren.

Bilden på bokens framsida är Perseus med Medusas huvud, en skulptur av Cellini.

Medusa hade ormar på huvudet istället för hår, och varje levande människa som såg hennes ögon förvandlades omedelbart till sten. Perseus lyckades till slut besegra Medusa genom att hugga av hennes förskräckliga huvud och då tvinga Medusa att se sin egen spegelbild i sin sköld, varpå hon själv förvandlades till sten.

Myggor och tigrar (2007) av Maja Lundgren (f.1965)

Skillnaden mellan att tala om etik och vad en man gör i sitt eget liv – om det handlar den danska boken Kom (2008) av Janne Teller (f. 1964).

Kom!

2010-01-02T12:42:00.015+01:00

Kom (2008) en dansk bok av Janne Teller (f. 1964)

Det snöade i Köpenhamn. Bokens huvudperson är förläggare. Han ska just godkänna en bok för tryckning när en författarinna, som han haft ett förhållande med, påstår att det är hennes berättelse. Hon hade berättat för en författare framför en brasa i Helsingör, i förtroende, men han skrev en bok om hennes upplevelser. Författarinnan lämnade förläggaren i bryderi. Var det verkligen hennes historia? Skulle han godkänna boken för publicering? Förlaget skulle vinna på att utge boken – det var författarens bästa bok och förväntades sälja bra. Och hade hon verkligen aids? Den här kvällen skulle förläggaren skriva ett tal till en konferens. Ämnet var etik. Vad får man skriva i konstens namn? Medan han filade på formuleringar kom han att fundera över sitt eget liv. Frun och barn i Danmark och otroheten som han höll i utlandet. Författarinnan (en kvinna med en pojkes kropp) och den andra kvinnan som han inte vågat ringa på hos – trots att de kanske hade ett barn tillsammans. Vad var falskt och vad var sant?

Den litterära debatten i Sverige 2007 handlade om Maja Lundgrens bok Myggor och tigrar och om vad man får skriva och vad förläggare får ge ut. (Vad får man göra i arbetslivet och vad får man berätta? Dubbelmoral eller frihet?)

2010-01-02T12:40:00.044+01:00

"En inre moral utvecklas aldrig, utan det blir snarare fråga om rädsla för straff eller att komma i dålig dager."

Bo Sigrell

"Trots en etik som på ett medvetet plan hyllar sanning och respekt för andra människor, drivs individen i sitt intima relaterande av helt andra världen. I det fördolda hyllas förställning, nedvärdering och exploaterande. Att inte bli avslöjad är viktigare än sökande efter sanning."

Ludvig Igra

Tomheten som alltid måste fyllas med upplevelser, prestationer, andras beundran. Skyddar sin självbild, sin sköra jämvikt

Sannas berättelse om Inge Simonsson

2010-01-02T12:40:00.043+01:00

Ingen människa vill se sig själv som dåraktig – och det är just detta som måste gestaltas: vårt självbedrägeri.

Sanna skulle skriva en roman om en kvinna som gick på Författarskolan. Först efter två år insåg hon vad den handlade om – narcissism. Sannas berättelse om Inge Simonsson, eller professor Brutal som hon kom att kalla honom, la Grande Finale!

Fånga dagen och andra lyckorecept

2010-01-02T12:32:00.039+01:00

Filologens dröm (2008), novellsamling av Björn Larsson, recenserad av Fabian Kastner i SvD 28 april 2008.

"Titelnovellen skildrar en språkforskare som berättar om sin dröm att finna något stort för en kvinna på ett kafé, och medan han pratar inser han att han just gjort det. Novellerna slutar inte sällan så, med att huvudpersonen drunknar i ett par leende ögon."

Ett italienskt kaffeföretag har tryckt novellen i ett häfte i 15000 exemplar att delas ut gratis på kaféer, står det att läsa i en intervju. Att bli läst av många par ögon och kanske få leenden vid många kafébord samtidigt – författarens dröm?

Kastner gilllar författarens språk och har stor behållning av de lärda föreläsningarna (som Kastner kallar det), men har svårare för livsvisdomarna.

"Det handlar om att våga språnget, våga kärleken, fånga dagen; allmänna lyckorecept som kräver fördjupning och problematisering för att inte framstå som rena plattityder. Och det är här det brister. Visst resoneras det en hel del kring människans fria val och liknande, men bara på ett abstrakt filosofiskt plan. I den litterära gestaltningen står det still. När det kommer till kritan är valet aldrig svårare än att säga ja till den kärlek som plötsligt erbjuder sig som en skänk från ovan."

Det är tyvärr inte vanligt att det jag kallar kärlek plötsligt erbjuder sig som en skänk från ovan, varken vid kafébord eller annorstädes, inte i verkligheten. Möten vid kafébord, sådana möten som verkligen betyder något, fick mig att tänka på Elias Canetti och dr Sonne och den okände mannen som slog sig ned mittemot mig med sin kaffekopp. Han berättade om boken om Lille prinsen som hade en ros som han skyddade med en glaskupa och sa till mig att läsa den. Innan han gick bad han mig om ett papper, skrev några ord och gav pappret tillbaka. Han visste inte att jag den dagen hade ett beslut att fatta (författaren skriver inte för en läsare ... ). När han gått läste jag orden han skrivit till mig;

Du har ett fritt val
vare sig du vill
eller inte.

Det hände i verkligheten.

