Splitter, Björn Larssons (f.1953) debut 1980.
En ung man är på väg till Lunds stadspark för att gråta, men han kan inte, han vet inte hur man gör. Så börjar boken, och fortsätter med en ung man i Paris, som skriver på ett café. En ung man som är prostituerad i Paris ... och en provkarta på narcissistisk sexualitetsproblematik. En våldtagen kvinna, ett stycke om ett barn som involveras i de vuxnas sexualitet o s v Att inte kunna älska.
"... det enda jag kunde erbjuda henne var rastlöshet och otrohet, att min enda trygghet var min obestridliga förmåga att undvika lidande."
Att undvika att känna så undviker man lidande. Undvika sanningen.
Narcissistiska personligheter har ett grunt känsloliv och har svårt att känna sorg och längtan. Många av dem har aldrig varit förälskade. Innerst inne har de en känsla av att vara värdelösa och oälskade och de försöker dölja detta genom att framstå som felfria. Bakom fasaden hyser de en omedveten avund, som gör att de vill förstöra för och nedvärdera andra, särskilt människor som har förmåga att ge och att älska.
Skummar bokens hat.
"Trots det, trots att jag inte kände någon attraktion, varken till den småväxte författaren eller till någon annan, kan jag fråga mig om det ändå inte är en begränsning att inte kunna bli förälskad i sitt eget kön. Ett gränslöst liv ... "
"Ännu är jag bokstavligt talat inte i stånd att älska med en man."
Narcissistiska personer har ofta omedvetna fantasier om att vara båda könen samtidigt, och förnekar sin avund mot andra könet. De kan förneka skillnaderna både mellan könen och generationerna – alla skillnader. På så vis undviks den omedvetna avunden mot det andra könet och andra generationer. (En narcissist vill vara självförsörjande, omnipotent och kan inte ta emot något gott från någon annan.)
Epilogen, Dimman, handlar om en pojkes barndom. Pappan som är full och bråkar med mamman. Ont. En ensam liten pojke. Hos mamma och pappa "där var han bara liten och visste ingenting alls." Långt senare kommer han ingenting ihåg. Dimman. Mamman som tar pojken vid handen och lillasyster Mia under armen och springer till fasterns hus. Pojken står ensam utanför på trappan.
"Det var så tyst att det kändes alldeles konstigt. Det enda han hörde var mamma som grät inne i köket tillsammans med faster som tröstade henne så gott hon kunde. Själv stod han ute på trappan. Han fick inte vara med, men han ville heller inte vara med. Han ville inte ha ont och bli ledsen. Han hade inget gjort och det som var mellan pappa och mamma hade inget med honom att göra."
Sen drunknar pappan tillsammans med sex andra i Lilla Vättern.
"I stället började han att hata alla människor som han inte kände och som han inte såg. Han hatade alla osynliga människor och många av dem han kände också, alla dessa som hade gjort mamma så ledsen och som fått henne att ha så ont att hon var tvungen att gråta. Han hade ju inte velat göra henne ledsen. Hur skulle han ha kunnat veta att hon var ledsen för att pappa dog, att hennes tårar var äkta tårar? Och av vem skulle han ha lärt sig att alltid vara misstänksam mot alla och att aldrig kunna lita på någon?"
En barndom som berövar pojken förmågan att känna tillit och att kunna älska. Narkissos barndom.
––––––––––-
"Den idealiserade uppfattningen han har av sig själv är en fantasiskapelse till skydd mot skrämmande relationer till andra människor, och att detta idealiserade själv även rymmer en hopplös längtan och kärlek till den idealiserade moder som alltid skulle ha kommit till undsättning."
Otto Kernberg
Borderlinetillstånd och patologisk narcissism
Att projicera det starka hatet och intensiva rädslan på andra, istället för att integrera kärlek och hat. Avund. Kvinnohat. Narkissos älskar ingen.
"There are children in the morningThey are leaning out for loveAnd they will lean that way forever"Leonard CohenSe även Björn Larssons Drömmar vid havet (2002)
