N.N. i Myggor och tigrar


Om författarinnan gett N.N. möjlighet att i förväg läsa och godkänna, eller om hon istället för att namnge personer skrivit N.N istället ... ? Prövar på utdrag ur boken;

Författarinnan var i Frankrike och inbjuden av en bokhandel i Bordeaux för att tala om sin roman. Efter seminariet var det middag på en restaurang.

"Där var en svensk författare i övre medelåldern, N.N. och där var en fransk manlig journalist, en gammal god vän till N.N. Den franske journalisten hade lett seminariet på bokhandeln, där N.N. sagt att han blivit djupt chockerad av min bok. Han hade tydligen tagit anstöt."

På middagen var också en kvinnlig universitetslektor i svenska i trettioårsåldern, en fransyska som var osedvanligt vacker, och en flicka som jobbade i bokhandeln, och några personer till. Författarinnan anlände till restaurangen lite senare än de andra, och när hon dök upp sa den franske journalisten något om hennes hårfärg.

"N.N. och den franske journalisten anlade en erotisk korseld riktad mot flickan som jobbade i bokhandeln. Hon var mycket tyst och ansträngde sig uppenbarligen för att se ut som en undergiven jeune fille. En kommentar då och då skulle ge sken av intelligens, för att det hela inte skulle bli alltför uppenbart. En liten kulturgroupie, helt enkelt. Men det var fånigt att de förstörde middagen, eftersom de ändå aldrig skulle komma åt att sätta på henne, och hon inte skulle komma att få några fördelar av att agera projektionsplanka."

"N.N. och den manlige journalisten pratade så att knappt några andra fick en syl i vädret. N.N. sa bland annat att han undrade hur det gick till när svenska författare blev inbjudna till Frankrike. Ibland kunde man få för sig att det bara var för att de var blonda."

"Under turnén tycktes N.N.s respekt öka, och han sa under ett senare framträdande, på en scen i Montpellier:
– Hon är inte alls som sin bok."

Från s. 65 i Myggor och tigrar (2007) av Maja Lundgren (f. 1965)
(Maja Lundgrens roman Pompeji (2001) var bland annat nominerad till Augustpriset.)

Var hamnar diskussionen – kom den att handla om innehållet i romanen? Eller kom den att handla om vad man får och inte får berätta? Eller om något annat?

Jämför med Sartres brev till Simone de Beauvoir där han redogjorde i minsta intima detalj vad han gjorde med de unga kvinnor han förförde. Brev som bevarades och som kom att publiceras. (Se till exempel artikel i The New Yorker: Stand by Your Man.)

Vad får man skriva? Får man fantisera kring en person som inte längre lever, som i Sara Stridsbergs (f.1972) roman om Valerie Solanas, Drömfakulteten (2006)?

Så här säger Författaren.

Bilden på bokens framsida är Perseus med Medusas huvud, en skulptur av Cellini.
Medusa hade ormar på huvudet istället för hår, och varje levande människa som såg hennes ögon förvandlades omedelbart till sten. Perseus lyckades till slut besegra Medusa genom att hugga av hennes förskräckliga huvud och då tvinga Medusa att se sin egen spegelbild i sin sköld, varpå hon själv förvandlades till sten.

















Myggor och tigrar (2007) av Maja Lundgren (f.1965)

Skillnaden mellan att tala om etik och vad en man gör i sitt eget liv – om det handlar den danska boken Kom (2008) av Janne Teller (f. 1964).

Inga kommentarer:

Bloggen omarbetas.