Jag lånade förstås boken om Lille prinsen och läste om hans möte med räven.

Ingen nobbar herr Rapid

2010-01-02T12:31:00.005+01:00

"Jag blev inte nobbad!" sa herr Rapid till sin spegelbild. "Jag ville bara hjälpa henne. Och så föreslog jag att vi skulle träffas för en kopp kaffe. Jag blev inte nobbad av fröken Pritt! "

"Förresten ville hon behålla sin ... fortsätta att vara oanvänd", muttrade han.

Tänk att han fortfarande tror att Fröken Pritt var oanvänd, tänkte fru Scotch.

So many things I would have done

2010-01-01T20:29:00.014+01:00

But now old friends are acting strange

they shake their heads, they say I´ve changed

Well, something´s lost but something´s gained

In living every day

I´ve looked at life from both sides now

from win and lose and still somehow

It´s life´s illusions I recall

I really don´t know life at all

Judy Collins sjunger Both Sides Now

Joni Mitchell skrev sången 1968, enligt wikipedia inspirerad av ett avsnitt i en av Saul Bellows romaner. (Saul Bellow, 1915-2005, fick Nobelpriset i litteratur 1976.)

2009-12-24T14:06:00.004+01:00

Laudate dominum Mozart

Wiener Sängerknaben

Välkommen in i spegellabyrinten!

2009-12-08T10:48:00.005+01:00

"Du skriver rapsodiskt", sa en läsare. "En mosaik."

"En labyrint", sa en annan.

"Som en spegellabyrint", sa en tredje.

Kärlek, hat och ambivalens

2009-11-30T13:00:00.011+01:00

Omtanke.

Att bry sig, menade Rollo May, "är ett tillstånd som rymmer erkännandet av en annan, en medmänniska som en själv, av självets identifikation med den andres smärta eller glädje, av skuld, medömkan och medvetandet om att vi alla står på den gemensamma allmänmänskliga grund som utgör allas vårt ursprung".

Rollo May Kärlek och vilja

Kärlek och hat hänger ihop.

"Förmågan att till fullo känna omsorg om den älskade personen (vilket ligger till grund för en autentisk, mänsklig djuprelation) förutsätter en integration av kärlek och hat, dvs förmågan att uthärda ambivalens."

Otto Kernberg Kärleksrelationer

Om paret. Kernberg betonar betydelsen av att libido och aggression, kärlek och hat integreras, med kärleken som dominerande kraft över hatet.

Ludvig Igra uppfattar narcissism som en renodlat destruktiv själslig yttring. Hans slutord i Den tunna hinnan mellan omsorg och grymhet:

"Dock kan överraskande nog även förmågan till kärleksfullhet, när den tränger fram med obeveklig kraft, väcka oro och ångest. När en människa fylls av en stark kärleksfull rörelse kan hon erfara en rädsla för att den skulle kunna försvaga och slutligen förslava henne om hon låter sig uppfyllas av den."

"Vi måste utveckla vår förmåga att i den andre även se en aspekt av oss själva. Igenkännandet är en av våra viktigaste förmågor, men det krävs en stor ärlighet för att kunna se att den andres mest motbjudande egenskaper också är en möjlighet inom oss själva. Vi kan alltid, om vi gräver tillräckligt djupt i vårt inre, känna igen oss i den andre. De gånger vi inte gör det är det något som fattas i vår egen självförståelse. Vi måste börja med oss själva men får inte sluta där."

Själen ryser för tomrummet

2009-11-30T11:31:00.008+01:00

"Man vill bli älskad,
i brist därpå beundrad,
i brist därpå fruktad,
i brist därpå avskydd och föraktad.
Man vill ingiva människorna någon slags känsla.
Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst."

Hjalmar Söderberg Dr Glas

Narcissism. Fast narcissisten vill inte bli älskad utan beundrad!

Tomrummet som måste fyllas.

Hur du luras utan att ljuga

2009-11-22T19:13:00.008+01:00

Minnesanteckningar

En framställning kan vara alltigenom bedräglig, fast den inte innehåller ett enda osant ord – bara bedräglig på ett mera försiktigare och mer raffinerat sätt.

Ensidigt urval av fakta, synpunkter eller av jämförelesobjekt Det vanligaste och viktigaste sättet att luras utan att ljuga.

Missvisande proportioner Proportionsförvrängningar är ett försåtligare och svåråtkomligare sätt att luras.

Insinuationer och sammanhangssuggestioner

Missvisande referens

Emotion och information

Uttryck kan få en ny saklig referens i samband med att de övergår från att vara värdefria till att bli värdeladdade. Förhållandet mellan språkets informativa och emotionella sida. Rena känslouttryck är varken sanna eller falska. De beskriver ingenting utan signalerar en affekt.

Skönlitteratur eller åtminstone stor del av den vill på en gång vara fri fabulering och skänka kunskap om verkligheten.

"Ändra på namnen, så kommer sagan att handla om dig."

Att luras utan att ljuga (1980)

Erik Ryding prof i praktisk filosofi, Lund

Att författa skönlitteratur är att luras utan att ljuga.

En farlig förbindelse

2009-11-22T18:15:00.011+01:00

Helst skulle det vara unga oskulder, de kvinnor som fick ingå i Sartres "familj". Ofta rekryterades de bland Beauvoirs studenter, som partner till den ena eller andra eller båda. Sartre och Beauvoir berättade alla detaljer för varandra. Breven bevarades.

