Det snöade i Köpenhamn. Bokens huvudperson är förläggare. Han ska just godkänna en bok för tryckning när en författarinna, som han haft ett förhållande med, påstår att det är hennes berättelse. Hon hade berättat för en författare framför en brasa i Helsingör, i förtroende, men han skrev en bok om hennes upplevelser. Författarinnan lämnade förläggaren i bryderi. Var det verkligen hennes historia? Skulle han godkänna boken för publicering? Förlaget skulle vinna på att utge boken – det var författarens bästa bok och förväntades sälja bra. Och hade hon verkligen aids? Den här kvällen skulle förläggaren skriva ett tal till en konferens. Ämnet var etik. Vad får man skriva i konstens namn? Medan han filade på formuleringar kom han att fundera över sitt eget liv. Frun och barn i Danmark och otroheten som han höll i utlandet. Författarinnan (en kvinna med en pojkes kropp) och den andra kvinnan som han inte vågat ringa på hos – trots att de kanske hade ett barn tillsammans. Vad var falskt och vad var sant?
Den litterära debatten i Sverige 2007 handlade om Maja Lundgrens bok Myggor och tigrar och om vad man får skriva och vad förläggare får ge ut. (Vad får man göra i arbetslivet och vad får man berätta? Dubbelmoral eller frihet?)