De unga kvinnorna förfördes, erövrades och förkastades om de blev ointressanta eller besvärliga. En av kvinnorna tog senare livet av sig och en annan fick missbrukproblem.

En farlig förbindelse 2009 (A Dangerous Liaison 2008)

Carole Seymour Jones

"Ett annat betydande narcissistiskt symtom är den bristande förmågan till svartsjuka, vilket ofta indikerar en oförmåga att tillräckligt engagera sig i en annan person och således göra otrohet irrelevant."

"Paradoxalt nog kan emellertid svartsjukan dyka upp när otroheten är ett faktum."

Otto Kernberg

Får man skriva om narcissism?

2009-11-22T16:00:00.029+01:00

Det verkar som om det är väldigt laddat att prata och skriva om narcissism. Beror det på att ordet används som något slags skällsord i vardagsspråket? Vet inte. Det är i vart fall inte så jag ser på narcissism. I det jag skriver rör jag mig på en skala; i ena änden den normala narcissismen och i andra den problematiska. Mycket tragik och mycket att vinna med kunskap. Det handlar om oss alla. Jag är mest intresserad av den utåt sett välfungerande, någonstans mitt på skalan.

Jag övar mig i att skriva om ämnet – både fakta och fiktion – ser mönster och försöker sätta ord på saker och ting, även om det inte blir rätt ord till en början.

Jag skrev en roman. Först efter två år förstod jag vad den handlade om – narcissism. Jag skulle inte ha gett mig in i det om jag haft den kunskap jag har idag.

Hur ska man förklara hur det känns när någon helt plötsligt blir rasande på dig och vägrar prata med dig ett år – fastän du själv vill ha dialog? Är det skammen att bli avvisad, att inte bli sedd, att du inte existerar för den andre? Att inte ens få veta vad du gjort för att förtjäna denna bestraffning.

En tid var jag beredd att lägga ned romanen. Två års arbete till ingen nytta. Sen ändrade jag mig, jag tycker att ämnet är mycket intressant, även om jag förstår att det inte är lika intressant för alla.

Ibland hamnar diskussionen om vad man får skriva i romaner, istället för om vad vi gör mot varandra i verkligheten.

Narcissostan

2009-11-18T22:14:00.014+01:00

I landet Narcissostan öser man hat över den som vill en väl. Ont är gott och gott är ont. Om du vill resa till landet måste du lära dig tänka annorlunda. Som ett negativ. Svart är vitt och vitt är svart. Mycket svart.

När du har varit där, kommer du att se annorlunda på världen. Andra, som inte gjort resan, kommer inte att förstå. De tycker du skulle tycka illa om Narcissostan, men det kan du inte göra när du förstått hur man tänker där. Det är ett sorgligt land, och inte mycket man kan göra åt, för den som bor i Narcissostan vill stanna kvar där och inte resa därifrån. Invånarna känner inte till något annat och är trygga där. Resenärer från andra länder hamnar där ibland av misstag. Då måste man vara mer försiktig än när man besöker Transsylvanien.

Om du känner igen det den här kvinnan berättar har kanske även du varit i Narcissostan.

Hur du vinner med bara par i tvåor

2009-11-18T09:46:00.011+01:00

"Den som spelar falskspel kan vinna fast han bara har par i tvåor."

"Att FÅ rätt och att HA rätt är inte samma sak."

Sanning blir det inte för det.

Det är dialog som är vägen till att förstå.

"Helvetet, det är där ingen längre vet vad andras ord och bilder står för. Eller där någon börjar ljuga."

Svek. I Dantes Den gudomliga komedin hamnade lögnaren i åttonde kretsen (av nio) långt ned i helvetet.

Ordens mening

2009-11-18T09:23:00.006+01:00

Det den ene kallar kontrollbehov och rastlöshet, kallar den andre frihetsbehov och rotlöshet.

"Helvetet, det är där ingen längre vet vad andras ord och bilder står för. Eller där någon börjar ljuga."

Den grandiosa självbilden och den hatiska, skamfyllda

2009-11-18T00:50:00.002+01:00

Från boken Skaparkriser Strindbergs Inferno och Dagermans 1992 av

JOHAN CULLBERG, psykoanalytiker och docent i psykiatri:

(samma text finns i boken Dynamisk psykiatri 2003)

”Det mest karaktäristiska för den narcissistiska personlighetsproblematiken är den paradoxala klyvningen mellan två motsatta självbilder, en grandios och en skamfylld, hatisk. Den grandiosa självbilden söker ständigt efter bekräftelse – inåt och utåt – för att kunna fyllas på och därmed hålla stånd mot den negativa självbilden. Människor i omgivningen idealiseras eller nedvärderas på samma sätt. En påfyllnad av den egna positiva självbilden kan ske genom att man ”införlivar” idealiserade eller potenta personer psykologiskt eller sexuellt. På motsvarande sätt nedvärderas och förkastas den idé eller människa eller det engagemang som inte längre ger något narcissistiskt tillskott till självbilden.”

Många som har denna problematik är på olika sätt begåvade och talangfulla – ibland med karismatiska drag. De kan också vara fysiskt attraktiva. Tack vare en stark målmedvetenhet kan de ha kommit långt karriärmässigt. Utifrån betraktas de ofta som lyckade, eftersom social framgång lätt förväxlas med tecken på psykisk hälsa. Ohälsan ”dumpas” istället på dem i omgivningen som står i beroendeförhållande – partner, barn, medarbetare. Dessa kan fara illa genom att de inte ses i kraft av sina egna personligheter utan som en förlängning av den andres person och behov. Duger de inte till denna uppgift är de förbrukade.”

”Något som också är karaktäristiskt för människor med en narcissistisk problematik är samvetsfunktionens hemliga men stora flexibilitet. Detta medför en lätthet att ta till dubbel bokföring. Den medvetna och bekända moralen, som kan vara nog så hög, står i kontrast till det privata handlandet utan någon inre konfrontation omkring detta.”

”Den oacceptabla delen av självet hotar ständigt att avslöjas inte bara utåt utan också inåt. Därför måste den hållas tillbaka, besvärjas, genom att de grandiosa självbilderna förstärks och bekräftas utifrån. Ett djupt lagrat raseri kan emellertid komma fram i situationer där självkänslan är starkt hotad och där de yttre omständigheterna tillåter en kontrollförlust.”

”Förnekade självbilder och hatiska impulser kan projiceras på andra. Då den grandiosa bilden inte längre kan upprätthållas ses hotet som kommande utifrån genom ondsinta vedersakare.”

Ett år extra för att rädda två års arbete

2009-11-17T22:48:00.040+01:00

Romanen finns. Oläst. Avstår från examen. Ett år extra för att rädda två års arbete lyckades inte. En utebliven examen och en student med ett oläst romanmanuskript i sin dator. Vad spelar det för roll i det stora hela?

En roman som urprungligen skulle handla om faran av att omge sig med jasägare ... Att nejsägaren är en röst från graven.

Som Sjeherazade, fastän i ett annat årtusende och förutsättningarna var helt andra. Sjeherazade levde under dödshot i tusen och en natt. Hon var inte helt ensam, hon hade stöd av sin syster.

Ogillade slutet som blev ungefär såhär. Nedvärderad. Förkastad. Förbrukad.

Ett års silent treatment bröts till slut i alla fall (om än för en kort stund). Själaglad – äntligen kom ett ovänligt brev!

I tried so hard

2009-11-17T22:35:00.008+01:00

Barn, partner, medarbetare ...

A narcissist's partner wrote to Sam Vaknin:

"I have made him sound like a monster, and in many ways he really is. At the same time, I have always seen a vulnerability in him, the small terrified hungry child (almost split-off from the rest of him) and I suppose this is why I tried so hard with him. I knew, almost intuitively, that while his (False) Ego was constantly swelling, his heart (True Ego) was starving…

I tried as hard as I could, in as many ways as I could, to feed the real person inside (and I believed there was a fragment of that person still alive, represented by the child). In a way, I think the violence of his reactions near the end was due to my coming so close, in arousing those ordinary needs. When he realised he has become dependent on me, and that I knew it, I think he just couldn't take it. He could not finally take the chance of trusting me.

It was an orgy of destruction. I keep thinking I could have handled it better, could and should have done things differently. Maybe it wouldn't have made any difference, but I will say that there was a real person in there somewhere, and a quite delightful one.

But as you pointed out, the narcissist would always prefer his invented self to the true one. I could not make him see that his real self was far more interesting and enchanting than his grotesque inflated grandiose superman construct. I think it is a tragic loss of a truly interesting and talented human being."

Han (eller hon) vill få beundran av alla för sitt falska jag. Äkta uppskattning av någon som ser hans sanna jag är hans fasa.

”Ständigt söker han bevis på andras uppskattning och beundran, men denna önskans uppfyllelse kan paradoxalt nog erfaras som ytterst obehaglig och till och med smärtsam. Det sker när uppskattningen är allvarligt menad och kommer nära, vilket river upp eller hotar att riva upp de ursprungliga såren av kärleksbrist med kärlekslängtan och omättliga behov av tröst som följd.”

Else-Britt Kjellquist Rött och vitt – om skam och skamlöshet

Äcklet

2009-11-17T00:07:00.016+01:00

"Jag vet det. Jag vet att jag aldrig mer kommer att möta någon eller någonting som kan väcka lidelse hos mig. Ser du, att börja älska någon, det är ett företag. Man måste vara energisk, nyfiken, blind ... Det finns till och med alldeles i början ett visst ögonblick när man måste hoppa över en avgrund: om man tänker efter så gör man det inte. Jag vet att jag aldrig mer kommer att hoppa." Sa Anny.

"Hur mycket jag i mina fasor och äckelkänslor hade räknat på Anny för att få räddning, det förstår jag först nu." Bokens huvudperson gör en insikt.

Jean-Paul Sartre (1905-1980) Äcklet (1938)

Undrar om Sartre i sin ungdom innerst inne hoppades på att Simone skulle rädda honom?

Sartre var äcklad av sin kropp. En själ instängd i sitt eget äckel.

Simone ville begravas tillsammans med Sartre. Så blev det. Med sig i graven hade hon den ring hon fått av Nelson Algren, han som älskade henne och ville hon skulle lämna Sartre.

Tears in heaven.

Tårar för de unga sårbara kvinnorna som utnyttjades, tårar över lögnerna och tårar över Simone och Sartre som levde i en tid då man ännu inte kommit så långt i kunskap om narcissism och som fick genomlida två världskrig.

Första intryck

2009-11-16T20:12:00.009+01:00

Ur Simone de Beauvoirs dagbok, översatt till engelska (den ”riktiga”, journals ”Becoming Simone de Beauvoir”, inte memoarerna) Om Jean-Paul Sartre;

Extraordinary influence of Sartre—in the 13 days that I have known this boy, he has made a thorough study of me, predicts me and possesses me. Intellectual need for his presence and am greatly moved by his sympathy. Doubts, distress, exaltation. I want him to force me to really be someone, and I’m afraid. I’m a little girl who’s scared of the rebirth taking place in her. I would abandon myself to this man with absolute confidence. Dominated by something so tender and sensitive . . . (July 21, 1929)

Hon 21, han 24.

Simone var aldrig fri och självständig. Sartre ägde henne från första början till graven.

Fast 8 augusti skrev hon: "I need Sartre; and I love Maheau."

Vem ska man tro på?

2009-11-14T14:23:00.006+01:00

När den grandiosa självbilden inte kan upprätthållas, kan en narcissistisk person göra sig till offer för andras ondska. Raseri. Silent Treatment.

"En narcissist ljuger obehindrat och skyller på andra."

"Då kan han ju inte försvara sig mot att bli anklagad för att ljuga!"

Så synd då, att lögnaren inte kan försvara sig.

Ska man tro på personen med mest makt eller på vad som går att bevisa?

Narcissistens sanning

2009-11-14T11:39:00.002+01:00

Sanning för en narcissist är helt enkelt det som narcissisten säger är sant.

Vad som kan bevisas eller motbevisas spelar ingen roll.

Att förstå narcissism

2009-11-14T11:26:00.004+01:00

Det går inte att börja med att försöka förstå en människa med narcissistisk problematik – man måste först förstå narcissism.

Eller kanske man kan säga så här; det går inte att förstå utifrån, man måste förstå det inifrån.

Hat

2009-11-12T20:58:00.011+01:00

"Men hate those to whom they have to lie."

Victor Hugo

Narcissism lies 512000 träffar vid sökning på Google.

Hatet sköljer över dig. Låt anklagelserna rinna förbi. Duscha i lögner.

Det är bara hårda ord.

Att ställa kärleken i hatets tjänst. Eller tvärtom.

"Helvetet, det är där ingen längre vet vad andras ord och bilder står för. Eller där någon börjar ljuga."

Som en flytande ädelsten

2009-11-10T21:26:00.008+01:00

"Solange lyfte det gredelina bläcket mot ljuset. Dess violettdunkla färg med genomlysande kanter, som en flytande ädelsten, giftig och skön. Den oöppnade proppen utan vank, etiketten utan fläck. Hur synd på detta fina material, att det skall befinna sig här på ett kontor!"

Bredvid sista meningen har någon skrivit med blyerts i marginalen på biblioteksboken. Gäller henne själv, står det med sirlig skrivstil.

Början.

"Denna berättelse ska handla om Solange och Hugo. Den bär för den skull icke bägges namn – Solange och Hugo. Den bär endast den älskades namn: Solange."

Mitten.

"Denna berättelse handlar om Solange och Hugo och vad som sedan icke hände. Den skall icke handla om det som hände, vilket är likgiltigt; den skall endast handla om det som icke hände och om den kamp som utspelades i det som icke hände."

Slutet.

"Denna redogörelse har handlat om Solange och Hugo. Den har icke handlat om krig och ondska och bråd död och sådant som ligger vår tid närmare. Två personer i tryggade omständigheter, som därtill har pretentionen att inte vara lyckliga – många anser att ett sådant motiv saknar allt intresse i vår tid.

Måhända är det så."

Solange (1951) Willy Kyrklund

Berättar i sand

2009-11-10T08:59:00.002+01:00

Kseniya Simonova, Ukraina

Bok blir blogg blir bok igen?

2009-11-04T18:47:00.001+01:00

Hur känner du igen narcissism?

2009-11-04T11:15:00.020+01:00

Ett sätt att känna igen narcissism är att lyssna till din egen intuition. Det kan upplevas som att det är något som saknas i mötet, fast du inte kan sätta fingret på vad. Narcissistiska personer kan vara charmiga, intelligenta, verbala – kan göra allt för att få beundran, men ömsesidighet i relationen saknas helt.

Kanske tycker du personen motsäger sig själv ofta, eller får du bara en vag känsla av att det är något som inte stämmer.

"One feels ill at ease in the presence of a narcissist for no apparent reason. No matter how charming, intelligent, thought provoking, outgoing, easy going and social the narcissist is – he fails to secure the sympathy of others, a sympathy he is never ready, willing, or able to reciprocate."

Sam Vaknin

Det handlar om personlighet, man kan upptäcka tecken i mycket av det personen säger, gör och skriver. Det finns ett mönster.

"Högdragen storvulenhet, blyghet och underlägsenhetskänslor samexisterar utan att påverka varandra. Inför sådana personer blir man ofta förvirrad och osäker."

Rött och vitt – om skam och skamlöshet

Else-Britt Kjellquist

Simone de Beauvoirs första intryck av Sartre.

Narcissismens kärna

2009-11-04T09:50:00.013+01:00

Skam. Narcissismens kärna; skam.

Den mest lättkränkte.

När en person konfronteras med något som inte passar in i den narcissistiska självbilden – något som han själv gjort – kan personen vända det och göra sig själv till offer. För att skydda sig från känslor av skam, ser han det som att det är den andre som kränkt honom.

En narcissistisk person vill ha beundran. När du inte bidrar med det längre är du inget värd. En narcissistisk känner inte medkänsla och skuld.

Lättkränkthet.

Narcissism i litteraturen

2009-11-04T09:30:00.024+01:00

Litterära figurer med narcissistisk problematik:

Narkissos i myten, berättad bland annat i Metamorfoser av Ovidius (43 f Kr – 17 e Kr)

Flera romanfigurer, Fjodor Dostojevskij (1821-1881)

Dorian Gray i Dorian Grays porträtt (1890) av Oscar Wilde

Dr Glas (1905) av Hjalmar Söderberg

Dvärgen (1944) av Pär Lagerkvist

(Léon Wurmser Kommentarer till Pär Lagerkvists Dvärgen i Aggressionens ursprung 1994)

Mersault i Främlingen (1942) av Albert Camus (1913-1960)

1942 utgavs också Myten om Sifyfos, med sitt kapitel om don Juan.

1943 lärde Camus känna Jean-Paul Sartre (1905-1980) och Simone de Beauvoir (1908-1986) 1943. Simone de Beauviors Mandarinerna (1954) är en nyckelroman som handlar om kretsen kring Sartre. Camus är förebild till bokens Henri Perron.

Jean-Baptiste Clamence i Fallet (1956) av Albert Camus

"Fallet har formen av en osympatisk persons monolog. När man läser den, tänker man genast på Anteckningar från ett källarhål [...] Camus sysslade intensivt med Dostojevskij vid den tid då han skrev boken", skriver Horace Engdahl i ett förord till boken.

Undrar hur mycket i boken som har Jean-Paul Sartre som förebild (vars biologiske far, som dog när Jean-Paul var ett år, för övrigt hette Jean-Baptiste), och hur mycket som har drag av självbekännelse. (När Camus var ett år dog hans pappa. Mormor slog honom. Donjuanism. Manschauvinist. Modersbindningen ... Han övervägde självmord, men dog i en bilolycka.)

Marcel i Drömmar vid havet (2002) av Björn Larsson

Med flera. Borde ha några exempel på kvinnor också.

Vad har du för nytta av att lära dig om narcissism?

2009-11-04T06:11:00.013+01:00

En utåt sett välfungerande person med narcissistisk problematik kan ställa till med en hel del problem – för andra (barn, partner, medarbetare). På ålderns höst kan det också bli problem för personen själv.

Ett möte med en person med narcissistisk problematik kan få dig att fundera över livets stora frågor – frågor om kärlek & hat, gott & ont, sant & falskt. Att läsa om narcissism har mycket att lära, inte bara om andra, utan om oss själva. Självförståelse. Det börjar med det. Men narcissism och självförståelse står i ett slags motsatsförhållande. Det är vi runtomkring som behöver förstå, oss själva och personer med starka narcissistiska drag. Vi ska inte ställa diagnoser på varandra, men vi kan försöka förstå!

Undvik att hamna i beroendeställning till en narcissistiskt lagd person. Förutsättningen för att göra det är att du känner till vad narcissism är. Kanske inser du först när problemen redan uppstått, och som drabbad kan du då ha svårt att få förståelse. Personer med narcissistisk problematik är mästare på att manipulera människor i sin omgivning och kan ljuga obehindrat då de inte har någon egen inre moral.

En mer utbredd kunskap om narcissism för att mildra lidandet för människor runtomkring, men också för personen med narcissistisk problematik. Många gånger slutar det inte bra och man kan undra hur mycket lidande det finns på djupet, som döljs under en perfekt yta.

Filar på formuleringar här ...

Narcissistiskt raseri

2009-11-03T22:09:00.009+01:00

Narcissistic rage

From Wikipedia, the free encyclopedia

Narcissistic rage is a term coined by Heinz Kohut in 1972. This article on rage pertains to Kohut's use of the concept in Kohut's Self Psychology, a school of thought within the psychodynamic /psychoanalytic theory.

Narcissistic rage is a reaction to narcissistic injury (when the narcissist feels degraded by another person). When the narcissist's grandiose sense of self-worth is perceivably being attacked by another person, the narcissist's natural reaction is to rage and pull down the self-worth of others (to make the narcissist feel superior to them). It is an attempt by the narcissist to soothe their internal pain and hostility, while at the same time rebuilding their own self-worth. Narcissistic rage should not be confused with anger (although the two are similar), and is not necessarily caused by a situation that would typically provoke anger in an individual. Narcissistic rage also occurs when the narcissist is perceivably being prevented from accomplishing their grandiose fantasies.

Narcissistic rage is frequently short-term, and passes when the narcissist rationalizes the shame that they felt.

History of narcissistic rage

Heinz Kohut was the first to coin the idea of narcissistic rage. His book “The Analysis of the Self” in 1972 introduced the psychoanalytic concept as pertaining to narcissistic rage. His explanation of narcissistic rage and depression stated, “depressions are interrupted by rages because things are not going their way, because responses are not forthcoming in the way they expected and needed”. He went further to say that narcissists may even search for conflict to find a way to alleviate pain or suffering.

Narcissistic injury – the cause of rage

According to Kohut, rages are a result of the shame at being faced with failure. Narcissistic rage is the uncontrollable and unexpected anger that results from a narcissistic injury. Narcissistic injury is a threat to a narcissist’s self-esteem or worth. Rage comes in many forms, but all pertain to the same important thing, revenge.

Narcissistic rage

Narcissistic rages are based on fear and will endure even after the threat is gone. To the narcissist, the rage is directed towards the person that they feel has slighted them; to other people, the rage is incoherent and unjust. This rage impairs their cognition, therefore impairing their judgment. During the rage they are prone to shouting, fact distortion and making groundless accusations. It’s believed that narcissists have two layers of rage. The first layer of rage can be thought of as a constant anger (towards someone else), and the second layer being a self-aimed wrath. Two specific identified forms of narcissistic rage are explosive and passive-aggressive. The explosive form being an obvious anger, for example, damaging property (or people) and being verbally abusive. The passive-aggressive sort might be sulking or giving their target the silent treatment. They can become enraged to the point of being homicidal especially if he/she has the need to seek revenge. Narcissistic rage is usually short-term, but can provoke problems with those towards whom the anger is targeted.

Perfectionism

Narcissism can be a considered a self-perceived form of perfectionism. Narcissists often are pseudo-perfectionists and require being the center of attention and create situations where they will receive attention. This attempt at being perfect is cohesive with the grandiose self-image that the narcissist has of him-/herself. If a perceived state of perfection isn’t reached it can lead to guilt, shame, anger or anxiety because he/she believes that he/she will lose the imagined love and admiration from other people if he/she isn’t perfect.

Silent Treatment Narcissism

2009-11-03T17:33:00.007+01:00

17 200 träffar

Skärmdump. Klicka på bilden så blir den större.

Silent treatment. Ingen möjlighet till dialog.

Problemlösning helt enkelt

2009-11-02T21:55:00.018+01:00

Komplexa problem går inte att förklara enkelt.

Komplexa problem?

1. Hitta en enkel lösning till ett enkelt problem

2. Tro att du löst det komplexa problemet!

På detta vis slipper du att sätta dig in i den krångliga bakgrunden och

alla problem blir enkla som genom ett trolleri.

(Skulle det inte hjälpa så skyll på någon! Ett spöke, hustomten, tryckfelsnisse ... eller en syndabock!

Och om du inte vet vem som talar sant – tro på den som är snyggast! Eller den som du har mest att vinna att tro på. Då blir det enklast.

Viktigast av allt: ingen dialog!!!)

Ni har förklarat det komplexa i termer av det enkla – men det enkla är exakt vad det komplexa inte är.

Kenneth Burke

Kuttra7 är mer än 6

2009-11-02T12:03:00.006+01:00

Fem myror är fler än fyra elefanter

Enkel matematik

Kuttra7 + 6 > 6

Kuttra7 + 6 är mycket mer än 6

6 = 6

Somliga kan bara räkna till 6

Andra drömmer om kärlek.

Kär lek med tal.

(Kemisten kan bara räkna så här: ett, två, poly.

Narcissisten: 0, 6, 0

Matteläraren vill lära alla att det är kul att räkna.

Fem myror är fler än fyra elefanter.)

Sokrates och krukorna

2009-11-02T11:40:00.011+01:00

"Jag trodde nämligen inte att majoriteten skulle bli så knapp", sa Sokrates när han hörde domslutet. Av 500 jurymedlemmar hade 220 röstat för oskyldig. 280 skyldig.

"Sokrates förstod att han inte hade en chans. Han hade inte ens tid att försvara sig. Den anklagade hade bara ett par minuter på sig att tilltala juryn – den tid det tog för vattnet i domstolens klocka att rinna från en kruka till en annan."

"En athensk rättegång var inget forum för ett utrönande av sanningen. Den var ett snabbt möte med ett antal gamla och enögda män som inte hade utsatt sina övertygelser för ett rationellt skärskådande och som bara väntade på att vattnet skulle rinna från en kruka till en annan."

Filosofins tröst Alain de Botton

Kapitel 1 "Till tröst när man är impopulär"

Same shit everyday

2009-11-01T09:49:00.003+01:00

Same shit everyday? Skissa på en utväg!

Picassos äventyr Tage Danielsson

Bara inbillning

2009-10-31T20:23:00.025+01:00

Inläggen märkta "Författarskolan" läses med fördel kronologiskt, med start 1 september då Sanna började Författarskolan.

Jag får för mig att han vill mig något. Men det är förstås inbillning, en man som sätter sig och läser en bok mitt emot är ju inget konstigt på ett bibliotek.”Vill du mig något?” skulle jag kunna fråga, men gör det inte för jag känner honom inte. Jag vet att vi har en gemensam bekant, jag har sett dem prata ibland. Faktiskt såg jag att de pratade med varandra alldeles nyss.

Vid bordet intill blir en plats ledig. Jag brukar sitta i den stolen (under den finns en lucka i golvet där jag kan få ström till datorn). Jag flyttar mig. Nu reser sig mannen med boken också. Tänker han sätta sig vid mitt bord? Nej, det är ingen mer plats ledig. Han står stilla bredvid mig en stund. Lite för nära. Han måste vilja mig något. Nej, nu går han sakta bort mot anslagstavlan. Står där en stund. Jag tror att han ska lämna biblioteket men nu kommer han tillbaka och sätter sig igen på sin plats vid bordet intill.

Om han ville mig något skulle han förstås fråga.

”Jag har sett dig här många gånger – vad gör du?” skulle han kunna säga. Men varför skulle han fråga det? Jag sitter ju här ofta och skriver ett par timmar och ingen har frågat mig någonting. Jag kanske till och med är osynlig. Ingen vet något om mig, det är det som är så skönt. Helt anonym, och ändå ha människor runt sig. Jag tycker mycket om den här byggnaden. Den kommer för alltid vara förknippad med mitt skrivande.

Tänk om han frågar.

”Jag tycker om att sitta här och skriva”, skulle jag svara. ”Vad gör du?”

”Jag tycker om att sitta här och läsa”, kanske han skulle svara. Just idag, när han pratat med vår gemensamme bekant ville han sitta här och läsa. Och det slumpar sig att han hamnar mitt emot mig som inbillar mig att det inte är en slump, när jag sitter här i stolen och inget säger.

Same shit everyday? Skissar på en utväg ...

Flow

2009-10-31T16:05:00.010+01:00

Det luktar kaffe? Bäst jag hämtar mig en kopp. Det ska bli gott. Det var en stund sen jag satte på kaffebryggaren.

Nehej? Den är avstängd. Men varm. Och på diskbänken står koppen.

Jaså, jag har visst nyss druckit mitt kaffe.

Flow. Eller senilitet.

(Eller berusning? Nej, det är inte möjligt mitt på blanka dagen. Eller? Det vet jag väl att jag inte druckit något vin idag. Såvida jag inte glömt det också. Bäst att se efter på diskbänken. Nej, där stod ingen tomflaska, det borde det gjort om jag druckit vin. Såvida jag inte glömt att jag gått ut med tomflaskan till sopåtervinningen. Nej, det är inte möjligt, jag har ju morgonrocken på mig fortfarande. Såvida jag inte glömde att jag hade morgonrocken på mig och gick ut ... Nej, flow var det. FLOW.)

Du kan få en mugg kaffe av mig. Jag har gott om kaffe idag ...

Hasse & Tage

Rädd, räddare, räddast

2009-10-31T14:59:00.006+01:00

"Rädd att dö, rädd att leva", skrev han.

"Rädd att dö för att jag älskar att leva!" svarade hon.

Tror de hette Hugo och Solange.

Kärlek och vishet

2009-10-31T14:17:00.014+01:00

Att tro att kärlek alltid besegrar hat är dumt.

Att tro att hat besegrar hat är dummare.

Att tro att lögner besegrar sanning är dummast.

I en blå värld finns inte blåhet. En lögn existerar inte utan sanning. Det hänger ihop. Kärlek och hat också. Ambivalens.

Bara filosoferar. En filosof är bättre på att ställa frågor än att finna svar.

Filosofi betyder kärlek till vishet. Kan man ha en filosofi om man inte tror på kärlek?

Filosof är den som älskar vishet. Den som inte älskar ...

"Jag fattar ingenting! Det är bäst jag förklarar för dig!

eller "Jag fattar ingenting – det är bäst jag blir författare!"

Den som fattar före andra blir författare?

Mångbegåvad

2009-10-31T13:59:00.004+01:00

"Du verkar vara en person med många begåvningar, som ... "

Han gjorde en paus för att söka ord.

"... som det aldrig blev något av", fyllde hon snabbt i.

De skrattade tillsammans.

Efteråt hade hon tänkt på det hundra gånger. Men då skrattade hon inte.

Jag ville jag vore ...

Sophisticated Lady

2009-10-31T13:56:00.011+01:00

Duke Ellington

sofistikerad, högt kultiverad och förfinad;

(om föremål eller företeelse) högt utvecklad och komplicerad.

Nationalencyklopedin

Egnalos

2009-10-31T10:59:00.011+01:00

”En tuva starrgräs blev du, Solange för all din längtans skull. "

Boken började med en diktstrof av Karin Boye; Vart går all längtan som når ingenting?

Solange ville dansa. Hon kunde inte hålla takten. Hon passade inte på sitt jobb. Hon lämpade sig inte. Men även den som inte lämpar sig måste ha mat och kläder. Solange var den som älskade. Hon läste poesi på toaletten. Hugo läste bara tidningen. Hon ville värma hans hjärta av sten. Solange öppnade fönster. Hugo stängde. Hon ville leva, inte bara överleva.

”Det handlar om de klassiska frågorna om jagets identitet, viljans frihet och våra möjligheter att förstå varandra”, sa Nationalencyklopedin. ”Ett möte mellan stark känsla och kylig rationalism. Det är alltid den senare som segrar. ”

Varför valde hon inte ett annat jobb och en annan man?

”Kyrklund menade att hon inte hade ett fritt val, utan det var förutbestämt”, svarade Nationalencyklopedin.

Narkissos blev en vit blomma vid silverkällan i skogen. Bergnymfen Echo sörjde. Hennes kropp hade förtvinat, hennes röst hördes, men hon kunde bara upprepa vad andra sa. Solange blev en tuva starrgräs vid ett kärr i en skog. (Men först när hennes barn blivit vuxen. Det var efter mötet med författaren hon gick under.) De letade efter henne. Sen gick de hem och sörjde inte mer.

Jag skrev ett nytt slut, ett tillägg. Hon klev upp ur det sumpiga kärret och såg skogen med nya ögon. Metamorfos. Jag vände på hennes namn ...

Solange (1951) av Willy Kyrklund